Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Ibland kommer böcker till en lite oväntat. Jag fick den här av en vän för att de redan hade så mycket böcker. Eftersom jag hugger åt mig alla böcker jag kan tog jag tacksamt emot. Men jag trodde ärligt talat att det skulle bli ännu en oläst bok i hyllan. Men så började jag läsa första stycket, och så ett till. Sen var jag fast.

Det är en inbjudande bok. De korta styckena och det lediga språket med mycket dialog gör den lättläst. När sen romanens olika personer är så lätta att tycka om är det svårt att lägga den ifrån sig. Den är full av kärlek och respekt. Den får mig att må bra och ibland är det bara det man behöver.

Det handlar om fyra människor, lite vilsna, lite skadade, som på olika vis hittar till varandra och flyttar ihop i en stor lägenhet i paris. Konstnären Camille, kocken Franck, lägenhetsinnehavaren Philibert och så småningom Paulette, Francks mormor, som rymmer från ålderdomshemmet.

Det förekommer en del språkliga underligheter. Jag kan inte avgöra om det är översättarmissar, slarv eller författarens avsikt. Sen tycker jag ibland att styckeindelningen känns lite omotiverad. Men det gör inget. Jag tar till mig boken som den är, lättsmält, hjärtevärmande och underbar.