The Passage av Justin Cronin

Den börjar som en tämligen ordinär thriller. Militären bedriver hemliga experiment i syfte att hitta ett botemedel för alla sjukdomar och kanske rentav döden själv. Eller nja, som alla som någonsin läst en bok där militären varit inblandad förstår så har militären en dold avsikt. Man får följa några personer under den sista tiden innan katastrofen och trots att man vet att det kommer att gå åt helsike så är det väldigt spännande. Sedan går världen under med buller och bång och boken blir tråkig. Det händer ingenting och sedan händer det ingenting och jag började undra vart vampyrerna hade tagit vägen.

Då, cirka en tredjedel in i boken, gör berättelsen ett hopp i tiden och skiftar fokus och efter en första irritation kommer jag på mig med att ryckas med i berättelsen igen. Efter hand som man lär känna de nya personerna trappas också tempot upp och och det hålls högt hela vägen till det rafflande slutet.

Jag betraktar inte The Passage som en vampyrroman. Visst, om man gräver hittar man alla, eller i alla fall de viktigaste vampyrattributen och vampyrerna är definitivt inte glittriga eller romantiska. Nej, problemet är istället att de är för monstruösa. Det känns som all mystik är borta och det kunde egentligen varit vilka monster som helst som skyr ljuset och gillar att slita sina offer i stycken. Den där krypande skräcken eller känslan av att något kanske lurar i mörkret vill inte riktigt infinna sig. Man vet att det lurar något i mörkret och man vet exakt vad. Trots vissa övernaturliga inslag blir jag aldrig skrämd på det där sättet som får mig att dra mig för att släcka lampan. Berättelsen är alldeles för mycket virus och forskning och man får veta för mycket. Efter katastrofen-temat innehåller inte heller samma ångestframkallande hopplöshet som till exempel Cormac McCarthys The Road.

Nu har jag rabblat upp vad jag tycker att The Passage inte är. Men vad är den då? Om man kan bortse från ovanstående "brister" så är den en riktigt bra och spännande roman om hur världen skulle kunna te sig efter en stor viruskatastrof och om kampen för att överleva i en sådan värld. Det är också en berättelse om tro och hopp. För hoppet finns där i form av en flicka, Amy. Och jag vill verkligen läsa fortsättningen och kommer förmodligen att kasta mig över den direkt när den kommer ut.

Packbestyr

På fredag åker jag bort (om jag nu kommer iväg) och jag har funderat på vad jag skall ta med som reselektyr. Nej, jag reser inte till värmen (hemska tanke) utan till Linköping och Catahyas pepparkaksträff med styrelsemöte. Jag skall inte vara borta längre än några dagar och under senare år har jag knappt brytt mig om att packa med någon bok för en så kort vistelse eftersom jag ändå aldrig brukar hinna, eller orka läsa något. Den här gången blir det dock sammanlagt ca tio timmars resa och några timmar att vänta innan de andra anländer.

Jag hade hoppats hinna läsa ut The Passage eftersom jag börjar närma mig slutet och inte vill släpa med mig en så stor och tung bok. Jag vill heller inte börja på en ny innan den är avlutad. Nu ser det inte ut som om jag hinner läsa ut den utan jag får ha en reservplan. Senaste numret av Filter som kom häromdagen passar nog utmärkt att läsa på tåg men räcker den hela vägen och hem igen? Sedan har jag en bunt noveller att läsa innan novellcirkeln. De skulle nog också passa bra som tågläsning men jag skulle helst vilja läsa och begrunda dem i god tid, risken finns ju att jag somnar på tåget och inte får läst något alls. Nåja, det här är väl mitt minsta bekymmer.

Utmärkelse

Jag tror mig ha fått en och annan utmärkelse förut och jag måste erkänna att jag har blundat lite vid dessa tillfällen eftersom jag får lite ångest över att besluta vem jag i min tur skall ge den till. Den här gången tänker jag dock inte göra det för Lyrans vänlighet kommer i en tid när det har stått lite stilla med allting och jag väljer att se det som en lite uppmuntran att hänga kvar, inte ge upp utan att faktiskt fortsätta blogga trots trötthet och annat trist.

Däremot känner jag samma vånda som vanligt över vilka jag skall välja att ge den vidare till.

Här följer reglerna:

1. Tacka den du mottagit utmärkelsen ifrån.

2. Kopiera prismärket till din blogg.

3. Nämn tre författare du räknar till dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.

4. Skicka utmärkelsen vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Så tack, Lyran! Det värmde mitt hjärta.

Märket kan ni se här ovan.

Några av mina favoritförfattare är:

C J Cherryh och av hennes böcker är det nog trots allt Downbelow Station som är min absoluta favorit.

David Brin är en annan sf-författare och Det är väldigt svårt att välja men det får bli Kiln People som jag tycker är en oerhört smart och rolig berättelse.

Anthony Price för att nu bryta sf-kedjan och för att hans böcker hör till dem jag planerar att äga och läsa om och om igen. Åsnans triumf är min favorit.

Och så till det svåraste.

Ett hem utan böcker
Socialistsimon
Landet Annien
Piruett
Drömmarnas Berg

Tematrio - Tyskspråkigt

Jag skulle gärna vilja kunna läsa på tyska. För mig är tyska ett vackert språk och jag kan faktiskt läsa på tyska men jag förstår inte vad jag läser. Fyra års tyskastudier för över 25 år sedan räcker inte till att läsa på originalspråk. Däremot har jag läst en del översatt. Nu kommer jag dåligt ihåg vad jag har läst för länge sedan men jag tänker ändå göra ett försök. Det blir dock inga favoriter den här gången.

1. Kusligheter på Omega XI med undertiteln Utopisk roman av Johanna Braun är en sådan där bok som jag inte egentligen vet varför jag plockade upp. Omslaget var skitfult och den lät nog inte så där jättespännande heller. Men jag började läsa och läste ut den. Jag minns inte ens hur berättelsen började men så småningom kom romens huvudpersoner till en planet där allting var fantastiskt och nytt och perfekt och det visade sig naturligtvis att allting inte riktigt var som det skulle. Titeln till trots så var det inte så kusligt.

2. Den oändliga historien av Michael Ende är en underbar berättelse om fantasins kraft och den är speciell eftersom precis vad som helst kanhända eftersom det bara är fantasin som sätter gränserna.

3. Inte bara kaviar an Mario Simmel var en av mammas favoritböcker. När mamma dog lade jag beslag på hennes tyska exemplar (Es muss nicht immer Kaviar Sein) som nu står i min hylla. Jag läste den för många år sedan på svenska och det är en spionberättelse full av humor och matrecept. Mer kommer jag inte ihåg.

Tematrio - Läsning

I denna tematrio frågar Lyran vad vi läser när vi inte läser skönlitteratur. Jag läser och har läst en hel del genom åren men nuförtiden är jag tyvärr ganska ensidig i min läsning. Det är svårt att komma på tre saker som inte är skönlitteratur men jag skall i alla fall försöka.

1. Bloggar. Det finns en lång lista med bloggar jag läser mer eller mindre regelbundet. De flesta av dem är bokbloggar men det finns några undantag.

2. Datortidningar. PC Gamer är favoriten eftersom den handlar om mitt andra stora intresse, datorspel. Jag har läst den sedan starten.

3. Det tredje är egentligen skönlitteratur men är i alla fall inte in den vanliga romanformen. Jag älskar serier och köper sex tidningar regelbundet. Dessutom har jag en enorm albumsamling som tyvärr inte har utökats på flera år eftersom datorspelsintresset slukar en del pengar.

Tematrio - Filmer

Lyran frågar efter tre favoritfilmer den här veckan och det blir inte helt lätt att välja men jag får väl ta några ur högen.

