Pretender av C J Cherryh

Nu har jag läst ut ännu en bok och den är väl egentligen inte mycket att recensera. Inte för att den är dålig utan för att det är del åtta i Foreigner-serien. Jag kan inte berätta om handlingen utan att avslöja för mycket och jag tycker över huvud taget inte om att berätta om handlingen i en recension.

Jag gillar Cherryh och Foreigner-böckerna, kanske för att man alltid vet vad man får. Mönstret brukar vara: Berättelsen börjar i spillrorna efter föregående boks final. Det inträffar en ny politisk kris. Bren och company flänger runt och försöker ordna upp saker, de får alldeles för lite sömn och Bren oroar sig för sin dator. Den blir en eldstrid och det är över och alla lever lyckliga till nästa bok. Sedan innehåller böckerna lite funderingar kring det här med olikheterna mellan människor och atevi men också de går i ungefär samma banor från bok till bok.

Jag hör till dem som tycker om att läsa samma berättelse om och om igen. En stor del av min läsning är omläsningar, trots att det finns så många nya roliga böcker som jag inte hinner med eftersom jag läser så långsamt. Alltså gläder det mig att det finns några delar kvar i serien, och när jag klarat av dem ger jag mig nog på den första delen för fjärde gången. Sån är jag.