Jag har läst ut Destroyer av C J Cherryh och slås av hur lika böckerna i serien är. Destroyer är del sju av hittills tio och alla delarna har följt samma mönster. Först summeras handlingen i föregående del ihop genom Bren Camerons funderingar över de senaste händleserna. Sedan inträffar en politisk kris. Bren funderar lite över olikheterna mellan Atevi och människor. Han har dåligt samvete över att han försummar sin mänskliga familj. Sedan blir det lite action och eldstrid och ett lyckligt slut där alla lever lyckliga till nästa kris i nästa bok. Jag älskar det.
Naturligtvis är det lite variation, men inte mycket. Det spelar ingen roll att de ger sig ut i rymden, berättelsen utvecklas ändå efter samma mönster. Jag kan förstå att en del männsikor inte läser serier, inte vill lägga tid på att läsa samma berättelse om och om igen eller en berättelse utan slut. Själv är jag en omläsare och har inget emot att få mer av samma. Det finns en trygghet i att veta vad man har att vänta sig. Det är därför jag gillar Star Trek.
Det betyder inte att jag inte tycker om nya upplevelser. Tvärtom tycker jag om att bli överraskad men inte alltid. Ibland är det skönt att veta att det kommer bli spännande, men bara lagom spännande. Det är roligt att åter få träffa personer man tycker om och läsa om deras äventyr. Jag läser inte i första hand för att lära mig något nytt. För mig är läsning en flykt från en trist vardag eller ren underhållning. Då passar Cherryhs Foreigner.
-serie alldeles utmärkt.
Saker jag gjort i höst
5 dagar sedan
1 Comment:
Ibland duger faktiskt bara gammal hederlig trygghet.
Post a Comment