1. Ett rum med utsikt är nog den film jag har sett flest gånger. Den bygger på en bok (som jag inte har läst) av E M Forster. Det är romantik och vackra miljöer, underbar musik och en hel del skratt. Charlotte Honeychurch åker till Florens med sin något stirriga släkting Charlotte och träffar en del mer eller mindre lustiga människor. Jag såg filmen på bio med mamma och jag blir fortfarande glad av att se den.

2. Magnolia var en film jag inte visste så mycket mer om än att Tom Cruise var med när den visades en kväll. Jag började titta och blev helt fängslad. Den innehåller många berättelser som mer eller mindre hänger ihop. berättelser om trasiga människor och taskiga barn-föräldrar-relationer.Den är underlig och fascinerande, så fascinerande att jag blev tvungen att köpa den för att se den om och om igen och varje gång upptäcker jag något nytt.

3. The Matrix visste jag inte heller något om men hängde med när pappa bjöd mamma på bio. Den målar upp en mörk framtid när maskinerna styr och människornas enda roll är att alstra värme. Det låter dystert men den är så snyggt gjord att det är en njutning att se. Dessutom fungerar berättelsen riktigt bra.

Det finns många fler som jag kanske berättar om en annan gång.

The Big Over Easy av Jasper Fforde

DI Jack Spratt leder Nursery Crime Division, en avdelning av Reading-polisen. Det är en krympande avdelning men det beror inte på att brottsligheten har minskat. Nej, snarare beror det på att Jack inte har chefernas förtroende. Jack är ingen dålig polis. Faktum är att han brukar klara upp de flesta av de brott han är satt att utreda. Tråkigt nog för Jack så lever han i en värld där det inte handlar om att klara upp brotten utan om att bli publicerad. Ju mer invecklat och intressant ett brott är desto större är chansen att berättelsen om det kan komma in i någon av de många tidskrifter med verkliga kriminalfall som finns. Ju fler utredningar du kan få omskrivna desto större chans att du kan bli med i Detectives Guild och med ett sådant medlemskap ökar också chansen att bli publicerad. Jack bryr sig inte om allt det där utan tycker att det borde vara nog att få fast skurken och kanske ge lite upprättelse till offret. Denna inställning har lett till att hans överordnade inte är särskilt nöjda med honom och att allmänheten inte bryr sig över huvud taget.

Förutom krympande anslag och en oförstående omvärld har Jack att kämpa mot den slemmige Friedland Chymes, en av polisvärldens mest publicerade detektiver och en riktigt otrevlig typ. Så en dag dör Humpty Dumpty till synes av ett fall från en mur och livet blir riktigt intressant för Jack.

Det här är alltså en deckare och en ganska skruvad sådan. Den utspelar sig så vitt jag förstår helt och hållet i bokvärlden, samma bokvärld som Thursday Next besökte i serien som började med The Eyre Affair. Till skillnad från i böckerna om Thursday Next så fungerar premisserna ganska bra. Jag finner inga av de logiska luckor som gapade så stora i den förra serien och som jag omöjligen kunde bortse ifrån. Det kan bero på att hela den här berättelsen utspelar sig i en enda värld och att det därför inte uppstår några problem med att jämka samman två helt olika världsbilder med krystade förklaringar och regler som följd. Nej, den här berättelsen är istället smart och rolig, full med ordvitsar och referenser som ibland får mig att önska att jag var lite mer bevandrad i brittisk sago- och rimtradition. Jag kan tänka mig att Ffordes böcker kan vara en översättares mardröm. Dessutom är det riktigt spännande ända till den rafflande upplösningen.

Det är ingen djup berättelse men man har riktigt roligt under läsningen. Jag tycker riktigt bra om Jack Spratt och läser gärna mer om honom och hans assistent Mary Mary.

Tematrio - Titelkvinnor

Lite sent svarar jag på Lyrans tematrio om titelkvinnor.

1. Astas bok av Barbara Vine. Jag minn inte så mycket av den här boken annat än att den var bra. Eller egentligen minns jag inte ens det men jag minns att jag har läst den och alla Barbara Vine jag har läst har varit bra.

2. Carrie av Stephen King. Kuslig och sorglig berättelse om den udda flickan Carrie som visar sig besitta starka krafter som kommer fram en dag när omgivningen driver henne lite för långt. Det hela tar naturligtvis en ände med förskräckelse.

3. Liten Ida av Marit Paulsen minns jag inte heller så mycket av utom att den väckte mycket känslor. Om ett utsatt barn, en "tyskunge".

Tevanor

Jag låter mig inspireras av Martinas svar på Boktokigs fråga om hur vi vill ha vårt te, vi som nu dricker denna ädla dryck.

Jag kommer från en tedrickande familj. Kaffe förekom nästan bara när vi hade gäster, om ens då. Testunden med hela familjen samlad höll vi på länge, i alla fall tills vi barn började droppa av en efter en. Den där kvällskoppen håller jag fast vid än idag. Jag har till och med svårt att sova utan mitt kvällste.

Det skall vara svart te. Förr i tiden drack jag inte smaksatta teer med undantag av Earl Grey, på senare år har jag lärt mig älska blommiga teer. Däremot har jag fortfarande svårt för exotiska frukter och kryddor. Tillagningssättet har också förändrats något. Från att ha låtit teet dra i fem minuter i kokhett vatten så nöjer jag mig nu med någon minut. det är totalt bortkastat att köpa ett fint, väldoftande, blommigt te och låta det dra för länge. Den fina aromen försvinner då. Däremot låter jag min egen blandning av Koh-I-Noor och Lapsang dra lite extra eftersom det kräver det för att den tjäriga smaken skall komma fram. alla sorter, inklusive de lätt parfymerade, dricker jag med mjölk men utan socker.

Grönt te är jag inte särskilt förtjust i och Rooibos är inte te.

Jag dricker helst ur en riktigt stor kopp eller mugg. Den på bilden är favoriten vid datorn eftersom den rymmer hela 6 deciliter och är ganska spillsäker med sitt fat. Annars blir det någon av mina fina Iittala-muggar. Muggen skall helst inte vara helt rak, det är godare att dricka ur muggar som är lite lätt utsvängda. Däremot så vill jag inte ha sådana där väldigt vida tekoppar eftersom det lätt skvalpar över i en sådan.

Te är absolut den dryck jag skulle ha svårast att leva utom, förutom vatten då som är en livsnödvändighet.

Men vad köpte jag då?

Jag hade med mig en lång inköps-/önskelista till Göteborg och Bokmässan. Allt skulle jag inte hitta på mässan, det visste jag, men det gjorde inget. Jag ville ändå pass på att gå på sf-bokhandeln när jag nu ändå var ner.

Överst på listan stod Battlestar Galactica-boxen,
Coraline däremot var ett impulsköp.

Sedan blev det förstås några böcker också.
Elvis var inte med på listan men det var bara av
glömska. Det enda impulsköpet här är Under Orders
som jag råkade få syn på hos ett antikvariat.

Årets fynd är utan tvekan den fina lilla kalendern

som jag köpte för 30 kronor. Musmattor av en
viss kvalitet är jag alltid på jakt efter och nuförtiden
är det endast på bokmässan jag hittar dem.

Men det största impulsköpet var utan tvekan
Mumin som jag länge önskat mig men faktiskt
inte hade en tanke på när jag åkte ner. Det var
helt enkelt omöjligt att motstå dem och två fick
följa med mig hem. Sedan var pengarna slut.

Jag är ganska nöjd med årets skörd, och ganska pank.

