Mitt Kontrast

Den 5-7 oktober var jag på min första sf-kongress. Jag visste egentligen inte riktigt vad jag kunde förvänta mig mer än att det skulle bli roligt. Denna förväntan infriades mycket riktigt, ja den överträffades faktiskt rejält. Det hade varit kul att komma med en detaljerad kongressrapport men sanningen är den att jag var dålig på att anteckna och ännu sämre på att komma ihåg. Det jag minns mest är möten med människor och glädjen detta gav mig.

Fredag
Efter incheckning på hotellet (så bekvämt att bo på kongresshotellet!) var det dags att leta sig ner till kongresslokalerna för bokbloggarmingel i baren där jag träffade både nya och gamla bekantskaper som Hans Persson (Du är vad du läser), Fia (Boktimmen), Olov L (Drömmarnas berg) Simon (Socialistsimon) och en hel del andra som jag tyvärr glömt namnet på. Jag måste erkänna att jag höll mig lite i utkanten så där i början. När man ger sig in i helt obekanta miljöer kan det vara skönt att stanna till och iaktta  det som händer.

Efter minglet drog jag iväg till min första programpunkt, squeediskussionen, där det gavs tillfälle för den som så önskade att med iver och entusiasm rekommendera den där fantastiska boken eller tv-serien som man tycker alla borde se. Till en början satt vi och och hoppades att någon annan skulle börja men Fia fick fart på oss genom att resa sig och rekommendera bokbloggar.nu. Sedan kom vi igång ordentligt och och tipsen haglade. Jag vågade mig också på ett litet tips och kände enormt lättnad att någon redan hade läst och gillat. Jag var tydligen inte helt fel ute! Alla titlar skrevs upp på tavlan och jag antecknade och antecknade men efter en stund tänkte jag att det vore mycket enklare att bara fotografera tavlan när vi var färdiga. Kom jag ihåg det? Nej! Korkat. Nåja, jag har kvar min lapp så en del finns kvar.

Nästa punkt på programmet var Fantastikbloggar om fantastikbloggarnas roll i det svenska fantastiklandskapet. Medverkade gjorde Hans Persson, Olov Livendahl och Marie Lennersand. Hans Persson berättade bl.a. om hur svårt det var att få recensionsexemplar på den tiden han skrev för olika tidskrifter om spel och fantasy, medan han som bokbloggare blir överöst med rec.ex.


Sedan var det dags att möta upp med rumskompisen Anna (In Another Library) och gå på öppningsceremonin där vi välkomnades och Swecons ande släpptes ut. Jag fick en programlucka och kunde pusta ut lite, äta och hälsa på bekanta.

Öppningsceremonin

Jag hoppade över hedersgästintervjun med Peter Watts för att gå på Once more, with feeling, sing-along till musikalavsnittet med samma namn av tv-serien Buffy. Min energinivå var låg och hög volym och entusiastisk skrålande hjälpte till att hålla mig vaken. Själv var jag tyst eftersom jag hade svårt att hänga med i texterna efter att bara ha sett avsnitten en gång. Men kul var det. Lite trist att missa intervjun, dock.

Sista punkten för dagen var Fantasy with a twist: new writing in old clothes. Panelen bestod av Anders Björkelid Joe, Abercrombie, Linnéa Anglemark och Anna. Björkelid och Abercrombie talade en hel del om hur de strävade efter att överraska göra läsaren besviken. Anna hade bara ett mål och det var att inte förolämpa Joe Abercrombie genom att klaga på sexismen i särskilt hans bok Heroes. Men när någon i publiken frågade varför det fortfarande ansågs som en stor sak med jämlika kvinnor i fantasy kunde hon inte tiga. Abercrombie trodde sig skriva jämställd fantasy men Anna kunde med just Heroes som exempel visa att han hade fel. Blev han förolämpad? Vet inte, men det var hur som helst en relevant fråga.

