måndag 2 augusti 2010

Cyteen av C J Cherryh

Cyteen är en stor roman. Den handlar om politik, den handlar om genetik men framför allt handlar den om människor. Det är Cherryh när hon är som bäst och jag gillar henne nästan alltid.

Berättelsen kretsar kring Ariane Emory vars föräldrar en gång grundade Reseune, den forskningsanläggning som bland annat tillverkar Azi. Ari är respekterad, hatad och kanske lite älskad. Det sker ett mord men det är inte en detektivhistoria. Istället fungerar mordet som en katalysator som utlöser en rad händelser som får mer eller mindre allvarliga konsekvenser för en rad människor i kretsen runt Ari och inte minst för Ari själv. Den handlar också om politik och Cherryh har förmågan att skriva om politik på ett sätt som faktiskt gör mig intresserad. Alla skiftningar i maktbalansen och alla metoder och knep som tas till för att påverka denna blir en riktig thriller under hennes penna. Men viktigast av allt är ändå människorna. Cherry har verkligen förmågan att gripa tag i mig som läsare och jag skrattar och gråter med dem jag tycker om och hatar några intensivt. Det är en berättelse om makt och maktlöshet som ibland kramar åt om hjärtat.

Cyteen ställer frågor som: Vad är det som gör en människa till den hon är? och: Kan man återskapa en person, inte bara kroppsligen genom kloning utan även psyket?

I Downbelow Station är Union den stora fienden, lite obehagliga med sina stela programmerade människor, Azi. Cyteen berättas ur Unions perspektiv men det gör det inte mindre kusligt. Det Reseune framför allt är känt för är tillverkningen av Azi. Dessa Azi utvecklas i livmodertankar men det som framför allt skiljer dem från de vanliga människorna är att de mer eller mindre programmeras till att utföra vissa uppgifter och till att fungera inom vissa givna ramar. Ändå är de människor med känslor, känslor som dock inte fungerar på samma sätt som hos vanliga människor, vilket gör att Azi känns främmande. Trots att man får alla motiv till denna tillverkning är det en skrämmande tanke att något sådant skulle kunna förekomma.

Det är som sagt mycket politik. Man får veta hela bakgrunden till Unions grundande och ibland blir det faktiskt lite segt eftersom jag bara vill vidare och se vad som händer härnäst. Men det säger väl mer om mig som läsare. Det är också mycket vetenskap och bitvis har jag aningen svårt att hänga med. Men då det handlar om en forskningsstation men väldigt begåvade människor, en del av dem genier, så vore det väl orealistiskt om det var alltför lätt att hänga med i de vetenskapliga resonemangen. Men återigen så säger det kanske mer om mig som läsare.

Behöver jag säga att jag gillar Cyteen? Jag läste den för några år sedan och minns att jag tyckte den var bra men att den var så bra hade jag glömt. Eller kanske jag bara inte uppfattade alla nyanser sist? Den är dessutom väldigt spännande på sina ställen och har en upplösning ganska typisk för Cherryh.

0 Comments: