Skrivkramp eller bara livet självt?

Det här året, som bara har kommit lite drygt halvvägs, har varit ett av de svåraste i mitt liv. I julas upptäckte vi att min mamma var sjuk, den femtonde januari opererades hennes hjärntumör bort och den trettionde maj dog hon. Det har varit en intensiv tid med många sjukhusbesök, begravning, lägenhetsröjning och allt annat som följer på sådant här. Alla som mist någon nära anhörig vet förmodligen vad jag talar om. Att det sedan var några intensiva arbetsmånader innan semestern, månader som blev än mer intensiva eftersom jag då och då tog ledigt flera dagar i sträck för att sitta hos mamma, gör inte saken bättre.

När något sådant här händer tenderar man att uppfyllas av det. När man inte rent praktiskt tar itu med saker så tänker man på sin situation eller sörjer. För mig var det mest av de sista eftersom jag har en bror som tog hand om det praktiska. Jag behövde bara åka och sitta hos mamma då och då men det var jobbigt på sitt sätt. Sista gången jag talade med mamma var i januari efter operationen men sista gången jag samtalade med henne på riktigt var i september när jag var nere för bokmässan. Då var hon redan sjuk men tillräckligt klar i huvudet för att kunna föra ett samtal.

Som är vanligt i svåra stunder så höll jag mig ibland uppe med ren viljeansträngning men någonstans på vägen tappade jag orken för allt annat, som till exempel den här bloggen. Det gjorde mig ledsen eftersom jag är väldigt förtjust i min lilla blogg och verkligen inte vill att den skall dö, men trots att jag faktiskt läste en del så uppstod en spärr mot att skriva.

Jag drabbades av skrivkramp. Långa vakna nätter författade jag i huvudet långa inlägg både för den här och den andra bloggen, ibland kom jag så långt som att skriva ner mina tankar på papper men när jag satte mig vid tangentbordet kom jag sällan längre än till att skriva en rubrik. Sedan lade jag patiens istället. Det var som om kopplingen mellan hjärnan och fingrarna hade försvunnit. Jag kunde inte hitta ord för det jag hade känt så starkt under nattens författande och det var som att förlora en del av sig själv. Jag tror att delvis stod det här stora jobbiga som hände i vägen. Jag var så uppfylld av det och ville prata om det men hade egentligen ingen att prata med eftersom jag alltid vänt mig till mamma. Det kändes olämpligt att skriva om det här, särskilt sedan jag gjort om bloggen till en bokblogg. Att jag väljer att göra det ändå nu är i en förhoppning att det skall bryta den onda förtrollning som har kommit över mig, att jag skall kunna gå bortom den mur som byggts upp.

Jag sörjer fortfarande, eller snarare är det nu när allt är över som jag sörjer på riktigt. Det är ganska skönt att tillåta sig att känna sorg, att acceptera plötsliga gråtattacker för att sedan snyta sig och leva vidare med allt vad det innebär av glädje och bekymmer. Det är en del av livet.

2 år

Idag är det två år sedan jag lite trevande startade den här bloggen. Jag hade länge funderat på att börja blogga, skriva lite om livet i största allmänhet och uttrycka åsikter om det mesta. Men när min goda vän Olivia startade en bokblogg så tyckte jag det lät som en jättebra idé och försökte göra likadant. Jag älskar ju att läsa och det kändes förnuftigt att hålla sig till ett område.

Jag kan väl säga att det gick sådär. Jag upptäckte hur långsamt jag faktiskt läser och efter några månader hade jag gjort slut på alla andra litteraturfunderingar jag gick och bar på. Dessutom blev det en hel del tankar om om annat i livet också. Och på senare tid har inläggsfrekvensen sjunkit eftersom jag dels försöker hålla bloggen så litteraturrelaterad som möjligt och dels har fått andra intressen som tar en del av tiden och energin.

