Julkul

Det här är vad jag planerade att använda julledigheten till:

Men så fick jag det här:

Man kan nog säga att jag kommer att ha fullt upp de närmaste dagarna.

Några länkar och funderingar

Hans Persson på Du är vad du läser frågade för en tid sedan "Vilka författare definierar ditt läsande?". Det handlar alltså om författare man har läst allt eller nästan allt av. Jag funderade och kom fram till att det finns nog ingen författare som jag ens vill läsa allt av. Varje gång jag kom på någon så slog det mig att det var bara en specifik del av författarskapet som intresserade mig. Jag har till exempel läst hela Narnia-serien men känner ingen som helst dragning till Lewis övriga böcker. Förut läste jag allt av King men det var innan han slutade skriva skräck. Till och med favoritförfattare som David Brin och Orson Scott Card har skrivit böcker som jag inte alls vill läsa.

Det finns egentligen bara en författare som jag vill läsa och äga allt av och det är Anthony Price. Jag vet inte vad det säger om mig egentligen.

Senare frågade samme hans efter den mest älskade svenska boken. Men ingen är att man skall skicka sin lista på tio svenska favoriter för att han sedan skall kunna sammanställa resultatet. Man har året ut på sig. Jätteintressant, tänkte jag och satte mig att fundera. Bara för att upptäcka att jag knappt läser svensk litteratur. Visst har jag läst svenskspråkiga böcker i mitt liv, säkert fler än tio också, men jag kan bara komma på ett par som jag tyckte om. Om man skall få en lista på den mest älskade svenska boken så måste ju meningen vara att man skall rösta på böcker som faktiskt gav en något vid läsningen.

Det känns lite sorgligt att jag har så få titlar i minnet. Har jag läst få svenska titlar? Har jag dåligt minne? Tyckte jag inte de var bra? Jag förmodar att det säger mer om mig och mina läsvanor än något annat. Jag har några veckor till på mig att fundera så vi får väl se vad jag kan komma fram till.

Impulsköp

Jag har svårt att gå förbi när biblioteket säljer böcker. Är det gamla böcker så kan det vara någon favorit som måste räddas undan makuleringsdöden. Ibland är det sprillans nya böcker av det där lite udda slaget som biblioteken får lådvis varje år och inte alltid vill eller kan ta hand om.

Nu senast fick Golem av Gustav Meyrink följa med mig hem. Jag har en känsla av att det är en sådan där bok som blir stående oläst i hyllan, men titeln var i alla fall trevlig. Det blir min tredje Golem-bok, jag kanske skulle börja samla?

Ny bokenkät

Via Ett hem utan böcker.

Vilken bok i dina hyllor har du haft längst?
Månhunger av Ramsey Campbell, tror jag.

Vad… läser du just nu? läste du senast? ska du läsa sedan?
Just nu läser jag om en favorit, Iron Sunrise av Charles Stross, och den är ännu bättre än vad jag mindes. Innan dess läste jag The Steel Remains av Richard Morgan. Vad det blir sedan vet jag inte riktigt. Kanske får jag något roligt i julklapp?

Vilken bok verkade alla utom du gilla?
Alla vet jag inte men jag tycker Tolkiens Ringen-trilogi är ganska trist. Historikern av Elizabeth Kostova var heller ingen höjdare men jag har faktiskt stött på några som håller med mig sedan jag läste ut den.

Vilken bok intalar du dig själv att du ska läsa?
Främlingen av Albert Camus. Den följde med Pesten som jag tyckte mycket om och jag skall i alla fall försöka läsa den någon gång.

Vilken bok som kommer ut inom ett år kommer du prioritera att läsa?
Liksom min vän Olivia hoppas jag att George R R Martin, Scott Lynch och Patrick Rothfuss kommer ut med nytt nästa år.

Sista sidan: läser du den först, eller väntar du tills det är dags?
Jag bläddrar fram för att se hur många sidor det är men aktar mig noga för att råka läsa något. Nej, jag vill inte veta i förväg hur det slutar.

“Författarens tack”: slöseri med papper och bläck, eller intressant?
Jag hör till dem som till och med läser dem trots att de egentligen bara rabblar upp en massa namn på okända personer.

Vilken karaktär skulle du vilja byta plats med?
Jag kan faktiskt inte komma på någon.

Vilken/vilka författare, som du inte redan har läst, vill du läsa?
Guy Gavriel Kay bl.a.

Vilken/vilka böcker i dina hyllor har du haft sedan du gick i skolan?
Inga faktiskt. Men om jag går ut i stugan skulle jag nog hitta åtskilliga. Jag kan dock inte minnas vilka.

Vilken/vilka böcker har fått följa med dig på flest resor?
Jag tar inte med mig böcker när jag reser eftersom jag aldrig får tid att läsa något. Om jag gjorde det skulle det i alla fall inte vara samma böcker från gång till gång.