Bokmässan 2010: slutrapport

Det blev bara två dagar för mig i år. Pengarna tog slut och jag åkte hem på lördag förmiddag. Såhär i efterhand ångrar jag lite att jag inte stannade eftersom det hade varit väldigt roligt att gå på bloggcafét och träffa ytterligare några bloggare. Vi får väl se om det blir något nästa år.

På plussidan: Bloggfikat på torsdagen och det lite stillsammare fikat med Calliope och Lyran på fredagen, ingen toalettkö under två dagar, atmosfären, trevliga inköp.

På minussidan: Att pengar och ork inte räckte till fler än två dagar, jag missade bloggcafét, att jag inte fick träffa alla jag ville träffa.

Här är några suddiga vimmelbilder:

Bloggträffen

Jag lovade en utförligare rapport med länkar och nu sitter jag vid min egen dator igen så här kommer den. Vi träffades klockan 16 på Le Pain Francais och det var också sexton bloggar som deltog. Jag var sugen på något sött men de hade ganska konstiga sötsakeer på kafét så det fick bli en tonfiskbaguette i stället. Värmen var närmast olidlig. Jag hade klätt mig för en rå och kylig höstdag men det blev förvånansvärt varmt framåt dagen så vi var många som satt och flämtade.

Deltog gjorde: en bokcirkel för alla som arrangerade det hela, Lyrans Noblesser, Calliope Books, Bokomaten, En full bokhylla är en rikedom, Marias Bokliv, Bokbabbel, enligt O, Breakfast Book Club, Fiktiviteter, What You Readin?, Booky Darling, Anna Ljungdal's Blog, och dagarna går... och BiaSparrow.

Det var riktigt roligt att träffa både gamla och nya bekantskaper. Tyvärr har jag lite svårt att höra vad som sägs i större sällskap och jag hamnade dessutom ute på änden så jag är lite osäker på vem som var vem. Det spelar kanske inte så stor roll, det blir fler tillfällen. Roligt att äntligen få träffa Bokbabbel som jag läst så länge.

Mässrapport: fredag

Dagens mässbesök böjade lite senare för min del eftersom jag först åkte till sf-bokhandels och köpte lite tv-serier. Väl på mässan blevdet lite mer strosande, shoppande och fikande. Denna gång träffade jag Lyran och Calliope och vi lyckades faktiskt hitta en lugn vrå där det gick att samtala. Efter ytterligare lite monterletande med Lyran var jag faktiskt ganska mätt på mässan och avslutade årets mässbesök.

Pengarna är slut och det är jag också så i morgon åker jag hem. Ha det så kul ni som stannar eller rent av påbörjar ert mässbesök i helgen.

I morgon kommer en utförligare rapport med bilder och länkar. Då sitter jag hemma vid min egen dator med stor skärm och ett riktigt tangentbord.

Mässrapport: torsdag

Denna första mässdag avslutaqdes med bloggfika. Det var många bokbloggare som deltog och jag varken kan eller orkar lista eller länka till alla i natt. Det var jättetrevligt att träffa både gamla bekanta och helt nya människor och är definitivt en av höjdpunkterna i år.

Annars bestod dagen mest av monterstrosande och några inköp. Lite prylar: en fin turkos kalender, en almanacka och några filmer. Böcker: två Elvis-böcker av parent Cronstam, The Passage av Justin Cronin och Anathem av Neal Stephenson.

Jag ser fram emot morgondagen.

Bokmässeminnen

Enligt min något osäkra räkning har jag varit på bokmässan minst femton gånger. Då borde man ha samlat på sig massor med intressanta minnen och upplevelser. Nja, jag springer mest runt i montrarna och tittar på böcker, handlar lite och insuper atmosfären. Det ger inga fantastiska minnen att berätta. Men några små tokigheter har hänt genom åren.

Som den där gången jag nästan träffade Jan Guillou, i magen med skallen. Jag pinnade på med sänkt blick och gick plötsligt nästan in i en stor mage omgiven av en rödrutig skjorta. Jag såg upp och mätte hans blick, såg hastigt ner och skyndade vidare.

Eller när jag för en gångs skull ställde mig i en signeringskö. Jag hade köpt ett specialnummer av serietidningen Don Martin och blev visad på en signeringskö. Dum som jag var ställde jag mig i den och väntade. När det blev min tur räckte jag snällt fram tidningen och då ställde Don Martin en fråga. Jag var helt oförberedd och drabbades närmast av en blackout och utstötte ett läte ungefär som hngbu. Han såg på mig några långa ögonblick och när jag inte sade något mer intelligent krafsade han slutligen ner sin signatur och jag gick generad därifrån.

Så har vi den där andra signeringsrelaterade klavertrampet. Jag gick till Kapten Stofil-montern för att leta present till sambon, valde den senaste boken och betalade. Då frågar Joakim Lindengren (jag hade ingen aning om att det var han förrän han frågade) om han skall signera den. Det skulle inte förvåna mig om jag först suckade djupt innan jag lite tveksamt sade: "Tja, det kan du väl göra". Jag vill minnas att han skrattade lite men knappast av glädje. Men signerade gjorde han och ritade en fin liten gubbe i, och sambon blev jätteförtjust. Till mitt försvar kan jag säga att jag var totalt oförberedd på att det var författaren själv som stod där. Jag blev överrumplad och fann mig inte särskilt väl. Nåja, förhoppningsvis är det glömt och förlåtet.

Bokmässeenkät

Via Bokbabbel hittar jag den här enkäten som från början kommer från Kolikbloggen

Namn: Arina

Hemort: Munkedal

Jag har varit på bokmässan i Göteborg (ggr): 15-16 gånger (är lite osäker faktisk).

På årets bokmässa ska jag: Vandra runt och insupa atmosfär, Besöka min förre arbetsgivare Bokförlaget Pontes (monter B01:40), besöka diverse montrar (särskilt sf-bokhandelns) och gå på bokbloggarträff.

Mitt bästa bokmässeminne: Svårt att säga för jag brukar egentligen inte göra något särskilt men förra årets bloggträff var en höjdpunkt. Och så den där gången när jag äntligen fick tag i det saknade albumet av Linda och Valentin.

Några böcker som jag ser fram emot: Jag har en lång lista på böcker jag tänker försöka få tag i men det finns egentligen inget som jag inte kan köpa när som helst.

Jag hoppas få se: Inget särskilt, jag är lite tråkig på det viset. Jo förresten, jag vill ju träffa andra bokbloggare.

Jag hoppas slippa: Långa köer och dyrt kaffe. Det brukar gå med lite planering

Mitt bästa bokmässefynd: Det är nog ovan nämnda Linda och Valentin-album.

Tematrio - Tegelstenar

Jag har nog läst en hel del tjocka böcker som skulle passa i Lyrans Tematrio men det var faktiskt lite svårt att komma på några ändå eftersom jag inte brukar memorera sidantalet. Här är i alla fall några rejäla böcker.

1. Det av Stephen King. Jag vill minnas att den var uppdelad i två tjocka delar och det är en av mina favoriter om en ond clown. Jag menar, otäckare än så kan det knappast bli.

2. Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke Var faktiskt inte helt lätt att ta sig igenom. Bitvis uppfattade jag den som seg men den hade ändå något visst i tonen som gjorde att jag kämpade vidare. Humorn var helt underbar och språket likaså. Den lämnade mig med en känsla av vemod.

3. A Game of Thrones av George R R Martin lyckades återuppväcka mitt fantasyintresse efter att Robert Jordan både väckt det och sedan nästan tagit död på det igen. Martins värld är full av politik, krig, intriger och intressanta människor och det är ett elände att det tar så lång tid för honom att bli klar ed nästa bok i serien. Å andra sidan så kanske det betyder att det blir något riktigt bra.