Jag har under åren funderat fram och tillbaka på om jag skulle göra lite förändringar och förnya mig lite, kanske byta layout. När det äntligen blev ett layoutbyte så blev förändringen inte så stor. Jag har upptäckt att jag gillar min lilla blogg som den är, med hemmagjord rubrik och allt,
och jag envisas med att fortsätta i samma spår. Det händer att jag läser ut en bok och ibland funderar jag lite runt läsning och litteratur, och jag hoppas att det finns några läsare som blir lite glada när det kommer en uppdatering. Jag blir det i alla fall och det är belöning nog.

Uppdatering

Det är kanske på tiden att jag berättar att jag blivit medlem i Catahya. Det är inte så att jag skäms, jag har bara glömt bort att skriva om det. Nu har jag länkat också.

Sedan har ag äntligen kommit ihåg att ändra JUST NU LÄSER JAG och att länka till mina recensioner under LÄST 2009. Det är väl ungefär vad jag orkar med just nu men jag funderar på senaste tematrion.

Jag är inte död

Nej, jag har bara varit upptagen med annat. Här följer en lista på vad jag sysslat med på senaste tiden.

Plockat svamp
Läst på om datorbygge
Byggt dator
Fixat inställningar och program på nya datorn
Spelat spel på nya datorn
Flyttat över filer från gamla datorn
Jobbat

Läst A Feast for Crows har jag i stort sett bara gjort till frukosten och eftersom jag inte äter frukost på arbetsdagar och dessutom hade besök förra helgen så har det alltså inte blivit mycket läst. Boken är bra men det finns helt enkelt för mycket annat som lockar.

På senare tid har jag därför bara lyckats hålla bloggen igång med hjälp av diverse utmaningar och på sistone har det inte funnits några sådana som jag känt att jag klarar att deltaga i. De flesta är för svåra helt enkelt.

Men jag har inte lagt av och planerar inte heller att göra det. Det handlar bara om att komma in i läsningen igen, få lite ordning på allt runt omkring och få lust att skriva om böcker. Jag älskar ju böcker och läsning och allt som hör till och vill gärna dela med mig av mina tankar. Men jag har lagt märke till att aktiviteten har varit låg på många av mina favoritbloggar så jag är tydligen inte ensam.

Efter som vanligt

Det känns som jag börjar halka efter med alla utmaningar och med läsningen av A Feast for Crows. Jag har tänkt fotografera mina blåa böcker och jag tänker nog svara på söndagsenkäten och veckans tematrio. Tyvärr regnar det här i dag så de blå får vänta på bättre ljus. Den nya tematrion kräver som vanligt lite eftertanke och söndagsenkäten känner jag mig lite osäker på. Det är ju inte roligt om jag inte kan svara på de flesta frågorna.

Det är inte så att jag har latat mig utan veckan har gått åt först till att städa huset och sedan ha min lillasyster på besök. Det var första gången på flera år som hon kunde besöka mig och vi hade jättetrevligt. Sedan kom en av mina bröder igår och levererade en tv vi har fått. Det blev grillning och annat mysigt. Nu är jag dock ledig och kan ta tag i läsningen igen, och jag har verkligen längtat. Boken är väldigt bra och lockar på mig hela tiden.

En liten teknisk fråga

Jag stör mig på Bloggers lilla ruta för inskrivning av text. Det är väldigt svårt att få någon överblick om man t.ex. skriver längre texter. Just det problemet går det att komma runt genom att skriva texten i ett annat program men om man skall ha in bilder är det rent hopplöst.

På jobbet arbetar jag på en Mac och använder Safari. Där finns möjligheten att dra ut rutan till önskad storlek. Nu är frågan: Beror det på Mac-miljön eller på Safarai. Jag avskyr virreligen båda och tänker inte byta varken till det ena eller det andra men skulle ändå vilja veta hur det kommer sig. Om det beror på Macen kan jag säga att det är det enda som jag tycker är bättre med den.

Håller jag på att bli galen eller är jag bojkottad?