Fanns det någon obligatorisk läsning som du hatade i skolan, men som visat sig vara riktigt bra tio år senare?
Nej, mina första intryck har hållit i sig.

Stephen King eller Anne Rice?
King, jag gillar inte vampyrer.

Begagnade eller sprillans nya böcker?
Det spelar mindre roll faktiskt. Visst älskar jag nya böcker men det viktigaste är innehållet. Sedan känns det lite mindre oroligt med en redan läst och lite sliten bok än en alldeles ny.

Har du sett en film som visade sig vara bättre än originalet, det vill säga boken?
Ringen-trilogin.

Finns det någon vars boktips du alltid lyssnar på?
Jag har några pålitliga tipsare. Olivia, som jag lånar den mesta fantasyn av, en person, vars namn jag inte vet, i sf-bokhandeln i Göteborg som hittills aldrig gett mig ett dåligt tips och Piruett verkar också ganska pålitlig.

Rekommendera en bok eller en serie:
Jag försöker få alla att läsa Kiln People av David Brin. Även hans första Uplift-trilogi är väldigt bra. Cherryhs Alliance-Union-böcker hör till favoriterna. Songmaster av Orson Scott Card. Det finns så mycket annat också men det är sällan någon lyssnar på mina rekommendationer.

Uppdatering

Det är kanske på tiden att jag berättar att jag blivit medlem i Catahya. Det är inte så att jag skäms, jag har bara glömt bort att skriva om det. Nu har jag länkat också.

Sedan har ag äntligen kommit ihåg att ändra JUST NU LÄSER JAG och att länka till mina recensioner under LÄST 2009. Det är väl ungefär vad jag orkar med just nu men jag funderar på senaste tematrion.

The Steel Remains av Richard Morgan

Jag älskade den här boken från första stund. Något med språket, tonen, drog in mig från det första stycket. Kärleken höll i sig men den är inte helt förbehållslös.

I denna mörka berättelse får man följa tre veteraner från det stora kriget mot ödlefolket. Ringil, som trots att han är en hjälte och kommer från en fin familj möts av mycket förakt på grund av sin sexuella läggning, Egar som är ledare för sin klan men ibland drömmer sig tillbaka till livet i städerna och Archeth som är den enda som lämnades kvar när hennes folk lämnade människorna för att söka sig hem igen. Det händer underliga saker i världen och alla tre blir inblandade i dessa händelser.

Det är en våldsam och ibland brutal värld som målas upp. Slaveri och tortyr är inte helt ovanliga inslag i den. Stridsscenerna är detaljerade och spännande och ibland smått obehagliga. Berättelsen är inte så enkel och rak som det kanske först kan verka men den är oerhört fängslande. Språket är lätt och ledigt och jag har aldrig svårt att hänga med. De få ord jag inte förstår stör inte läsningen nämnvärt.

Vad är det jag inte är nöjd med då? När jag började närma mig slutet började jag undra hur Morgan skulle lyckas avsluta berättelsen inom de få sidor som var kvar. Det hade byggts upp en spänning och startats många trådar i berättelsen och jag hade svårt att se hur dessa skulle kunna knytas ihop på ett tillfredsställande sätt. Mycket riktigt befann jag mig plötsligt i upplösningen och den var spännande och intensiv så det räckte till. Ändå kändes det som om det saknades något mellan den stegrande uppbyggnaden av berättelsen och den stora finalen. Som om det var ett stort hopp där man bara fick förklarat i några korta meningar att såhär var det, så kom det sig att jag befinner mig här nu.

Med tanke på att berättelsen i övrigt är ganska detaljerad och att Morgan bitvis visar ett stort sinne för detaljer så känns den plötsligt påkomna finalen lite överraskande. Trots detta är det en riktigt bra bok och det är väl skönt att det finns författare som kan avsluta en berättelse på knappt fyrahundra sidor.

Blodsarv av Denise Mina

Jag har länge tänkt läsa den här boken men har inte riktigt hunnit eller orkat. Därför var det helt perfekt att hitta den som ljudbok eftersom jag har ägnat en del tid åt pusslandet på senaste tiden.

Paddy Meehan har fått jobb som springflicka på en tidning men drömmer om att bli journalist. -
Det är början på 80-talet. En liten pojke försvinner och hittas mördad och Paddy finner att hon på mer än ett sätt har anknytning till detta brott. Dessutom får man vissa återblickar till 60-talet som berör en annan Paddy Meehan.

Det är spännande och alldeles lagom lättlyssnat. Jag tycker dock att återblickarna är ganska trista eftersom de inte känns riktigt relevanta. Visst, jag förstår att dessa händelser i viss mån har format den yngre Paddy men de känns ändå som ett onödigt sidospår som inte tillför något. Det hade räckt att läsa den unga Paddys reflektioner, att få reda på vad brottslingen Paddy tänkte ger mig inget.