Tematrio -Läst i sommar

Denna gång frågar Lyran efter tre minnesvärda texter vi läst i sommar. Jag trodde först jag skulle bli tvungen att hoppa över eftersom jag bara läst tre böcker i sommar och det är bara en av dem jag skulle vilja kalla minnesvärd. Men nu är det så att jag är med i Catahyas novellcirkel och det gör det faktiskt värt att deltaga i veckans tematrio.

1. A Buyers Guide to Maps of Antarctica av Catherynne M Valente är en novell som berättas helt genom objektbeskrivningar i en auktionskatalog. Den är smart, rolig och alldeles underbar. Mer än så tänker jag inte berätta utan uppmanar istället alla att läsa den.

2. Cyteen av C J Cherryh var en omläsning som inte gjorde mig besviken. En fantastisk bok som ställer många frågor om vad som gör en människa till den hon är. Den är dessutom väldigt spännande.

3. Captive Girl av Jennifer Pelland Är en otroligt obehaglig berättelse som väckte en hel del diskussion. Jag har svårt att beskriva vad den handlar om eftersom det var tydligt att vi alla uppfattade den olika. Man kan säga att den handlar om uppoffring på olika plan. Jag läste den på ett tåg och det var inte helt idealiskt eftersom den väckte så starka känslor som jag kanske hellre hade hanterat hemma i soffan. Den är dock väldigt bra och jag rekommenderar alla att läsa den också.

Om vikten av att välja rätt eller Mellan böcker igen

Jag har ett litet problem. Om jag av någon anledning avbryter läsningen av en bok så är risken väldigt stor att jag aldrig läser ut den. Om avbrottet beror på att boken är dålig så spelar det ju ingen roll men det är inte alltid det det beror på. Ibland är det bara så att annat kommer emellan och jag tappar tråden eller att den helt enkelt inte känns rätt just då. Om det är en bra bok, kanske rentav av en favoritförfattare, så känns det ganska trist.

Jag har svårt att komma ihåg vad jag har läst och ju längre jag kommit desto mer är det som måste läsas om eller skummas igenom för att jag ska hitta tråden igen. Det låter kanske lite konstigt eftersom jag gärna läser om böcker men det är som om ett motstånd växer fram. Vad det beror på vet jag inte riktigt.

Just nu befinner jag mig mellan böcker och det är alltid en tid av mycket vankande och plockande med böcker innan jag känner vad jag vill läsa. Lyckligtvis är det sällan det blir fel när jag väl väljer men av någon anledning är det extra svårt den här gången. Det gick ganska snabbt att sortera ner från tolv till fem titlar men sedan tog det stopp. Problemet är att de fem som är kvar är titlar jag känner ganska starkt för men samtidigt känner jag mig väldigt obeslutsam. Om jag skulle plocka upp fel bok så är risken att jag förstör den för all framtid. Kanske skulle jag läsa något helt annat istället?

Jag kunde ju inte låta bli

... att besöka sf-bokhandeln i Göteborg när jag var ner några dagar. Jag hade planerat att köpa två böcker men det blev tre.

Boneshaker av Cherie Priest
Palimpsest av Catherynne M Valente
Fevre Dream av George R R Martin

Alla känns väldigt lockande så det blir nog svårt att bestämma vilken som får bli först. Sedan har jag ju en del lockande titlar i bokhyllan också.

Tematrio - Semester/sommar

Den här gången handlar Lyrans tematrio inte om böcker utan om vad vi har gjort under sommaren/semestern.

1. Sömn. Det är vad jag ägnade en stor del av min semester åt och det var verkligen välbehövligt. Första halvan av året var påfrestande på många sätt och i år använde jag semestern just till att återhämta krafterna.

2. Jag var på styrelsemöte i Catahya och det var något av det roligaste jag gjort på flera år. Att få resa bort några dagar och träffa underbara och roliga människor och verkligen kunna prata om sådant som intresserar en kan vara en riktig energikick det också.

3. En vecka av semestern ägnade jag åt att ta hand om och göra i ordning de saker jag fick efter mamma. Det var svettigt men ganska roligt eftersom det blev så fint, bl.a. med nya bokhyllor som jag faktiskt har fotograferat men inte orkat blogga om än. Jag är lite lat.

Första meningen

Hos Martina hittade jag den här utmaningen som jag tänkte försöka mig på.

Välj ut tio av dina favoritböcker. Lista första meningen i varje och låt andra gissa vilka böcker de kommer ifrån. Naturligtvis är det fusk att googla.

Nu har jag inte alla mina favoriter tillgängliga och eftersom de flesta av dem är skrivna av några få författare fick jag anstränga mig för att försöka bredda urvalet.

1. It's hard to stay cordial while fighting for your life, even when your life doesn't amount to much. Karolin knäckte denna.

2. "I've watched through his eyes, I've listened through his ears, and I tell you he's the one." Sara kände igen den här.

3. My Friend Hergal had killed himself again. Sara tog även denna. Åka var inne på rätt författare men fel titel.

4. One week shortly before the Six Weeks War my tomcat, Petronius the Arbiter and I lived in an old farmhouse in Connecticut. Även denna tog Sara och jag är glad att det finns människor som känner igen mina favoritböcker.

5. The day war was declared, a rain of telephones felll clattering to the cobblestones from the skies above Novy Petrograd. Olivia har alldeles rätt.

6. Solen, den medlidsamma och grymma Helios, en av gudarnas spioner, med andra namn i barbariska stater och människogyttringar, var inte utslagsgivande för räkningen av dem. Olivia som känner mig alltför väl tog den här också.

7. It was a time of masquerade.

8. How strange, that such an insignificant little world should come to matter so much. Olivia tog den här också.

9. Nniv did not go to meet Mikal's starship.

10. The stars, like all man's other ventures, were an obvious impracticality, as rash and improbable an ambition as the first venture of man onto Earth's own great oceans, or into the air, or into space.

Bokmässan

Det blir bokmässebesök i år också. Biljetterna är beställda och jag har troligen ordnat sovplats. Däremot har jag inte riktigt bestämt vilka dagar jag jag ska gå. Det luta väl åt tor-fre som vanligt men samtidigt är det bloggträffar och det verkar som om de intressantaste sker på helgen. Nåja, jag behöver inte bestämma mig nu.

Skrivkramp eller bara livet självt?

Det här året, som bara har kommit lite drygt halvvägs, har varit ett av de svåraste i mitt liv. I julas upptäckte vi att min mamma var sjuk, den femtonde januari opererades hennes hjärntumör bort och den trettionde maj dog hon. Det har varit en intensiv tid med många sjukhusbesök, begravning, lägenhetsröjning och allt annat som följer på sådant här. Alla som mist någon nära anhörig vet förmodligen vad jag talar om. Att det sedan var några intensiva arbetsmånader innan semestern, månader som blev än mer intensiva eftersom jag då och då tog ledigt flera dagar i sträck för att sitta hos mamma, gör inte saken bättre.

När något sådant här händer tenderar man att uppfyllas av det. När man inte rent praktiskt tar itu med saker så tänker man på sin situation eller sörjer. För mig var det mest av de sista eftersom jag har en bror som tog hand om det praktiska. Jag behövde bara åka och sitta hos mamma då och då men det var jobbigt på sitt sätt. Sista gången jag talade med mamma var i januari efter operationen men sista gången jag samtalade med henne på riktigt var i september när jag var nere för bokmässan. Då var hon redan sjuk men tillräckligt klar i huvudet för att kunna föra ett samtal.