Det händer underliga saker. Jag vet med säkerhet att jag varit inne på ett antal bloggar och kommenterat. Ibland riktigt långt. När jag senare går in finns inte mina kommentarer där. Är de bortplockade? Har jag bara drömt att jag skrivit och skickat kommentar? Jag skulle ju kunna kommentera på nytt men dels är det inte alltid så lätt komma ihåg formuleringar och tankar, dels börjar jag bli paranoid. Tänk om kommentarerna har plockats bort av bloggaren. Då blir det ju bara pinsamt och desperat att skriva samma sak om och om igen.

Sen kan det ju vara så att jag tänk att det där tillför inte något och helt enkelt struntat i att klicka på skicka. Ibland spelar minnet mig små spratt.

Och ja, jag har kontrollerat om de har kommentarsgranskning aktiverat.

Sorgligt men sant

Just nu är det roligare att hänga på PC Gamers forum än att hålla på med bloggen. När jag skriver i litteraturtråden där så får jag omedelbar respons, här får jag knapp någon respons alls. Ja, jag vet att det är mitt eget fel, jag uppdaterar för sällan bland annat. Det får mig i alla fall att känna en längtan efter ett litteraturforum där man kan skriva om och diskutera saker utan att först tänka i timmar och leta och slå i uppslagsböcker. Nu överdriver jag lite men det är så det känns med bloggandet.

Att skriva om en bok jag har läst är oftast ganska lätt, jag hade ju tankar under läsningen kring det jag läste. Men när jag skriver lite mer allmänt om läsning eller litteratur känner jag ett tvång att det skall vara djupt och påläst, och jag är varken djup eller påläst.

Jag har förstått att många bloggare går ingenom en bloggsvacka förr eller senare. Jag hoppas och tror att jag kommer tillbaka med lite fler tankar och idéer kring det här med böcker och literatur. Det är ju trots allt ett favoritämne. Framför allt hoppas jag att jag kan komma igång med läsningen igen, jag saknar verkligen att totalt uppslukas av en berättelse.

Det började med Facebook

Just nu skrivs det mycket om boktipset.se. Jag kände mig väldigt osugen redan redan från början och efter att ha läst diskussioner som här, här eller här kan jag inte direkt påstå att lusten har ökat. Faktum är att jag inte ens har besökt sidan och inte heller planerar att göra det. Det låter låter som en rörig och stökig sida med alldeles för mycket oönskad information, ungefär som Facebokk.

Så sent som i december 2007 registrerade jag mig på Facebook. Jag var väl lite nyfiken och tänkte att det kunde vara ett bra sätt att hålla kontakt med mina vänner. I början var det faktiskt ganska kul. Jag gick med i några få intressegrupper men ägnade mesta tiden åt att lägga in boktitlar i två olika små program. Sedan var jag mätt. Det finns så otroligt mycket skit på Facebook och varenda litet program envisades med att skicka små meddelanden till mig om allt möjligt. Jag struntar i om gurkbjörn har lagt in Brokeback Mountain som en favoritfilm, jag vet inte vem gurkbjörn är och struntar i hans filmsmak. Mina få vänner finns det bättre sätt att hålla reda på. Dessutom började jag blogga i januari 2008 och det tog tid och energi, och var dessutom mycket mer givande.

Sedan upptäckte jag LibraryThing. Där kan jag enkelt lägga in mina boktitlar genom att söka på ISBN-numret vilket jag gillar skarpt. Dessutom kan man välja att söka i fler databaser än Amazon vilket är jättebra för äldre eller svenska böcker t.ex. Jag håller på att föra in alla mina böcker, eller åtminstone dem som jag bryr mig om. Det som är skönt med LibraryThing är att den överflödiga informationen som ges trots allt är ganska diskret. Jag struntar i boktipsen och annat strunt. Jag vill mest ha en katalog över mitt bibliotek.