Men det är i alla fall tillräckligt spännande för att jag skall kunna tänka mig att lyssna på en bok till. Anna Maria Käll läser riktigt bra och har inga störande egenheter. Inte heller prövas man med överdrivet skådespeleri. Trevlig bok.

Tematrio - Barnens favoriter

Nu tänker jag ta mig i kragen och försöka deltaga i veckans tematrio trots mitt zombieliknande tillstånd. Alldeles för länge nu har jag suttit och tänkt att snart skall jag ta itu med mina uppgifter. Jag har inga barn och har ingen aning om vad barn gillar nuförtiden men jag har varit barn och har även läst en hel del barnlitteratur i vuxen ålder. Den här gången tänker jag dock hålla mig till barndomens favoriter.

1 Hur gick det sen? av Tove Jansson var en riktig favorit som jag tyvärr läste sönder. Jag älskade berättelsen och hålen man kunde kika genom och ana någonting spännande på andra sidan.

2 Pricken av Margret Rey har jag gråtit till många gånger. JAg var helt säker på att den tillhörde mitt eget bibliotek men mamma berättade att vi bara lånade den så ofta att det kändes som om den var min. Jag gråter fortfarande till den här boken.

Det finns så många glada bokminnen att det är lite svårt att plocka ut en tredje. Enid Blyton, särskilt med Fem-böckerna var en stor favorit. Narnia reste jag igenom många gånger och gör fortfarande ibland. Hästböcker slukades i stora mängder. En del barnböcker jag minns med stor kärlek tror jag faktiskt jag läste ganska sent i livet. Men det finns en bok som hoppar upp ur högen och pockar på uppmärksamhet.

3. Albert i Kalleby av Ole Lund Kirkegaard är en bok som jag först gjorde bekantskap med vid högläsning i skolan. Den var vansinnigt rolig och på äldre dar har jag läst om den och även annat ur Kirkegaards produktion. Jag tror det är dags att göra en tur till biblioteket.

I minnenas tecken av Reginald Hill

Jag har lyssnat på I minnenas tecken av Reginald Hill. Det är en Dalziel och Pascoe-deckare som är lite lagom spännande. Inte så att man får ont i magen utan alldeles utmärkt att lyssna på när man lägger pussel.

Berättelsen handlar omtvå helt olika fall, dels ett som berör Pascoe personligen dels en serie inbrott som han utreder. Eftersom jag pusslar lite sporadiskt blev också lyssningen lite sporadisk och ibland hade jag lite svårt att hänga med i de två intrigtrådarna. Men inte svårare än att jag lyckades ta mig vidare efter flera dagars avbrott.

Läser gör Johan Rabaeus och det gör han bra förutom att han tar i lite för mycket när han gör Dalziel som för att riktigt visa vad fet och äcklig Dalziel är. Det är lite störande. Jag föredrar när uppläsaren just läser utan alltför mycket skådespel. Lite ändring i tonläget för olika personer kan vara bra för att göra det tydligare vem som pratar men inte mer. I övrigt har jag inget att klaga på.

Consider Phlebas av Iain M Banks

Detta är Banks första sf-roman och en Culture-bok även om berättelsen berättas från andra sidan.

Horza är en Changer och kan bli vem han vill, en förmåga som kommer väl till pass i hans arbete som spion och lönnmördare. Han arbetar för the Idirans som för ett heligt krig med the Culture. Horza får i uppdrag att hämta ett föremål som the Culture har tappat bort. Han är naturligtvis inte ensam om att söka efter detta föremål och vägen dit blir både krokig och farofylld.

Miljöerna är storskaliga och storslagna som vanligt (säger jag tvärsäkert efter att ha läst tre böcker) men man kommer ändå personerna nära. Så nära faktiskt att boken bitvis gör ont eftersom det inte är lite elände som drabbar Horza och hans medhjäpare. Om något kan gå fel så gör det det. Kapitalt. Det gör boken till en intensiv upplevelse ända till den rafflande slutet när allt strålar samman på ett vis som gjorde mig fullständigt matt.

Språket var förvånansvärt lättfattligt även om jag tappade bort mig i några av de mer tekniska styckena. Men jag hade aldrig svårt att hänga med i handlingen. Jag tycker nog inte lika mycket om den här som om The Algebraist men den stärker ändå Banks ställning som favoritförfattare. Jag skulle kanske ha önskat att något kunde gått som planerat för Horza och hans gäng men i övrigt var det en angenäm upplevelse och jag längtar redan efter nästa bok.

Sookie och True Blood

Jag har sagt det förut men säger det gärna igen. Jag avskyr vampyrromantik!

