Trollkarlens stav av Terry Pratchett

Detta är den tredje Discworld-boken och den första utan Rensvind. Istället får vi träffa Mormor Vädervax för första gången. Jag hör till dem som gillar Rensvind men jag blev riktigt förtjust i Mormor också.

En gammal trollkarl bestämmer sig för att lämna över sin stav till den åttonde sonen till en åttonde son. Det är bara det att det är en dotter, något han upptäcker försent. Det är inte lätt för en liten flicka att hantera trollkarlsmagi men det finns ju ett universitet som kan lära upp nya trollkarlar. Problemet är att de inte släpper in flickor.

Som vanligt är det roligt med ordvändningar som ibland får mig att tänka på Douglas Adams. Första halvan av boken var inte lika rolig som berättelserna om Rensvind men den tog sig under den senare halvan. Småmysigt och trevligt är det hela tiden och ibland riktigt spännande trots att det är en snäll berättelse. Visserligen händer det ganska hemska saker ibland och Pratchett kan ta livet av både folk och fä, men inte av någon man bryr sig om. Det känns tryggt och vilsamt och jag litar på att allt skall ordna sig till slut. Jag vet inte om det är typiskt för pratchett eller om senare berättelser kan bli lite otäckare. Tiden får utvisa.

Jag har som vanligt svårt att bedöma översättningen. Jag hittade inget ställe i texten som fick mig att stanna upp och fundera men jag vet ju inte om vissa saker helt enkelt har försvunnit i översättningen. Helst skulle jag förstås läsa på engelska.