The Algebraist av Iain M Banks

Ordrik. Det första jag lägger märke till är hur ordrik berättelsen är. Banks staplar adjektiv, begrepp, ja helt enkelt ord på varandra på ett sätt som ibland blir nästan överväldigande. Han använder språket för att måla upp en myllrande, levande, vacker och brutal värld.

Svindlande. Det är en stor värld som beskrivs. Eller ett universum kanske är ett bättre ord, för faktum är att berättelsen rör sig över en hel galax, och även om den utspelar sig under en tidsrymd av sex månader så finns där ett djup som är mycket mycket längre än så. Det handlar om galaxens historia som sträcker sig långt bak i tiden och som mänskligheten bara varit en liten liten del av.

Lite om handlingen. Olika solsystem är sammanbundna med portar genom genom vilka man via maskhål kan färdas snabbt mellan de olika systemen. Ulubis-sytemet förlorade sin port i en attack flera hundra år tidigare. Nu hotas man av en invasion. Fassin Taak är en Seer som studerar the Dwellers - varelser som befolkar galaxens alla gasjättar - och deras enorma bibliotek. Han sänds till gasjätten Nasqueron för att hitta en lista eller en slags nyckel till en lista som kan avslöja hur man hittar och använder ett ett hemligt nätverk av portar som ägs av the Dwellers. Det blir många förvecklingar och en vild jakt på någon som kan och vill avslöja något som har hållits hemligt i miljarder år.

Beskrivningen av the Dwellers är ingående och gör dem till mycket levande personer som det är lätt att fästa sig vid. Även vissa bifigurer lämnar ett avtryck. De beskrivs med humor och det är svårt att inte skratta åt deras sorglöshet. Över huvud taget tycker jag mycket om Banks humor. De framkallar sällan gapskratt, men man ler ofta.

Något som jag fann lite störande är de svåra namnen. Jag kan förstå att det kan vara nödvändigt för trovärdigheten att de olika varelserna har fantasifulla och inte alltid så lättuttalade namn, men för läsningen är det faktiskt ett hinder. Särskilt om man, som jag, läser högt. Det blir tvärstopp ibland.

Det är en storslagen, vacker, sorglig berättelse som grep tag i mig ända till slutet. Språket, handlingen, humorn, personerna, allt bildade en helhet som kommer att stanna kvar hos mig ett bra tag.