Som är vanligt i svåra stunder så höll jag mig ibland uppe med ren viljeansträngning men någonstans på vägen tappade jag orken för allt annat, som till exempel den här bloggen. Det gjorde mig ledsen eftersom jag är väldigt förtjust i min lilla blogg och verkligen inte vill att den skall dö, men trots att jag faktiskt läste en del så uppstod en spärr mot att skriva.

Jag drabbades av skrivkramp. Långa vakna nätter författade jag i huvudet långa inlägg både för den här och den andra bloggen, ibland kom jag så långt som att skriva ner mina tankar på papper men när jag satte mig vid tangentbordet kom jag sällan längre än till att skriva en rubrik. Sedan lade jag patiens istället. Det var som om kopplingen mellan hjärnan och fingrarna hade försvunnit. Jag kunde inte hitta ord för det jag hade känt så starkt under nattens författande och det var som att förlora en del av sig själv. Jag tror att delvis stod det här stora jobbiga som hände i vägen. Jag var så uppfylld av det och ville prata om det men hade egentligen ingen att prata med eftersom jag alltid vänt mig till mamma. Det kändes olämpligt att skriva om det här, särskilt sedan jag gjort om bloggen till en bokblogg. Att jag väljer att göra det ändå nu är i en förhoppning att det skall bryta den onda förtrollning som har kommit över mig, att jag skall kunna gå bortom den mur som byggts upp.

Jag sörjer fortfarande, eller snarare är det nu när allt är över som jag sörjer på riktigt. Det är ganska skönt att tillåta sig att känna sorg, att acceptera plötsliga gråtattacker för att sedan snyta sig och leva vidare med allt vad det innebär av glädje och bekymmer. Det är en del av livet.

Cyteen av C J Cherryh

Cyteen är en stor roman. Den handlar om politik, den handlar om genetik men framför allt handlar den om människor. Det är Cherryh när hon är som bäst och jag gillar henne nästan alltid.

Berättelsen kretsar kring Ariane Emory vars föräldrar en gång grundade Reseune, den forskningsanläggning som bland annat tillverkar Azi. Ari är respekterad, hatad och kanske lite älskad. Det sker ett mord men det är inte en detektivhistoria. Istället fungerar mordet som en katalysator som utlöser en rad händelser som får mer eller mindre allvarliga konsekvenser för en rad människor i kretsen runt Ari och inte minst för Ari själv. Den handlar också om politik och Cherryh har förmågan att skriva om politik på ett sätt som faktiskt gör mig intresserad. Alla skiftningar i maktbalansen och alla metoder och knep som tas till för att påverka denna blir en riktig thriller under hennes penna. Men viktigast av allt är ändå människorna. Cherry har verkligen förmågan att gripa tag i mig som läsare och jag skrattar och gråter med dem jag tycker om och hatar några intensivt. Det är en berättelse om makt och maktlöshet som ibland kramar åt om hjärtat.

Cyteen ställer frågor som: Vad är det som gör en människa till den hon är? och: Kan man återskapa en person, inte bara kroppsligen genom kloning utan även psyket?

I Downbelow Station är Union den stora fienden, lite obehagliga med sina stela programmerade människor, Azi. Cyteen berättas ur Unions perspektiv men det gör det inte mindre kusligt. Det Reseune framför allt är känt för är tillverkningen av Azi. Dessa Azi utvecklas i livmodertankar men det som framför allt skiljer dem från de vanliga människorna är att de mer eller mindre programmeras till att utföra vissa uppgifter och till att fungera inom vissa givna ramar. Ändå är de människor med känslor, känslor som dock inte fungerar på samma sätt som hos vanliga människor, vilket gör att Azi känns främmande. Trots att man får alla motiv till denna tillverkning är det en skrämmande tanke att något sådant skulle kunna förekomma.

Det är som sagt mycket politik. Man får veta hela bakgrunden till Unions grundande och ibland blir det faktiskt lite segt eftersom jag bara vill vidare och se vad som händer härnäst. Men det säger väl mer om mig som läsare. Det är också mycket vetenskap och bitvis har jag aningen svårt att hänga med. Men då det handlar om en forskningsstation men väldigt begåvade människor, en del av dem genier, så vore det väl orealistiskt om det var alltför lätt att hänga med i de vetenskapliga resonemangen. Men återigen så säger det kanske mer om mig som läsare.

Behöver jag säga att jag gillar Cyteen? Jag läste den för några år sedan och minns att jag tyckte den var bra men att den var så bra hade jag glömt. Eller kanske jag bara inte uppfattade alla nyanser sist? Den är dessutom väldigt spännande på sina ställen och har en upplösning ganska typisk för Cherryh.

En liten fundering

Nackdelen med att läsa en riktigt, riktigt bra bok är att alla andra verkar futtiga och tama i jämförelse.

Tematrio - Vive la France!

Dags att vara med i Lyrans Tematrio igen, känner jag. Lustigt nog väljer jag denna om franska böcker trots att jag knappt läser några franska böcker. Men jag lyckades skrapa ihop tre i alla fall.

1. Pesten av Albert Camus läste jag på gymnasiet och tyckte mycket om. Kanske främst för att jag var väldigt fascinerad av sjukdom och död. När den var med på rean för några år sedan köpte jag den och planerar att läsa den igen för att se om jag kan upptäcka något mer. Kanske läser jag Främlingen också eftersom den ingår i samma volym.

2. Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda var boken som gav mig läslusten tillbaka.

3. Om läsning av Marcel Proustlurade mig med sitt lilla omfång att tro att den skulle vara lättläst. Så var inte fallet och mina känslor var ganska blandade efter läsningen.

Mainspring av Jay Lake

Urmakarlärlingen Hethor får av ärkeängeln Gabriel i uppdrag att hitta nyckeln som vrider upp världen. Hans resa börjar i ett viktorianskt England som sträcker sig över en stor del av norra halvklotet. Den del som inte tillhör Kina. Så småningom kommer han att resa till det det södra halvklotet som av vissa skäl är avskilt från det norra och är som en helt annan värld.

Jag måste erkänna att jag hyser blandade känslor för denna berättelse. Idén med en jord som drivs av ett urverk är helt genialisk och eftersom jag lever ihop med en klocksamlare så kändes det lite som att komma hem när jag läste alla urmakartermer. Änglar och luftskepp är av någon anledning andra lockande ingredienser. Men när Hethor lämnar den civiliserade världen försvinner lite av magin. Den där bra magin som en fängslande berättelse kan medföra. Istället inträder magi och mirakler av det där slaget som jag inte tycker om. Det kanske inte är så konstigt med mirakler i en bok som till viss del handlar om sökandet efter gud, men jag plockade den i sf-hyllan och hade väntat mig något annat.

Trots detta gillar jag boken. Den är spännande och personerna är intressanta och jag kan tycka om Hethor. Språket är enkelt och lättillgängligt och jag hade inte svårt att hänga med. Jag kommer definitivt att köpa de två följande delarna.

Inköp

Något försenat kommer här bild på de senaste inköpen.

Kanske kunde jag ha valt en lugnare bakgrund men skit samma, det syn i alla fall vad det är för böcker. Regenesis fick jag i pocket till min födelsedag men eftersom jag ville ha den inbunden bytte jag den mot Cyteen som jag visserligen redan har men lånade ut för några år sedan och inte har fått tillbaka. Banks slank med den också och det blev betydligt dyrare än den lilla pocket jag bytte.

När jag sedan beställde Regenesis från cdon så kunde jag inte motstå Alliance Space. Det blev mycket Cherryh men hon är ju en favorit så det gör inget.

