Scar Night av Alan Campbell

Det här är en riktigt obehaglig berättelse. Med sådana ingredienser som lönnmördare, folkmord medelst gift, människooffer och en mördare som tömmer sina offer på blod kan det inte bli annat. Jag läser gärna berättelser om seriemördare och lemlästningar men just gift har jag svårt för av någon anledning. Det är så lömskt.

Med den inledningen är det inte svårt att förstå att det är en mörk berättelse. Den utspelar sig i Deepgate, en stad som är upphängd i kedjor över en avgrund i vilken guden Ulcis håller till. Ulcis är dödens gud som skall ta hand om de dödas själar.

Jag är väldigt förtjust i den här berättelsen. Kanske för att den är så mörk, blodig och brutal. Det är inte helt lätt att säga vad som är ont och gott eller för den delen om något är gott. Jag fäster mig vid några personer och avskyr andra bara för att lite senare känna hur mina känslor skiftar. Ingenting känns säkert utom att människor kommer att dö, oftast på väldigt obehagliga och blodiga sätt. Att det sedan förekommer både änglar och luftskepp är inget minus.

Språket känns bra, jag stör mig inte på någonting och förstår det mesta. Om jag saknar något så är det lite mer humor. Ibland glimtar det till lite grann men för det mesta är det väldigt dystert. Det kunde varit bra med lite humor för att väga upp allt det mörka.

Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen som enligt vad jag hört skall vara mer humoristisk.