När vi blev utkörda ur kongresslokalerna letade vi oss ner till hotellobbyn där vi satt och pratade framåt ettiden. Sedan var det dags att försöka få lite sömn.

Lördag
Trots lite sömn var det lätt satt stiga upp. Det hjälper att ha en morgonpigg rumskompis. Efter frukosten gick jag på Science fiction and the future med Vesa Sisättö, Niels Dalgaard, Jerry Määttä, Gavin Grant och Lise Andreasen. Där funderades det bland annat kring varför mycket sf nuförtiden letar sig tillbaka i tiden.

Sedan ägnade jag några timmar åt att driva runt och titta lite på böcker, prata med människor och avlyssna samtal lite här och där. Det är svårt att låta bli när det förekommer så många spännande samtal runt omkring en. Jag tittade på lite fler böcker och köpte också några som jag sedan släpade runt på för att få dem signerade. Jag var inne i Alvarfondens antikvariats rum flera gånger i desperat jakt på en viss bok, hittade massor av författaren ifråga men inte den sökta titeln. Jag vägrade acceptera ett nederlag och till slut fick jag syn på den, Narabedla Ltd av Frederick Pohl. Det hanns också med en trevlig sushilunch med Anna, Fia, och många fler som jag tyvärr inte minns namnet på.

En entusiastisk Karl Johnsson

En punkt jag absolut inte ville missa var Bakom bildrutorna: Theo och Vei. Först berättade Karl Johnsson om sin Vei som han gör tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Det är om jag förstår saken rätt en del nordisk mytologi med kvinnan Vei i huvudrollen. Jag hade aldrig hört talas om serien, har tappat lite av min serieläsning, men blev väldigt intresserad. Tyvärr får jag vänta till 2014 innan den kommer ut i bok. Jag är inte så förtjust i att läsa längre serier uppdelade i avsnitt i olika tidningar. När det är dags för omläsning brukar det vara svårt att hitta alla nummer vilket förstås beror på att jag köper alldeles för mycket serietidningar. Vei åker hur som helt upp på önskelistan.


Sedan talade Ola Skogäng och Daniel Thollin om sitt samarbete med serien Theo.Jag måste erkänna att jag blev lite orolig när jag hörde att ytterligare en person var inblandad i serien men efter presentationen av deras pågående projekt, Deus ex machina, kände jag mig lugnad. Allt är väl.

Ola Skogäng i skugga

Daniel Thollin

Jag hade verkligen tänkt gå på Varför gillar vi när världen går under? men vi hade planerat en middag med minibokcirkel och det var den enda tid som passade alla. Nu blev cirkeln inte av eftersom det blev för många personer inblandade i middagen och det blev svårt att komma iväg så jag drog iväg och åt pizza med några catahyaner istället. Men jag såg i alla fall till att hinna till What does steampunk have to say about us readers? Det enkla svaret på varför man läser steampunk är att man gillar de yttre attributen och estetiken men som tur är finns det lite mer än så bakom. Det rekommenderades en del favoriter och jag måste säga att jag blev riktigt sugen på att läsa mer steampunk.

Anna Davour, Karin Waller, Sanna Valapuro, Nene Ormes och Kelly Link

Jag gick på prisceremonin där Alvarpriset och Göstapriset delades ut och missade därigenom Djur som gör konstiga saker. Tyvärr är det bara en av de många intressanta programpunkter jag missade.

På releasepartyt därefter drack jag äppeljuice och åt chilinötter men ljudnivån var hög så det var omöjligt att hänga med i några samtal. Det blev lite bättre när jag senare letade mig ut till baren och träffade nya människor. När jag såg någon gå förbi med en ZX Spectrum-väska var jag tvungen att hugga tag i honom och jodå, han hade mycket riktigt ägt en Spectrum. Vi började prata spel och det visade sig att vi var flera som hade erfarenhet av gamla datorer och vi tog en liten nostalgitripp. Sedan gled samtalet över på snöskottning och vedeldning och vi kunde konstatera att vi som bodde i hus hade en helt annan bild av saken än han som bodde i lägenhet.