Böcker i massor

Vi håller just nu på att röja ur mammas lägenhet och hon var lika galen i böcker som jag är. Det innebär många välfyllda bokhyllor med en del gammalt men också mycket nytt. Vi hade inte riktigt samma smak men det är ändå alldeles för mycket som åker ner i lådor och kassar med mitt namn på. En del som jag faktiskt vill läsa, en del som är kul att ha och tyvärr en hel del som jag inte klarar av att lägga i bortskänkespåsen. JAg har lyckats stå emot alla Nesser och annat svensk som jag vet aldrig kommer bli läst men det var svårt för alla är inbundna och kanske lästa högst en gång och jag har väldigt svårt att stå mot fina böcker.

Detblir ändå alldeles för mycket och som tur är får jag alla bokhyllor, Tyvärr kommer jag inte ha plats att sätta upp alla och dessutom vill jag ha plats för de böcker som redan ligger i högar hemma. Sedan vill jag ju ha lite att växa i också. Nåja, det blir nog bra. Jag återkommer med utförlig slutrapport när jag fått hem alltihop.

Pretender av C J Cherryh

Nu har jag läst ut ännu en bok och den är väl egentligen inte mycket att recensera. Inte för att den är dålig utan för att det är del åtta i Foreigner-serien. Jag kan inte berätta om handlingen utan att avslöja för mycket och jag tycker över huvud taget inte om att berätta om handlingen i en recension.

Jag gillar Cherryh och Foreigner-böckerna, kanske för att man alltid vet vad man får. Mönstret brukar vara: Berättelsen börjar i spillrorna efter föregående boks final. Det inträffar en ny politisk kris. Bren och company flänger runt och försöker ordna upp saker, de får alldeles för lite sömn och Bren oroar sig för sin dator. Den blir en eldstrid och det är över och alla lever lyckliga till nästa bok. Sedan innehåller böckerna lite funderingar kring det här med olikheterna mellan människor och atevi men också de går i ungefär samma banor från bok till bok.

Jag hör till dem som tycker om att läsa samma berättelse om och om igen. En stor del av min läsning är omläsningar, trots att det finns så många nya roliga böcker som jag inte hinner med eftersom jag läser så långsamt. Alltså gläder det mig att det finns några delar kvar i serien, och när jag klarat av dem ger jag mig nog på den första delen för fjärde gången. Sån är jag.

Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson

Den här boken var tyvärr något av en besvikelse. Jag har tidigare mest läst en-rutingarna av Hemmingsson och tycker väldigt bra om den dem. Jag älskar de smått galna kvinnorna och den på-pricken -humor som levereras i dem. Tyvärr föll de lite längre serierna mig inte alls i smaken. De saknar något av den udd de enstaka teckningarna har.

Det kan hända att jag kan bli omvänd. Jag tror dock inte jag gitter försöka. Däremot kommer jag fortsätta att läsa en-rutingarna med stor förtjusning.

Tre veckor

För nästan tre veckor sedan blev vi av med internetuppkopplingen. Det var ett åskväder som var skulden och det hade faktiskt inte hjälpt om jag hunnit dra ur kontakten för felet visade sig sitta utanför huset. Idag började de leta efter problemet och löste det i ett nafs.

Det har varit tre veckor av irritation, frustration, desperation och förtvivlade samtal till Glocalnet som bemötte oss med en snorkig attityd och var allmänt ohjälpsamma. Vi måste förstå att de inte kunde prioritera oss eftersom andra kunder då skulle bli lidande. Som om vi bryr oss om det. Vi betalar för en tjänst som de inte kan leverera, det är det enda intressanta i sammanhanget. Kan de inte lösa problemet får de väl anställa fler tekniker. Det är inte till någon större hjälp att vi slipper betala för den aktuella perioden.

Den 28 maj fyllde jag 45 år och den 30 maj dog min mamma. Mitt i allt detta var jag avstängd från yttervärlden, eller så kändes det i alla fall. Viss finns det telefon men jag avskyr att prata i telefon och de flesta människor jag har kontakt med har jag inte numret till ens. Plus att jag behövde den distraktion som nätet kan erbjuda.

Nåja, nog med gnäll. Idag blev vi uppkopplade igen och jag har ägnat några timmar åt att läsa ikapp. Inget ont som inte har något gott med sig, som man brukar säga. Det positiva är att jag har fått gjort en hel del annat, läst bland annat.

Iron Angel av Alan Campbell

Jag gick från att älska den här boken till att tycka den var lite småtrist för att slutligen känna att den faktiskt var riktigt spännande. Om det beror på själva berättelsen eller på yttre omständigheter vet jag inte men jag skulle tro att det är lite av varje. 

Detta är en forsättning på Scar Night som jag älskade hetl och hållet och här får man reda på vad som hände efter den stora striden. Deepgate hänger mer eller mindre i ruiner och Dill och Rachel har tvingats fly. Första halvan av boken följer denna tråd. Sedan byter den fokus och miljö och då tappade jag sugen ett tag.

Andra delen utspelar sig i helvetet med delvis nya personer och mitt problem var att jag tyckte helvetet var en väldigt tråkig plats med sina hus av kött och floder av blod. Det var inte ens särskilt obehagligt, i alla fall inte på det där magkramande sättet som folkmorden i den första boken. Av någon anledning kom jag att tänka på spelet Oblivion vars huvudstory utspelade sig till stor del i just Oblivion där allt var så där mörkt, köttigt och blodrött, och väldigt väldigt trist. Så ett litet tag stannade läsningen av.

Sedan hände något och det blev plötsligt spännande och intressan igen. Det blev till och med lite roligt och humor var det enda jag saknade i Scar Night. Det var egentligen en mening som fick mig att vakna till och få fart på läsningen igen.

A doorway was following him.

Det lät så där härligt absurt och det följande partiet höll samma ton. Jag fick tillbaka lusten och intresset. Då bytte berättelsen fokus igen. Min irritation höll bara i sig ett litet tag för denna tredje del var riktigt spännande och dramatisk ända fram till den rafflande upplösningen. Så slutomdömet blir att Iron Angel är riktigt bra om än inte lika jämn som Scar Night.

Språket kändes inte alltför avancerat och jag hade inga problem att hänga med. Jag gillar dessutom Campbells stil. 

tvärstopp

Läsningen av Iron Angel började så bra men nu är det tvärstopp. Dels kom jag till helvetet (i boken alltså) och det intresserar mig inte så där jättemycket. Av någon anledning finner jag det ganska tråkigt. Sedan händer det saker i mitt liv just nu som gör att koncentrationen är nere runt noll någonstans. Det fungerar helt enkelt bättre med datorspel. Det är lite synd för jag vill verkligen ha tillbaka läslusten.

The Killing Kind av John Connolly

Detta är tredje boken om detektiven Charlie Parker. Charlie har ägnat det senaste året åt att ta haffa skurkar som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet. Han försöker skapa sig en någorlunda normal tillvaro efter de tidigare böckernas händelser. Då får han i uppdrag att ta reda på vad som egentligen hände en gammal flickvän som påstås ha tagit livet av sig, och mot bättre vetande tackar han ja. Detta leder naturligtvis till att han återigen dras in i en mörk värld full av hemligheter och våld.

Den här gången handlar det ganska lite om gangstervälden och det är jag glad för eftersom det är den bit jag gillar minst med Connollys böcker. Istället jagar Charlie ett religiöst sällskap, The Fellowship, och detta gör han med hjälp av de vanliga synerna och med sina vänner, Louis och Angel, som nog är mina favoritskurkar i litteraturen.

Det är som vanligt mycket som händer men berättelsen känns väl sammanhållen och inte så spretig som i Every Dead Thing. Jag tror nog att antalet lik kommer upp i de vanliga siffrorna men det känns ändå som om Connolly har varit lite mer återhållsam. Språket är som vanligt njutbart utan att vara komplicerat.