Det handlar inte om att jag ser ner på den typen av litteratur eller filmer utan snarare om att det inte ger mig något. Förutom en period i de tidiga tonåren då jag slukade kioskromaner så har jag aldrig brytt mig om romantisk litteratur. Dessutom vill jag att vampyren skall ha monsterstatus och inte vara någon tjusig men farlig varelse att tråna efter. Det känns fel.

Men jag läste ju Charlaine Harris!? Nå, det var så här. En dag på bokmässan för många många år sedan gick jag till sf-bokhandelns monter. Där delade de ut små pocketar med provkapitel ur olika böcker, bl.a. de första kapitlen ur Dead Until Dark. Det var någonting med den här orädda lilla servitrisen som gav sig ut endast beväpnad med en kätting för att rädda en vampyr. Jag bestämde mig för att den boken måste jag läsa. Det dröjde dock många år innan jag gjorde verklighet av in plan.

När det började talas om denna fantastiska vampyrserie, True Blood, och jag insåg att den byggde på böckerna om Sookie kände jag faktiskt ett visst intresse. Men jag insåg att jag skulle vilja läsa böckerna först och skyndade mig att köpa och läsa del ett. Och den var precis som jag hade tänkt mig. Rolig och spännande med en del pinsamma sexscener. Jag gillade och ville ha mer. Sedan började tv-serien och jag tittade med förtjusning, kände igen och myste. Till en början, sedan kände jag inte igen mig längre.

Problemet med True Blood är för mig att den handlar alldeles för lite om Sookie. Det måste naturligtvis bli så eftersom det är en helt annan berättarteknik och man inte kan se allt genom hennes ögon som i böckerna. Att berättelsen sedan avviker ganska kraftigt kan vara en följd av detta eller kanske att de väver samman flera av böckerna. Jag vet inte eftersom jag bara läst den första än. I vilket fall får det följden att det känns som vilken vampyrserie som helst. När jag såg förra veckans avsnitt härom dagen kände jag att jag kanske inte kommer att fortsätta att titta.

Jag vill verkligen tycka att det är bra. Varför vet jag inte. Jag gillar ju inte vampyrromantik och borde kanske lägga min energi på annat i stället. Läsa böckerna t.ex.

Det är något fel på balansen

Här är en lista på de böcker som väntar på att läsas:

The Steel Remains - Richard Morgan
Gardens of the Moon -Steven Erikson
Perdido Street Station - China Miéville
Halting State - Charles Stross
Player of Games - Iain M Banks
Spirits in the Wires - Charles de Lint
Iron Angel - Alan Campbell
Den trettonde historien - Diane Setterfield
The Killing Kind - John Connolly
The White Road - John Connolly
Bad Men - John Connolly

Plus lite annat krafs som jag inte orkar listan? Den innehåller alldeles för lite sf!

Medan vi väntar på något annat

Eftersom det som vanligt tar lite tid för mig att bli klar med nästa bok tänkte jag att ni skulle få läsa mitt första skriftliga arbete i Svenska A. Jag återger det precis som det var och rättar bara de skrivfel jag hittar. Alla andra fel och brister får stå kvar.

Skriftlig kommentar till Möss och människor av John Steinbeck (bok+film)

Min avsikt med kommentaren

Jag har läst boken Möss och människor av John Steinbeck och sett filmen av och med Gary Sinise. Jag kommer att redogöra för de tankar och idéer som uppstod då jag läste boken och under diskussionen efter filmen, och även jämföra bok och film och vissa berättartekniska skillnader.

Boken

Boken kom ut 1937. Den skrevs först som pjäs men gjordes om till roman då ingen ville spela den.

Handlingen
Romanen handlar om två kringresande lantarbetare, George och den klent begåvade Lenny. Lenny är stor och stark och har en förmåga att ställa till problem. I berättelsens början är paret på väg till en gård där det finns arbete. Man får reda på att det hänt något på ett ställe som heter Weed som tvingat dem att fly. Senare i berättelsen berättar George för kusken Slim hur Lenny skrämt en kvinna då han ville känna på hennes klänning. Lenny tycker mycket om att smeka mjuka saker. Det händer att han dödar mindre djur då han smeker dem för hårt. George och Lenny har en dröm. De drömmer om att samla tillräckligt med pengar för att kunna köpa ett eget litet ställe. George känner till en gård som är till salu. Drömmen är nästan inom räckhåll. Romanen är en tragedi och som i alla tragedier ser man huvudpersonerna gå mot sin oundvikliga undergång. Men egentligen är inte undergången oundviklig. Det finns en vändpunkt i berättelsen efter vilken det inte finns någon återvändo. I Möss och människor kommer vändpunkten när Lenny ofrivilligt skadar Curleys fru.

Typer
Curley är basens son. Han är liten och elak och ställer gärna till bråk. Han är gift med en docka till fru som han svartsjukt försöker hålla reda på. Lenny är den store starke korkade mannen som menar väl men alltid ställer till det. Curleys fru är orosstiftaren. Hon är en orsak till svartsjuka och bråk. Man har sett dem alla förut, särskilt i lite äldre berättelser.