När vi blev utkörda ur kongresslokalen letade vi oss ner i hotellobbyn. Där hamnade jag i nytt sällskap och fick tillfälle att öva på min engelska. Vi talade om så skiftande saker som Charles Stross, Anthony Price och att medicinska uppsatser borde göras tillgängliga för alla (om jag fattade det där sista rätt, måste erkänna att uppmärksamheten slirade lite). När Socialistsimon och Anna anslöt till sällskapet gled samtalet snart över på Firefly. Det kändes som om diskussionen gick långt över mitt förstånd. Det var många år sedan jag såg serien och jag var inte på långa vägar lika analytisk som dem men det var ganska roligt att lyssna på deras analyser av Mal och av Whedon avsikter. klockan tre sade Anna att hon behövde gå och lägga sig och vi andra drog en lättnadens suck över att någon hade förstånd nog att avbryta så att vi kunde komma i säng.


Söndag
Efter frukost satt jag mest och hängde, helt utmattad, men lyckades i alla fall släpa mig till Hedersgästintervjun med Joe Abercrombie. Jag bestämde mig för att sätta mig längst fram men insåg snart att det var ett korkat beslut. Jag började skaka av trötthet och ägnade hela min kraft och uppmärksamhet åt att försöka hålla mig upprätt. Jag minns inte så mycket av själva intervjun.Det var bara att hoppa över nästa intervju, med Kelly Link, och gå och lägga mig på rummet i stället.

Joe Abercrombie intervjuas av Ylva Spångberg

Jag kom till medvetande lagom för att gå på gruppdiskussionen om barndomens science fiction. Det var alldeles lagom ansträngande att sitta i ring och berätta om vilka böcker det var som en gång förde oss in på den rätta vägen. Som väntat var det många som börjat med Heinlein men det var ändå en viss bredd i vilka titlar vi börjat med.
Sedan var det dags för avslutningsceremonin och därefter tågade vi iväg till Pipes of Scotland för Dead Dogs Party. Det blev en trevlig kväll med många skratt och lite av det vemod som infinner sig då något väldigt trevligt är på väg att ta slut. När puben stängde förflyttade vi oss till en annan pub som tyvärr hade musik så det var omöjligt för mig att kunna deltaga i något samtal. Vid ettiden drog jag hem till hotellet för att försöka få lite sömn

Joe Abercrombie har förlåtit Anna, med Olov Livendahl.

Fia, Peter Watts och Caitlin Sweet.

Vid frukosten på måndag morgon var Simon och Fia redan i full gång med att planera Malcon. Jag skulle med tåget och fick ge mig iväg ganska tidigt, med sorg i hjärtat kan tilläggas. Jag hade gärna stannat några timmar till.

Så vad tyckte jag nu då?
Varje dag frågade Johan Jönsson mig vad jag tyckte, om kongressen uppfyllde mina förväntningar. Jodå, det gjorde den, överträffade dem faktiskt rejält. Atmosfären var väldigt välkomnande och jag vågade ta för mig och prata med människor jag mötte.

På minussidan: Jag missade väldigt många programpunkter, ibland på grund av programkollision men lika ofta för att jag var trött. Dessutom kommer Bokmässan te sig tämligen blek i jämförelse med Kontrast.
På plussidan: Jag har laddats med så mycket nördenergi att jag kommer skutta omkring i flera månader med ett stort leende. (Egentligen skuttar jag inte så mycket just nu, är helt utmattad och stupar i säng runt elva vilket är extremt tidigt för mig men ni fattar vad jag menar.) Tack alla som gjorde mitt Kontrast till en sådan upplyftande upplevelse!

Andra som rapporterat:

In Another Library
Boktimmen
Socialistsimon
Feuerzeug

Kontrast, programmet

Jag har under några dagar studerat programmet för Kontrast och det ger mig en del beslutsångest. Nästan allt verkar intressant och mycket verkar jätteintressant. Det är en hel del kollisioner där jag inte vet vad jag ska välja. Sedan vill man ju hinna umgås lite och det kan nog vara en god idé att klämma in en och annan måltidspaus.

