The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Jag tycker om den här boken. Riktigt mycket faktiskt. Men så läser jag det här och känner att jag håller med. Så vad tycker jag egentligen?

The Name of the Wind är första boken av tre om Kvothe, magiker, kungamördare och lutspelare av guds nåde. Han lever tillbakadraget tills en dag en krönieskrivare kommer in i hans liv och Kvothe lovar att under tre dagar berätta hela sin historia. Detta är den första dagens berättelse.

Egentligen händer det inte så mycket, eller det gör det ju men inte så mycket av egentlig betydelse. Men det gör inte så mycket för man har trevligt ändå i Kvothes sällskap. Jag hoppas bara att det blir något av alla antydningar som slängs ut om att stora sorger och händelser väntar runt hörnet. Inte för att jag vill att det skall gå illa utan för att det vore snöpligt om det inte blir något av den spänning som Rothfuss bygger upp.

Kvothe är väl medveten om sina förmågor och styrkor, men också om sina svagheter vilket gör honom mänsklig och lätt att tycka om. Jag hade trott att han skulle vara arrogant eller stöddig men så är det inte. Inte ens när han beskriver sina hjältedåd känns det skrytsamt.

Språket upplevde jag som enkelt utan att det för den skull var simpelt. Hela boken kändes mycket lättläst och jag kände aldrig att jag hade behövt en ordbok. Ändå är det riktigt njutbart på sina ställen och flyter på så bra att det manar en att läsa vidare.

Har jag lyckats förklara varför jag tycker om boken? Jag hoppas det. Läs!