Språket
Jag tyckte inte om boken. Den är enligt mitt tycke ganska torftig i språket. Det märks att den är skriven som en pjäs från början. Inför varje ny händelse kommer först en beskrivning av platsen där det sker, sedan berättas vad som händer. Det är rakt på sak och inga djupare funderingar. Man kan tycka att det skulle lämna mycket plats för läsaren att fylla i med egna tankar och tolkningar, men jag tycker det är trist. Jag vill veta mer om hur bokens karaktärer upplever saker och ting, vad de tänker och känner.

Filmen

Filmen är regisserad av Gary Sinise. Han spelar även George, Lenny spelas av John Malkovich. Handlingen är mycket trogen boken utom på några punkter. Den har samma lugna berättartakt med en underliggande hotfull ton.

Inledningen
Filmen böjar mycket dramatiskt med händelsen som bara återberättas i boken. Man får se George och Lenny fly från Weed. Det är ett bra sätt att fånga tittarens intresse, samtidigt som man berättar om vad som hänt. Att bara låta George berätta för Slim, som i boken, hade kanske kunnat bli långsamt. Nu är filmen visserligen ganska långsam, men kanske just därför är det bra med spänningen i början.


Curleys fru
I romanen glider Curleys fru omkring som en vålnad. Hon har inget namn, ingen uppgift i livet, utan finns bara till för att skapa oro och konflikter. I filmen blir hon en verklig person. Hon är fortfarande namnlös, men man förstår att hon har känslor. Hennes ensamhet är orsaken till att hon söker uppmärksamhet hos männen på gården. Det finns i filmen en totalt ovidkommande sexuell spänning mellan henne och George. Det är som om regissören tycker att det inte går att göra en film utan sex. I boken försöker hon flörta men det är aldrig någon som nappar på det. Alla verkar tycka det är irriterande.

Avslutning

Filmen är bättre än romanen. Det handlar naturligtvis om min personliga smak, men jag saknar det inre livet i romanen. Det är oftast det som jag tycker är intressant i en berättelse och jag tycker författaren missar något när han utelämnar det i boken. Berättartekniken passar helt enkelt filmen bättre.

Tröskeln

På samma sätt som förälskelsen kan drabba en bara genom de först orden i en bok kan också olusten komma krypande på en. Kanske kan det vara språket eller händelseutveckligen eller rentav en person i berättelsen som gör att man tappar lusten att plocka upp boken och fortsätta läsa. Ibland är det något så enkelt som alltför många korrekturfel. Det skapar en tröskel, ett motstånd, som ibland växer till en barriär av enorma proportioner.

Historikern av Elizabeth Kostova blev liggande i flera år därför att jag störde mig på det rent berättartekniska. En stor del av romanen består av brev coh jag kunde helt enkelt inte köpa hur de var skrivna. De fungerade inte som brev. I Det innersta rummet av Elizabeth George störde jag mig så oerhört på en av huvudpersonerna att jag fick lägga ifrån mig boken. Också den blev liggande i flera år innan jag tog upp den igen, den här gången i form av ljudbok.

Men det händer med bra böcker också. Vissa berättelser kan vara så intensiva eller smärtsamma att läsa att man drar sig för att fortsätta trots att det är både spännande och gripande. Ibland behöver man kanske ta en liten paus. Men jag har tyvärr märkt att motståndet lätt växer under pausen. Det blir svårare och svårare för att till slut bli helt omöjligt att återuppta läsningen. Om det är en bok man egentligen tycker om är det lite sorgligt.

Jag hör till dem som bara vill hålla på med en bok i taget. Ett av skälen är att det gör det lättare att kämpa sig över tröskeln om man inte bara greppar efter en ny bok så fort det blir lite motigt. Jag varvar hellre med tidningar och tidskrifter. Vissa perioder läser jag inte alls. Till skillnad från många andra bokbloggare så känner jag mig hel även utan en bok i handen.

Jag har i alla fall kommit på att om jag väljer med omsorg vilken bok jag börjar läsa så är risken mindre att det tar stopp. Vissa böcker, ofta de bästa, kräver att man läser dem vid precis rätt tidpunkt i livet. Det gäller att pricka den. Det är också en konst.

Den lockar på mig

Den står där i hyllan och ropar på mig. Den vill bli läst igen och jag vill gärna göra den till viljes men tänker ändå vara stark och vänta lite. Jag har redan planerat vilken bok jag skall läsa härnäst och vill inte ändra mina planer eftersom jag för tillfället har mer fantasy än sf hemma. Men det är svårt för den är ju så bra.

Vilken då? undrar ni. The Golden Age av John C Wright.

Apropå föregående inlägg

Här är Nationalencyklopedins ordlistas definition av ordet litteratur:

(sammanfattningen av) alla skrivna eller tryckta arbeten över huvud taget el. inom ngt område

Så jag behåller nog ordet i underrubriken till bloggen ändå.

Jag, en glad amatör

Jag tillhör den där föraktliga skaran glada amatörer som bloggar om böcker i stället för om litteratur. Jag har fått intrycket av att vi skulle vara farliga på något vis. Antingen så tränger vi undan de "riktiga" medierna eller så verkar vi fördummande. Jag kommer inte ihåg allt som sagts och skrivits och orkar inte leta efter källor och eftersom jag är en ytlig amatör behöver jag ju inte göra det heller.

När jag startade den här bloggen hade jag inga högre ambitioner än att få skriva om de böcker jag älskar och om några jag inte alls älskar. Jag har oftast mindre att skriva om de senare eftersom jag inte läser ut dem. Jag behöver nämligen inte läsa ut sådant jag inte gillar. Därav min något entusiastiska framtoning. Ibland försöker jag analysera och gå lite på djupet men eftersom jag saknar verktygen, t.ex en högre utbildning, så blir det inte så ofta. Men det finns andra bloggare som har verktygen och använder dem också.

Jag har som underrubrik Om böcker, litteratur och läsning. Jag har funderat på att plocka bort ordet litteratur men så tänkte jag att va fan, jag får väl skriva vad jag vill. Det halkar säkert in en och annan besökare som besviken vänder i dörren men inte gör det mig något. Sedan är jag väl dömd redan på förhand eftersom jag mest läser och skriver om science fiction och det är ju inte riktig litteratur, eller?

Nu tror jag att för att kunna tränga undan de "riktiga" medierna så måste man göra något bra. Eller menar de att läsarna är så korkade att de inte klarar av att välja "rätt" om det finns för mycket att välja mellan. Om läsarna verkligen är så korkade så tror jag inte de kan tillgodogöra sig några djupare litteraturanalyser ändå. Men vad vet jag.

Jag tror, precis som många andra, att vi kompletterar övriga medier. Det finns t.ex. något tilltalande i de samtal som lätt uppstår kring något ämne, att kunna träffas i verkligheten och fortsätta diskussionen. Sedan har vi det enorma utbudet. Det finns minst en för alla smaker. Om någon t.ex. vill läsa om sf så har de kanske något mer att hämta hos mig än hos DN. Att det sedan finns andra som skriver bättre om sf än jag gör är en helt annan fråga.

Äsch!

Jag hade verkligen tänkt lyssna på radion kl 13, på vad vet ni nog, men lyckades helt glömma bort det. Det hade inte hjälpt om jag kommit ihåg det eftersom jag stod vid klammern och där är det omöjligt att höra något över bullret.

Som vanligt har jag ingen åsikt om vinnaren. Jag har hört talas om Herta Müller tack vare alla bloggare men har inte läst något själv. Däremot kan jag säga att jag känner ett visst intresse och kan tänka mig att läsa något av henne, någon gång i framtiden när uppståndelsen lagt sig.

För ordningens skull

Jag har ju glömt att redovisa ett av mina inköp på bokmässan. På The English Bookshop hittade jag de eftertraktade Penguin-muggarna. Jag hade önskat att jag kunnat utnyttja deras 3 för 2-erbjudande men hade redan gjort av med för mycket pengar så det blev bara den här.

Kärlek från första meningen?

Det här är något jag funderat på i flera år. Faktum är att jag funderar på det varje gång jag börjar på en ny bok eller rentav när jag får den i min hand. Men jag kanske skall ta det från början.

För några år sedan när jag gick på Komvux så diskuterade vi musik på engelskan. Läraren pratade om den där känslan av omedelbar förälskelse som kan komma över en när man börjar lyssna på någon ny musik. Eftersom han visste att jag var en läsande människa vände han sig till mig och frågade om jag trodde samma sak kunde hända med litteratur. Han undrade om det var möjligt att man bara genom att läsa de första orden eller det första stycket kunde veta att boken skulle gå direkt in i hjärtat på en. Om det var möjligt att redan den första meningen kunde framkalla den där rysningen av lycka och förväntan som de första tonerna i en ny musikbekantskap kan framkalla. Jag svarade utan tvekan ja på frågan. Själv var han tveksam.

Hur som helst fick det mig att fundera. Det har hänt både en och två gånger att jag har hört något okänt musikstycke och känt att det griper tag i mig, att jag måste få veta vad det är och kanske köpa skivan. Men har jag verkligen känt det så för någon bok?

