Här är de, mina gula böcker. Som vanligt har jag valt att tolka gult ganska fritt. Som en bonus har jag med något som inte är en bok men väldigt gult. Min Quentin Tarantino-box.
Det är väldigt vad svårt det är att få bilderna där man vill.
Läst i oktober
4 dagar sedan
4 Comments:
När David Carradine dog befann jag mig på jobbet, och vi pratade om det. En ung kille, strax över 20, visste inte vem det var.
- Bill i Kill Bill, du vet, säger jag.
-?
- Jamen, Kill Bill, Uma Thurman i gul sparkdräkt och svärd.
-?
- Quentin Tarantino, du har säkert sett hans filmer.
Men nej, killen hade ingen aning.
Och jag var djupt chockerad.
Är filmerna verkligen så gamla att han missat dem eller är han totalt ointresserad av film?
Jag kände inte heller igen namnet när jag först hörde att han dött. Däremot kände jag igen ansiktet på bild. Tyvärr har jag inte sett Kill Bill ännu. Vår gamla tv visade allt i rödbrunt och den vi har nu är på 14 tum. Men brorsan kommer under semestern med en annan tv vi skall få.
Jag vet faktiskt inte. Jag trodde att alla unga killar var intresserade av film.
Se till att du ser båda filmerna på raken, är mitt tips. Eller en kväll efter den andra.
För mig är Kill Bill-arna såna filmer som jag alltid kan se om när som helst. Det finns alltid nåt nytt att upptäcka, och jag har så många favoritscener. Den största, utdragna, fighting-scenen tycker jag blir tjatig, men det går bra att se den med mina barn och deras kompisar som kan berätta vad de olika rörelserna och positionerna heter, varför man gör si eller så. Då blir det mer intressant.
Men det är ju ingen djuping, det är en hyllning till gamla Kung fu-filmer.
Jag tror jag kommer tycka mycket om dem. Det är därför jag inte ville se dem på min gamal tv som inte skulle gjort dem rättvisa, särskilt som jag hört något om att de går i olika färger/toner, vilket över huvud taget inte skulle märkts på den. Därför har jag haft dem stående i hyllan i flera år.
Post a Comment