söndag 2 november 2008

Omläsning: Double Star av Robert A Heinlein

Jag nästan skrek till av förtjusning när jag hittade den här boken på sf-bokhandeln. En av mina absoluta Heinlein-favoriter. JAg läste den många gånger som ung och frågan är ju i sådana fall alltid om boken är så bra som man minns. Ja! Jag vet inte varför men den här boken tilltalar mig alldeles väldigt.

Berättelsen är enkel som alltid i Heinleins bra böcker. Skådespelaren Lorenzo Smythe blir anlitad att föreställa Bonforte, en högt uppsatt oppositionspolitiker. Bonforte måste vara på en viss plats en viss tid och hans mptståndare har kidnappat honom för att förhindra detta. Alltså anlitas Smythe för att rädda situationen.

Mycket mer finns egentligen inte att berätta. Men Heinleins styrka ligger i att skapa dessa mer eller mindre vanliga människor och placera dem i ovanliga situationer för att engagera läsaren i deras liv och leverne. Det är klart att det tilltalade mig när jag var barn och älskade berättelser om det godas seger och drömde om att själv vara räddaren i nöden. Men vad är det nu som gör att jag kan läsa berättelsen med lika stor behållning. Är jag lika lättrörd och enkel som när jag var barn? Ja förmodligen. Hur som helst talar Heinlein direkt till mitt hjärta och klarar att göra det på 243 inte särskilt tättskrivna sidor. Läs!

1 Comment:

Pi said...

Åh, den har jag också läst flera gånger. Tyvärr hör den till de böcker jag lånat uth aldrig fått tillbaka. Synd, annars hade det varit en perfekt omläsningsbok just nu.