Jag känner ofta en pirrande förväntan när jag börjar på en ny bok men det är just det, förväntan. För, handen på hjärtat, hur ofta läser du en bok som du inte har någon uppfattning om redan innan du öppnar den? Jag köper sällan en bok utan att ha en aning om vad jag får. Jag läser boktips och recensioner, får tips av vänner eller bär hem favoritförfattarens senaste. Om inte annat läser jag baksidestexten. Allt detta bidrar naturligtvis till läsupplevelsen. När jag väl läser den första meningen har jag redan bildat mig en uppfattning. Men hur mycket påverkar den uppfattningen min lyckokänsla när jag börjar läsa en riktigt bra bok? För jag måste säga att det är sällan den känslan sviker mig. Det är inte alltid den infinner sig direkt men om den gör det brukar den vanligtvis stanna. Kanske är jag lättflörtad.

I mars i år deltog Mårten på Pocketpocketpocket i ett test av just det här. Han fick två böcker om vilka han inte fick veta något i förväg. Han skriver om detta projekt här, här, här och här. I det här fallet uppstod definitivt ingen förälskelse men om det beror på bristen på förhandsinformation eller på bokvalet törs jag inte säga.

Så frågan är, kan man bli förälskad i en bok vid första meningen eller startar förälskelsen redan innan? Spelar det egentligen någon roll? Vad tror ni?

Inköp på bokmässan

Dessa böcker köpte jag på mässan. Eller egentligen köpte jag två av dem i butiken eftersom sf-bokhandeln inte hade med allt till mässan. Halting State köpte jag redan förra året men valpen fick tag i den.

Sedan var jag tvungen att köpa lite bokmärken också eftersom jag aldrig kan få för många och just de här tycker jag väldigt mycket om. Ja, jag vet att jag köpte hundbokmärket redan förra året, men valpen fick tag i det också så jag behövde ett nytt. Musmattorna var av en typ som jag letat efter länge men som det varit omöjligt att få tag på så det var också ett nödvändigt inköp. Konstigt att man måste åka till Bokmässan för att få tag i vettiga musmattor.

Intryck från Bokmässan

Så var årets bokmässa avklarad. Jag orkade inte mer än två dagar i år. Som vanligt drog sf-bokhandelns monter som en magnet och där gjorde jag också en del inköp. De hade dock inte allt jag tänkt köpa så jag gick senare på torsdag eftermiddag till butiken. I övrigt strosade jag omkring, tittade lite i de olika montrarna men inte alls så mycket som jag brukar. Jag var som sagt väldigt trött.

Som vanligt hade jag Pontes monter som bas och var också avlösare vid några tillfällen. Det är väldigt skönt att ha en monter att gå till, sitta en stund och prata lite med folk man känner, sitta lite och titta på folk som går förbi. Sedan är det alltid skönt att ställa av sig lite bokkassar innan man drar vidare.

Den stora behållningen i år var faktiskt bloggträffen som jag gick på på fredag eftermiddag. Andra deltagare var Kulturbloggen, Morellens, Hermia Says, Calliope Books, Lyrans Noblesser, Boktoka, Bokomaten och En full bokhylla. Vi lyckades hitta en ganska lugn vrå där vi faktiskt fick plats allihop och där det dessutom gick att prata. Jag hörde förstås inget som vanligt, inte förrän gruppen hade reducerats en del och vi satt lite mer samlade. Det var väldigt roligt att träffa dessa människor som man bara har "pratat" med genom bloggarna tidigare.

Det blev annars en ganska kort mässa för mig i år. Tyvärr betyder det att jag missar en del som jag skulle ha velat sett och hört men samtidigt är det skönt att komma hem och vara ledig lite innan måndagens jobb.

Snart dags

I morgon bitti bär det iväg till Bokmässan. Jag har övertalat sambon att köra mig till tåget så att jag kommer iväg tidigt och slipper bussbyten och annat elände. Nu skall jag bara skriva en lista och börja packa väskan. Det brukar vara förskräckande mycket jag vill ha med mig på en tre dagars Göteborgsvistelse och då tar jag ändå inte med mig en massa böcker.

Det skall bli riktigt roligt att gå på mässan trots att det är det ända jag gör, går och handlar böcker och annat krafs. Seminarier har jag aldrig råd med. Den här gången går jag bara på torsdag och fredag men det räcker. Jag känner att jag vill komma hem och ta igen mig innan det är dags för en ny arbetsvecka. Särskilt som jag måste ta igen morgondagens förlorade arbetstimmar.

Jag skall i alla fall se till att gå på bloggträff på fredag. Om de nu inte ändrar tiden igen i sista stund. Jag kommer nämligen att ha svårt att komma åt internet under de närmaste dagarna.

Nu hoppas jag bara att min huvudvärk inte skall utvecklas under natten till en hemsk förkylning.

Språklig irritation

Jag har läst ut Det stumma vittnet av Agatha Chrisite och måste säga att jag är förvånad över hur många irriterande konstigheter jag hittar i texten. Jag läste väldigt mycket Christie som ung och då märkte jag inget konstigt. Kan det bero på att jag läst så mycwet sedan dess och dessutom själv arbetat med skrivande?