Just nu försöker jag pricka för programpunkter som jag absolut inte vill missa och försöka ta resten som det kommer. Det är ju svårt att planera allt och veta vilka personer man stöter på och kanske vill prata en stund med eller ta sig  en matbit med. Sedan finns det vissa tider då det känns nästan omöjligt att välja. Nåja, det ger sig väl.

Kontrast 2012, i stället för Bokmässan

Nej, det blir ingen bokmässa för mig i år. Hur roligt jag än tycker att det är så tänker jag satsa mina pengar och min energi på något jag tror kommer ge mig så mycket mer. Årets Swecon, Kontrast 2012 äger rum i Uppsala 5-7 oktober och där kommer det att handla om sådan litteratur som jag helst läser.

Jag ser så mycket fram emot det här att en vän var lite orolig för att jag skulle bli besviken. Men jag tänker som så att det kan knappast bli tråkigare än Bokmässan som jag ju älskar trots att jag bara brukar irra runt där i några dagar och köpa böcker till ordinarie pris. Jag kommer att kunna deltaga och lyssna på diverse programpunkter som handlar om just det jag är intresserad av så jag borde komma hem med en hel del glädje i bagaget. Visst kommer jag att sakna att träffa en del bokbloggare på mässan men å andra sidan kommer det andra som jag inte har träffat förut till Kontrast så det jämnar nog ut sig.

Tågbiljetter är köpta för länge sedan och hotell är bokat. Nu oroar jag mig för att jag ska bli sjuk den helgen. Annars oroar jag mig mest för att det ska bli precis så roligt som jag hoppas. Chansen är nämligen liten att jag kommer att kunna deltaga i något sådant här igen. Det kostar mig en hel del mer än Bokmässan eftersom jag bor gratis i Göteborg.

Nej, nog med oro nu! Det är dags att läsa på lite, försöka hinna med något av de hedersgäster som kommer. Joe Abercrombie har jag redan läst men Kelly Link och Peter Watts borde jag bekanta mig med och även försöka hinna med att läsa Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Jag har att göra.

Några länkar och funderingar

Hans Persson på Du är vad du läser frågade för en tid sedan "Vilka författare definierar ditt läsande?". Det handlar alltså om författare man har läst allt eller nästan allt av. Jag funderade och kom fram till att det finns nog ingen författare som jag ens vill läsa allt av. Varje gång jag kom på någon så slog det mig att det var bara en specifik del av författarskapet som intresserade mig. Jag har till exempel läst hela Narnia-serien men känner ingen som helst dragning till Lewis övriga böcker. Förut läste jag allt av King men det var innan han slutade skriva skräck. Till och med favoritförfattare som David Brin och Orson Scott Card har skrivit böcker som jag inte alls vill läsa.

Det finns egentligen bara en författare som jag vill läsa och äga allt av och det är Anthony Price. Jag vet inte vad det säger om mig egentligen.

Senare frågade samme hans efter den mest älskade svenska boken. Men ingen är att man skall skicka sin lista på tio svenska favoriter för att han sedan skall kunna sammanställa resultatet. Man har året ut på sig. Jätteintressant, tänkte jag och satte mig att fundera. Bara för att upptäcka att jag knappt läser svensk litteratur. Visst har jag läst svenskspråkiga böcker i mitt liv, säkert fler än tio också, men jag kan bara komma på ett par som jag tyckte om. Om man skall få en lista på den mest älskade svenska boken så måste ju meningen vara att man skall rösta på böcker som faktiskt gav en något vid läsningen.

Det känns lite sorgligt att jag har så få titlar i minnet. Har jag läst få svenska titlar? Har jag dåligt minne? Tyckte jag inte de var bra? Jag förmodar att det säger mer om mig och mina läsvanor än något annat. Jag har några veckor till på mig att fundera så vi får väl se vad jag kan komma fram till.

