Bokmässeminnen

Enligt min något osäkra räkning har jag varit på bokmässan minst femton gånger. Då borde man ha samlat på sig massor med intressanta minnen och upplevelser. Nja, jag springer mest runt i montrarna och tittar på böcker, handlar lite och insuper atmosfären. Det ger inga fantastiska minnen att berätta. Men några små tokigheter har hänt genom åren.

Som den där gången jag nästan träffade Jan Guillou, i magen med skallen. Jag pinnade på med sänkt blick och gick plötsligt nästan in i en stor mage omgiven av en rödrutig skjorta. Jag såg upp och mätte hans blick, såg hastigt ner och skyndade vidare.

Eller när jag för en gångs skull ställde mig i en signeringskö. Jag hade köpt ett specialnummer av serietidningen Don Martin och blev visad på en signeringskö. Dum som jag var ställde jag mig i den och väntade. När det blev min tur räckte jag snällt fram tidningen och då ställde Don Martin en fråga. Jag var helt oförberedd och drabbades närmast av en blackout och utstötte ett läte ungefär som hngbu. Han såg på mig några långa ögonblick och när jag inte sade något mer intelligent krafsade han slutligen ner sin signatur och jag gick generad därifrån.

Så har vi den där andra signeringsrelaterade klavertrampet. Jag gick till Kapten Stofil-montern för att leta present till sambon, valde den senaste boken och betalade. Då frågar Joakim Lindengren (jag hade ingen aning om att det var han förrän han frågade) om han skall signera den. Det skulle inte förvåna mig om jag först suckade djupt innan jag lite tveksamt sade: "Tja, det kan du väl göra". Jag vill minnas att han skrattade lite men knappast av glädje. Men signerade gjorde han och ritade en fin liten gubbe i, och sambon blev jätteförtjust. Till mitt försvar kan jag säga att jag var totalt oförberedd på att det var författaren själv som stod där. Jag blev överrumplad och fann mig inte särskilt väl. Nåja, förhoppningsvis är det glömt och förlåtet.