Vill man ha realism skall man dock hålla sig borta från Connolly. Förutom Charlie Parkers syner så har vi ju skurkarna. Bortsett från gangstrarna, som visserligen ofta mördar folk på utstuderade sätt men annars är rätt normala, så är böckernas skurkar väldigt speciella. De inte bara använder extrema metoder att ta livet av människor, de är ofta abnorma både i utseende och sitt sätt att bete sig. De är som något slags superskurkar ur en superhjälteberättelse. De skulle kunna bli löjligt men passar bra in i den värld Connolly beskriver och blir därför endast obehagliga. Väldigt obehagliga till och med. Tillsammans med synerna gör detta att Connolly ibland närmar sig skräcklitteraturen. Jag älskar det.

Player of Games av Iain M Banks

Jernau Gurgeh är en spelare och riktigt bra på alla sorters spel men helst skall de innehålla ett visst mått av tur. Han börjar dock bli uttråkad och söker ny spänning när han får nys om ett spel som är så speciellt att det har gett namn åt ett rike. Spelet Azad är som livet självt och i kejsardömet med samma namn låter man spelet avgöra vilka befattningar olika personer skall få, ända upp till kejsaren själv. På något krokiga vägar tar sig Gurgeh så småningom dit för att deltaga.

Detta är en Culture-roman och faktiskt den bästa Banks jag läst hittills. Den slår till och med den gamla favoriten The Algebraist. Språket kändes lättillgängligare än i några andra titlar. Jag hade inga problem att hänga med i handlingen, kanske för att den inte var så teknisk utan mer handlade om människor. Humorn fanns där men också ett allvar och ett djup som grep tag i mig och höll mig kvar ända till den spännande upplösningen. Efter avslutad läsning kände jag mig inte lika dyster som efter Consider Phlebas, Player of Games lämnar mig faktiskt med en gnutta hopp.

Summer of Night av Dan Simmons

Det är sommar 1960 och sista skoldagen för terminen och den allra sista skoldagen i Old Central School. En pojke försvinner och man anar att det är något som inte står rätt till med den gamla skolan. Några pojkar i tolvårsåldern bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt. Det som börjar mer eller mindre som en lek visar sig vara något mycket skrämmande och det blir ett sommarlov fyllt av fasa.

Jag har länge efterlyst bra skräck av det där slaget som får en att dra sig för att släcka lampan på natten. Den här boken uppfyller mina önskningar. Den är stämningsfull och spännande och riktigt, riktigt otäck på sina ställen. Simmons målar upp bilden av ett sommarlov fyllt av möjligheter och låter den sakta mörkna till något fasansfullt. Till och med den växande majsen som alltmer skärmar av omvärlden känns på något sätt hotfull.

Samtidigt finns där bilden av ett sommarlov tillsammans med vänner när hela världen är ett äventyr och skolan känns väldigt långt borta. Det är en berättelse om vänskap och tillit i en värld där de vuxna står för tryggheten i att få mat för dagen men där de egentligen inte kan erbjuda något när det gäller eftersom de tycks leva i en helt annan värld än barnen.

Det enda jag möjligen kan klaga på är att det okända är mer skrämmande så länge det är just okänt, och i den här berättelsen får man veta ganska mycket vilket mot slutet möjligen den mindre skrämmande. Det är kanske lite orättvist att klaga på det eftersom jag förmodligen skulle stört mig på att inte få veta något också. Det är en svår balansgång det där. Spännande är det i alla fall hela vägen och mot slutet var det svårt att lägga ifrån sig boken.

Jag kan varmt rekommendera boken.

Jag gjorde en spellista också

Som ett komplement till litteraturlistan har jag gjort en lista med minnesvärda datorspel som går att läsa här.

En hemsk årsdag

Jag kände mig så väldigt ledsen och matt på väg hem från jobbet idag. Tankarna vandrade till den hemska natten när allting förändrades med ett epilepsianfall.

Det var vår älskade hund Ali som drabbades och det blev extra otäckt eftersom han blev aggressiv efter anfallet och gick till attack mot oss. Det var en natt med snö och jag minns hur jag såg för mig hur snön färgades röd av hans blod när grannarna kom och sköt honom. Det blev inte riktigt så men slutade ändå med att vi förlorade Ali.

När jag kom hem idag kontrollerade jag datumet och det var precis ett år sedan. Det är som om min kropp minns händelsen trots att jag inte har tänkt på det på länge.

Arinas egen lista

Då och då cirkulerar det diverse listor på bokbloggarna. De hundra bästa böckerna hit och dit och Alla måste läsa-listor. Jag måste erkänna att det oftast är väldigt få titlar jag har läst eller ens känner något intresse att läsa. Inte ens när de berör genrer som intresserar mig väldigt mycket kan jag pricka av så många titlar. Det beror kanske på att jag har dålig smak eller kanske helt enkelt på att sådana listor är subjektiva och att vi människor har olika smak. Jag hoppas på det senare.

Därför kommer här min egen lista över böcker. Det är inte nödvändigtvis de bästa böckerna jag har läst och absolut inte böcker jag tycker att alla borde läsa. Det handlar i stället om böcker som genom åren har berört mig, böcker som jag ofta återvänder till i tanken eller läsningen. Några titlar har jag bara läst en gång, kanske för längesedan, och det är möjligt att de inte platsar på listan efter en omläsning. Men den här listan är inte total eller absolut. Den kommer att förändras med tiden allteftersom nya berättelser tar sin plats i mitt hjärta eller jag läser om en bok och känner att den nog inte var så bra trots allt. Vissa titlar kommer jag inte ihåg just nu men det beror inte på att de inte var minnesvärda utan snarare på att jag inte går omkring och tänker på mina favoritböcker dagligen.

Alla böckerna på listan är böcker jag har älskat eller älskar och jag skäms inte för för någon av dem.

1. The Algebraist - Banks, Iain M
   
2. Kiln People - Brin, David
3. Sundiver - Brin, David
4. Startide Rising - Brin, David
5. The Uplift War - Brin, David
   
6. Böckerna om Jennings - Buckeridge, Anthony
   
7. Pesten - Camus, Albert
8. Songmaster - Card, Orson Scott
9. Downbelow Station - Cherry, C J
   
10. Cyteen - Cherry, C J
11. 2001 - ett rymdäventyr - Clarke, Arthur C
12. I lodjurets timma - Enquist, P O
    
13. Hästtämjaren - Farley, Walter
14. Double Star - Heinlein, Robert A
15. The Door into Summer - Heinlein, Robert A
    
16. Hur gick det sen? - Jansson, Tove
    
17. Strändernas svall - Johnson, Eyvind
18. Jurtjyrkogården - King, Stephen
19. Albert i Kalleby - Kirkegaard, Ole Lund
    
20. Biting the Sun - Lee, Tanith
    
21. Narnia-böckerna - Lewis, C S
    
22. Dreamsnake - McIntyre, Vonda N
    
23. Davy - Pangborn, Edgar
    
24. Åsnans Triumf men egentligen alla hans böcker - Price, Anthony
25. Pricken - Margret Rey
    
26. Vi måste ändå dö - Simak, Clifford D
    
27. De var som människor - Simak, Clifford D
    
28. Singularity Sky - Stross, Charles
    
29. Iron Sunrise - Stross, Charles
    
30. The Amulet of Samarkand - Stroud, Jonathan
    
31. The Golem's Eye - Stroud, Jonathan
    
32. Ptolemy's Gate - Stroud, Jonathan
    
33. Den hemliga historien - Tartt, Donna
    
34. Strandsatt - Vine, Barbara
    
35. En hondjävuls liv och lustar - Weldon, Fay
    
36. Röksvamp - Weldon, Fay
    
37. The Golden Age - Wright, John C
    

Jag ser att listan blev ganska kort med få författare, det kommer att ändras med tiden hoppas jag. Jag återkommer.