Boktips får jag på annat håll. Till exempel genom sf-bokhandeln som hittills inte har lurat på mig något dåligt. Bokbloggar är också ett bra sätt. Man lär sig efter ett tag vilka som verkar ha samma smak som en själv. Jag saknar aldrig intressanta titlar.

Vad jag däremot skulle kunna vara intresserad av är det som Maria efterfrågar, ett litteraturforum helt enkelt. Visst förs det diskussioner på bloggarna men det kan bli lite spretigt ibland. Ett forum kunde kanske samla ihop litteraturintresserade på samma sätt som bokbloggar.nu samlat upp bokbloggarna. Visst skulle det ta viss energi och kraft från bloggandet men det skulle troligen ge mer än att hänga på boktipset.se.

Jag kan i alla fall lugna mina få läsare med att jag inte tänker sluta blogga även om jag just nu går på sparlåga. Men det beror på vårtrötthet. Jag kommer tillbaka!

Jag bara trampar runt runt

Just nu känns det som om jag inte har något att komma med. Jag läser, inte så fort men knappast långsammare än vanligt. Jag har många funderingar kring böcker och läsning men de blir inte till mer än kommentarer på andras bloggar. Ibland när jag sitter och skriver en lång kommentar tänker jag att jag borde utveckla det till ett inlägg här istället men orken räcker inte till. Vore det inte för diverse utmaningar skulle inget alls hända på den här bloggen just nu.

När jag väl skriver något är det alltid om samma böcker. Jag tycks bara komma ihåg de som jag ser framför mig i bokhyllan, alla andra är som vaga minnen från ett fjärran förflutet. Därför cirkulerar samma författare i bokkedjor och tematrior. Det är av samma skäl som jag får hoppa över eller blir efter i vissa utmaningar. Det är synd för jag har läst så mycket i mitt liv och skulle vilja kunna plocka fram det i minnet.

Det är skönt att jag har min andra blogg där jag känner mig mer fri att skriva om allt som rör sig i huvudet just nu. Det är en hel del verkar det som.

Bokbloggar.nu gör gott för besöksstatistiken

Bokbloggar.nu ligger faktiskt tvåa bland trafikkällorna nu. Besöken har ökat betydligt även om jag inte kommer upp i något svindlande antal besök, men de ökar hela tiden. Nu gäller det bara att fylla bloggen med lite intressant innehåll också. Jag kanske borde smita emellan med Harris ändå. Den är liten och tunn och säkerligen lättläst.

Under arbete

Jag är medveten om att det saknas vissa delar av min blogg. Jag håller ännu på med layouten och varje gång jag gör något större ingrepp så försvinner något. Det är knöligt att sitta och mata in alla listor och annat gång på gång så jag väljer att avvakta tills jag löst alla problem.

Något har blivit fel med koden och jag tror att det lättaste är att börja om från början. Trots att jag använder samma mall som på testbloggen så får jag inte till rubriken. När jag orkar skall jag ta itu med det, men jag har ägnat några kvällar åt detta och har lust att ägna några dagar åt annat, t.ex läsning.

Men om någon upptäcker något annat än en ocentrerad rubrik så får ni gärna kommentera. Jag har inte kollat sidan i alla webbläsare.

Dags för ny layout

Jag kände att det var dags att testa en ny layout. Jag vet inte än hur den fungerar i andra webbläsare än Firefox, eller i andra upplösningar än 1600 x 1200. Jag har inte orkat testa ännu. Vad jag däremot kan se är att rubriken inte är centrerad vilket är väldigt irriterande, särskilt som den var det i testbloggen som jag kopierade koden ifrån. Det tog mig timmar att få in min rubrikbild och jag orkar inte hålla på mer ikväll. Om någon skulle se några andra konstigheter så kommentera gärna.

Kan jag inte lösa rubrikproblemet kanske jag ger upp ändå.

Om informationssökning.