Mer om Harry

Via Landet Annien hittar jag det här. Roligt och intressant och den andra kommentaren beskriver verkligen Harry Potter på pricken som jag ser honom.

David Eddings är död

Jag läste just på en blogg att David Eddings är död. Själv har jag ingen relation till honom men har förstått att många har hans serier som lyckliga ungdomskärlekar. Jag tror att han för många fungerade som Jordan fungerade för mig, som en inkörsport till fantasyn. Alltså skyndade jag mig till bokbloggarna för att se vad folk skriver om detta men hittills ingenting.

Kanske har mina favoritbloggare ingen relation till honom eller så samlar de sig för att skriva ett riktigt långt och kärleksfull farväl. Jag väntar med spänning.

Jag har lyssnat på veckans Kino.

Veckans Kino handlade bl.a. om Battlestar Galactica som är en favorit. Jag har bara sett de två första säsongerna men hörde till min glädje att femman skall visa resten också, dock sent på fredagarna. Det är inget nytt, de har alltid gett serien en dålig tid.

Jag gillar science fiction både i litteraturen och som tv och film, men tycker främst om rymd-sf. Sådan sf är ofta ganska tramsig i tv med mycket att störa sig på. Battlestar Galactica är dock ett undantag. Den känns djupare, mörkare och inte alltid så pålitiskt korrekt.

Jag vill ju vara meeed!

Nu händer det saker i en stad nära mig. Först läser jag om det här och det här hos Drömmarnas berg. Sedan får jag se att Hans Persson arrangerar bokprogram under påskhelgen. Allt detta händer naturligtvis under våren då jag kommer att vara totalt utfattig. Jag tänkte att tre månader med minimalt med pengar kan jag väl klara, det har jag gjort förr. Så nu detta!

Tydligen räcker det inte att lägga undan pengar till bokmässan längre.

Några tankar om översättning

På Vetsaga kan man läsa en lång text som bland annat jämför de båda översättningarna av Tolkiens The Fellowship of the Ring. Det ställs frågor om översättarens roll som just översättare eller eventuellt tolkare av en författares text. Intressant och tankeväckande.

Jag har sysslat lite med översättning själv, dock inte av något så välkänt verk som Tolkiens. Det har dock fått mig att fundera på översättarens plikt och rättigheter. Jag menar att varje läsning av en text är en tolkning av densamma. Det spelar ingen roll om det är skrivet på ens eget språk. Frågor om betydelse eller avsikt kan uppstå ändå, ibland även om verkets ton eller stilnivå. Är det allvarligt menat? Ironiskt? Detta är vanligen inget problem, min tolkning eller upplevelse av en text är just min. Men när man gör tolkningen för någon annans räkning ser det lite annorlunda ut. Det är så lätt att bara lägga till ett ord som ändrar värdet på det som skrivs. Det blir en tolkning i flera led. Först tolkar jag som översättare författarens text. Sedan tolkaren läsaren min översättning. Det kan ju bli rena viskningsleken till slut.

Nu överdriver jag naturligtvis. Jag tror de allra flesta översättarna är bra på att hålla sig till författarens intentioner. Jag vet att det har blivit vanligare med samarbete mellan översättare vilket jag tror är bra. Det är lätt att bli blind för sina egna egenheter.

I fantasyn är det ganska vanligt med namn som betyder något på ett mer konkret vis än allas våra namn har en viss betydelse från början. Personligen har jag väldigt svårt för översatta namn. Det spelar ingen roll att namnet har en betydelse på originalspråket, det blir ändå fånigt när det översätts. Ytterligare ett skäl att läsa på originalspråket så långt det är möjligt.

Länk

Via Piruett hittade jag det här och jag fann det så intressant att jag måste dela med mig av det. Det är alltid kul när det uppstår en diskussion i kommentarerna, särskilt om ett favoritämne som litteratur.