Perdido Street Station av China Miéville

Jag hörde talas om Perdido Street Station för många år sedan i en diskussion om något helt annat. Jag tror egentligen inte det sades så mycket om den men ändå väcktes en längtan att läsa den. Nu har jag gjort det.

Platsen är Staden New Crobuzon. Vetenskapsmannen Isaac Dan der Grimnebulin får ett uppdrag som kommer att få ödesdigra konsekvenser. Det är allt jag tänker säga om handlingen. Det är en berättelse som lämnar avtryck. Den värld Miéville målar upp i New Crobuzon är mörk. Den är skitig och obehaglig, rentav äcklig ibland. Den träffar mig i hjärtat och magen på ett sätt som nästan gör ont. Ändå är den en njutning att läsa.

I Bas-Lag, den värld där New Crobuzon befinner sig, tycks allt vara möjligt. Magi och teknik samsas om utrymmet och ingendera tycks ha övertaget. Tänk ut någon varelse eller företeelse, vilken som helst, och du skulle förmodligen kunna hitta den någonstans i Bas-Lag. Ibland, särskilt i början, tycker jag att det blir lite för mycket. Det känns som om alltför många fantasier och idéer trängdes så att det blir mindre trovärdigt. Jag måste dock medge att mina invändningar föll bort efter fortsatt läsning. Det finns en logik, en rytm och ett mönster som gör att allt i slutändan känns alldeles sant och äkta.

Språket är rikt och drabbande. Mitt ordförråd räckte inte till ibland men jag fortsatte bara att läsa. Att bry sig om att slå upp svåra ord skulle ha stört läsningen, ungefär som att få varje strof förklarad för sig medan man lyssnar på vacker men krävande musik. Språket är poetiskt och exakt. Vid ett tillfälle håller Isaac en föreläsning för sin uppdragsgivare och jag finner mig helt fängslad.

Det är en krävande berättelse. Det händer så mycket och ibland känns det ungefär som att titta på Lost. Fler och fler trådar vävs in och jag undrar hur det någonsin skall gå att knyta ihop allting. Miéville lyckas alldeles utmärkt med att samla upp berättelsen mot slutet och onödiga sidospår visar sig vara alldeles nödvändiga intrigdelar. Jag känner lättnad över att inte lämnas med alltför många frågor. Däremot lämnas jag med en känsla av sorg. Ett vemod drabbar mig när jag läst ut den sista meningen och jag undrar hur jag skall gå vidare härifrån.

Nya böcker

Ett besök i Göteborg brukar leda till ett besök i sf-bokhandeln och ett besök där leder oftast till inköp. Så också denna gång. Jag har en lång önskelista men den ligger naturligtvis kvar hemma. Jag kände dock att det var dags att fylla på sf-biblioteket så det blev dessa titlar:

Parable of the Sower av Octavia E Butler
Mainspring av Jay Lake
Pretender av C J Cherryh

Nu skall jag bara brotta ner mitt dåliga samvete också så kommer jag att må riktigt bra sedan.

Inte likt mig

Jag har packat med mig inte bara en utan två böcker på min Göteborgsresa. Annars har jag slutat släpa med mig någon bok eftersom jag aldrig hinner läsa ändå. Den här gången skall jag dock vara borta i en hel vecka och kommer kanske tillbringa en stor del av den tiden ensam. Så jag hoppas att jag i alla fall kommer att läsa en hel del i Perdido Street Station, och för säkerhets skull tog jag med en till.

Jag tänkte till och med packa ner ytterligare en bok eftersom jag är lite osäker på vad jag vill läsa sen men lyckades hejda mig. Jag har ju faktiskt tillgång till sf-bokhandeln här.

Besöksstatistik 2009

Det är dags att titta lite på besöksstatistiken för förra året. Jag tänker inte ange de sorgliga besökssiffrorna, däremot är det kul att se hur folk hittade hit.

Vad det gäller hänvisnings så toppas listan av blogger.com, följt av bokbloggar.nu. Sedan kommer subjektivaolivia.blogspot.com och boktimmen.blogspot.com som är några av mina trogna läsare, hoppas jag. På femte plats har vi pcgamer.se vilket kanske beror på att jag helt ogenerat gör reklam där så fort jag skrivit en ny recension.

Sedan har vi det här med sökord. Det är svårt att få någon riktig överblick eftersom vissa ord förekommer i så många kombinationer.

De mest använda sökfraserna:

• detektiven appleby 36
• rocky 10 år 24
  
• patrick rothfuss 21
• historikern 16
• berättarperspektivet 15

Om jag gör en sökning på vissa nyckelord får jag fram:

• appleby 67
• rocky 65
• biliotek 36
  
• det nya folket 30
• martin (endast george rr) 26

Smisk har halkat ner i listan med bara 13 sökningar under året. Jag tror ingen av dem hittade det de sökte.

Jag har haft besök från 37 länder. I topp ligger:

• Sverige
• Norge
• Finland
• Brasilien
• USA

Länge låg USA fyra på listan men en dag hände något konstig och Brasilien letade sig in på listan. Fråga mig inte hur eller varför.

2 år

Idag är det två år sedan jag lite trevande startade den här bloggen. Jag hade länge funderat på att börja blogga, skriva lite om livet i största allmänhet och uttrycka åsikter om det mesta. Men när min goda vän Olivia startade en bokblogg så tyckte jag det lät som en jättebra idé och försökte göra likadant. Jag älskar ju att läsa och det kändes förnuftigt att hålla sig till ett område.

Jag kan väl säga att det gick sådär. Jag upptäckte hur långsamt jag faktiskt läser och efter några månader hade jag gjort slut på alla andra litteraturfunderingar jag gick och bar på. Dessutom blev det en hel del tankar om om annat i livet också. Och på senare tid har inläggsfrekvensen sjunkit eftersom jag dels försöker hålla bloggen så litteraturrelaterad som möjligt och dels har fått andra intressen som tar en del av tiden och energin.

Jag har under åren funderat fram och tillbaka på om jag skulle göra lite förändringar och förnya mig lite, kanske byta layout. När det äntligen blev ett layoutbyte så blev förändringen inte så stor. Jag har upptäckt att jag gillar min lilla blogg som den är, med hemmagjord rubrik och allt,
och jag envisas med att fortsätta i samma spår. Det händer att jag läser ut en bok och ibland funderar jag lite runt läsning och litteratur, och jag hoppas att det finns några läsare som blir lite glada när det kommer en uppdatering. Jag blir det i alla fall och det är belöning nog.

2009 var året då

... vi miste vår älskade Ali.
... jag fick både golf- och tennisarmbåge.
... Jag lyckades sitta sönder en stol när vi var ute och festade.
... jag kissade på mig när vi var ute och festade (jag satte i halsen och hostade om någon undrar).
... jag tillbringade fyra dagar av min julledighet med att vänta på att elen skulle komma tillbaka.

Det var också det år då
... jag blev aktiv på PC Gamers forum, så aktiv att jag lyckades hamna i tidningen några gånger.
... jag äntligen gjorde slag i saken och byggde mig en dator.
... jag köpte Dragon Age Collector's Edition för 267 kronor.
... jag blev medlem i Catahya.
... jag gick på bloggträff på bokmässan.

Trots att jag fortfarande sörjer Ali djupt och att de senaste dagarnas strömavbrott har varit något av det jobbigaste jag varit med om så känns det ändå som att det har varit ett bra år. Vissa saker i mitt liv håller på att ordna upp sig och jag ser ganska ljust på framtiden.