För många år sedan när jag jobbade på bibliotek gjorde vi studiebesök på en av filialerna som hade flyttat in i en skola. Vi hälsade på i ett klassrum där läraren presenterade oss för klassen och sedan ställde frågan till dem hur de skulle bära sig åt om de skulle söka information för ett skolarbete. Internet, svarade flera av eleverna. Ja men mer då, undrade läraren varpå en av pojkarna började sjunga "om du vill ha tag i en vän eller dummer" som var en reklamsång för Telias nummerupplysning om ni inte minns. Till slut var läraren tvungen att berätta att man kunde gå till biblioteket och slå i uppslagsböcker eller låna hem böcker.

Nå, det finns många sätt att hitta information. Nuförtiden googlas det om allting, och det finns väl knappast någon som promenerar iväg till biblioteket för att slå upp något. Det skulle möjligen vara på bibliotekets dator då. Jag googlar själv flitigt, särskilt om jag sitter vid datorn och arbetar. Det är snabbt och smidigt, men lite trist. Oftast hamnar man i Wikipedia och kommer inte längre. Jag vet ärligt talat inte hur tillförlitlig den är som källa till information, men för det mesta spelar det inte så stor roll.

Ibland händer det dock att jag stöter på något begrepp på en blogg och faktiskt frågar i kommentarerna. Efteråt kan jag nästan förbanna mig själv för att jag inte googlat istället. Jag lägger ju över det arbetet på bloggaren. Men det är egentligen inte lathet som får mig att ställa frågan utan ett försök till kommunikation. Om någon skriver om något vill jag tro att den personen faktiskt har ett litet hum om ämnet och också är villig att förklara närmare vad som menas. Men jag kanske har fel. Kanske tänker varenda bloggare som någonsin fått en fråga från mig att jag borde ha googlat istället.

Har jag fel? Är jag dum? Borde jag behålla mina korkade frågor för mig själv?

1 år idag

Ett år har gått idag sedan jag skrev det första inlägget på bloggen. Jag minns att jag skakade av nervositet, livrädd för att någon faktiskt skulle läsa det jag skrev. Jag måste säga att det trots allt har gått ganska bra. 118 inlägg blev det totalt varav tre i år. Jag har hittills bara fått positiv respons och det är jag ytterligt glad för. Tack alla som läser och kommenterar!

Trots min klagan igår skall jag fortsätta ett tag till. Jag vill ju så gärna berätta om alla bra böcker jag läser, och kan jag bara få en enda person att läsa något jag skriver om så är det värt all möda.

Att blogga eller inte blogga

Det är inte så att jag funderar på att sluta blogga, men jag har funderingar kring bloggandet. När jag började för snart ett år sedan var tanken först att jag skulle skriva om lite allt möjligt som jag funderade på. Om sådant jag tycker om och sådant jag retar mig på. Men så fick jag upp ögonen för bokbloggarna och tänkte att det var väl en bra idé, att koncentrera sig på ett område och inte flyta iväg för mycket. Jag tycker ju om att läsa och berätta om det jag läser. Det är bara ett litet problem: jag läser alldeles för lite. Under hela förra året läste jag bara ut 23 böcker mot andra bokbloggares omkring 100 böcker per år. Det är ingen tävling och jag läser för nöjes skull, men det ger heller inte mycket att skriva om. Nu innehåller ju mitt bibliotek inte bara böcker, men sanningen att säga hinner jag inte se så mycket film heller och spelandet kan jag skriva om på min andra blogg.

Så vad gör jag? Skall jag skriva om lite allt möjligt och riskera att tappa mina få läsare för att det blir för tramsigt, eller skall jag bara skriva om min läsning och riskera att tappa mina få läsare för att bloggen uppdateras för sällan? Skall jag strunta i mina eventuella läsare och göra det jag gjort hela tiden, skriva för min egen skull? Skall jag sluta blogga och börja skriva dagbok istället? Skall jag sova på saken?

Ett sätt att få lite bättre inläggsfrekvens är att delta i diverse listor och utmaningar som till exempel bokkedjan istället för att, som tidigare, bara deltaga i tanken. Det är dessutom riktigt kul att tvingas tänka till. Men räcker det?

Jag tänker inte sluta blogga. Imorgon är det ett år sedan första inlägget och det är inte så länge egentligen. Jag tänker nog ge bloggen lite längre tid att hitta den rätta formen.

Jag är otrogen

Just nu ägnar jag mig mest åt min spelblogg. Dels för att det är lite lättsammare, dels för att jag får mycket respons där, vilket känns välgörande just nu. Det har varit en lång vecka med mycket jobb, en hel del e-postkrångel och stor trötthet. Boken jag håller på med verkar lovande men är när jag har tid att sätta mig ner och läsa så är hundarna som mest aktiva, och det är svårt att koncentrera sig när man efter varje mening måste avbryta läsningen för att sära på busarna. De har en tendens att härja inne i vardagsrummet och det mår inte parkettgolvet så bra av. Vi har visserligen täckt det med flera lager mattor men dem sparkar hundarna bort när de blir alltför busiga.

Nu är jag ju ledig i två dagar men jag har en känsla av att en stor del av dem går åt till att ta igen förlorad sömn.

Statistik och humor

Sedan jag började med statistikkoll ifebruari har jag haft 1118 besök och och 321 besökare. Jag är fullständigt övertygad om att de som sökte på svenska flickor som fått smisk, sexuella spänningar, ominstallera antivirusprogram eller åkalla demoner inte hade så mycket att hämta hos mig. Det där sista får mig att undra om det kanske sitter någon ute i landet och hoppas på att få göra just detta. Förhoppningsvis är det bara ett allmänt intresse för ritualer, eller kanske faktainsamling för någon uppsats. Jag tror inte jag vill veta.

Om recensioner

Jag funderar ofta på hur mycket och vad jag skall ta med när jag berättar om en bok. Jag tycker att man bör nämna lite om handlingen men inte för mycket. Faktum är att några bloggar har åkt ur min läslista för att de berättar sådant som jag vill upptäcka själv. Sen har vi språket och romanfigurerna. Jag tycker själv om att läsa recensioner där dessa analyseras men det är inte nödvändigt, det beror lite på typ av litteratur. Jag har ofta ambitionen att skriva långa och djupa analyser av både det ena och det andra, men jag brukar glömma hälften. Jag vet inte om det kanske är pretentiöst att kalla mina inlägg för recensioner. Vad tycker ni?

I vilket fall hittade jag det här intressanta inlägget i frågan när jag blogghoppade (förlåt, surfade) idag. Det är ju framför allt kommentarerna som är intressanta.

Språkförbistring

Jag strävar efter att använda ett korrekt språk när jag skriver och har gjort så i alla tider. Jag använder de och dem och vet när jag skall använda vilket. Jag ogillar förkortningar och skriver till och med toalettpapper på inköpslistan. Det hindrar inte att jag gör misstag vilket trogna läsare av den här bloggen säkert kan vittna om.

Men poängen med detta inlägg är inte att vittna om min egen förträfflighet utan att berätta om ett litet problem jag har. Jag känner mig ytterst vilsen på nätet. Här används ofta förkortningar och koder som är jag främmande för. En del kan nog skyllas på chattandet där det ju är viktigt att kunna skriva snabbt. Men även i bloggvärlden, som ju har en viss spontanitet över sig, förekommer det här i viss mån. Jag känner mig helt främmande för smileys och är rädd att uppfattas som ohyfsad när jag skämtar i någon kommentar. Jag tycker egentligen inte att man borde behöva tala om att man skämtar med hjälp av symboler. Men tydligen finns det människor som faktiskt är oförskämda på nätet och därför måste man markera att man skiljer sig från dem. Jag är inte ohyfsad. Jag har bara mycket mycket svårt att lära mig koderna.