Ta bara det flitiga användandet av "nåra". Först trodde jag bara att det var ett litet tryckfel men märkte snart att det användes genomgående istället för "några". Hur i hela friden kan något sådant ha fått slinka igenom. I jämförelse med det så var det en bagatell att att "dom" användes i stället för "de" och "dem". Sedan var det väldigt mycket näven och jycken och liknande och av någon anledning har jag svårt för det också men jag har inte läst originalet och kan faktiskt inte säga om det stämmer med dess språknivå.

Tydligt är i alla fall att jag har blivit känsligare för sådana nyanser. Kanske är det därför jag tycker om att läsa på engelska. Jag kanske helt enkelt inte uppfattar dessa språkliga egenheter då.

Själva berättelsen tillhör inte mina favoriter heller. Jag kom inte ihåg vem som var mördaren men störde mig faktiskt på hela upplägget av boken. Sedan har jag alltid tyckt bättre om Miss Marple än Poirot och det var ju också ett minus. En lite småspännande bagatell skulle jag kalla den för. Nåja, fem kronor var den väl värd.

Bokmässan igen

Det ser ut som om det blir bokmässebesök trots allt. Jag skulle ändå åka ner till Göteborg för att hälsa på mamma och köpa lite böcker så jag lägger resan den här helgen.

Är det någon som skall dit och vill träffas? Jag kommer att vara där torsdag och fredag och skulle gärna träffa andra bloggare och fika eller något. Jag har dock inte råd att deltaga i någon dyrare aktivitet och vill inte gå på någon stor bloggträff med en massa okända eftersom jag skulle känna mig dum och bortkommen. Men om någon som läser den här bloggen skulle vara intresserad skulle det vara väldigt roligt att träffas.

Det innersta rummet av Elizabeth George

Äntligen har jag tagit mig igenom Det innersta rummet av Elizabeth George. Det var ganska mödosamt och var bara möjligt att göra genom lyssning. Hade jag gett mig på att försöka läsa den själv hade jag lagt den åt sidan, igen. Jag har nämligen försökt läsa den förut men kom inte längre än till Deborahs första dumhet.

Det största problemet med boken är att den har Deborah och Simon St James som huvudpersoner. Jag har alltid tyckt att de är ganska ointressanta och i den här boken beter sig Deborah dessutom synnerligen korkat. Men visst, när jag lyssnar på en bok har jag mycket lägre krav och jag ville ju veta hur det skulle gå så jag gav mig på att lyssna på de 22 cd:arna för flera månader sedan. Efter två omlån tog jag mig igenom eländet och kan väl säga att jag kunde lika gärna ha låtit bli.

Deborah tar sig an att hjälpa en vän som tros ha begått ett mord. Simon försöker hjälpa till men det har han inte mycket för. Hans otacksamma och korkade hustru kan inte förstå varför han blir arg när hon traskar iväg med bevismaterial för att göra egna undersökningar. Jag har mest lust att dänga henne i huvudet med en stekpanna.

Nej, jag skall nog hålla mig borta från George om inte Barbara Havers är med och har en stor roll i berättelsen. Det är hon som är intressant av alla Georges figurer. Annars George en förmåga att skriva alldeles för utförligt om helt ointressanta och oviktiga personer. Jag behöver inte få en hel biografi om någon som t.ex. bara finns med i berättelsen för att hitta ett mordvapen. Kanske försöker hon vara djup och psykologisk och det kan vara intressant om det handlar om brottet. Psykologiska deckare kan vara riktigt intressanta om det rör själva brottets psykologi, men om allt skall analyseras och grävas i blir det bara trist. Det var det som fick mig att sluta läsa P D James. Nej, tacka vet jag orealistiska berättelser om seriemord.

Tankar om A Feast for Crows av George R R Martin

Oj vilken tid det tog att läsa ut den här boken. Jag började någon gång i slutet på juli och blev klar först igår. Den var inte dålig och till en början var den väldigt intressant och läsningen gick fort framåt. Sedan stannade det av lite. Det finns flera orsaker till att det tog sådan tid. Dels har jag haft annat i huvudet, dels var jag inte helt nöjd med hur berättelsen utvecklades. Mina favoritpersoner var inte med så mycket eller i vissa fall inte alls. Sedan tycker man att det kunde väl få gå bra för någon av dem man tycker om. Men det är klart, vi fäster oss kanske inte vid samma personer så för någon läsare är det nog så.

Det mesta är sig likt. Det krigas och mördas och intrigeras. Jag har fått ett nytt hatobjekt i Cersei men jag behöver egentligen inga nya hatobjekt. Det jag behöver är att få läsa om de personer jag faktiskt tycker om och att det går bra för dem. Tyvärr blir jag oftast besviken.

Jag tycker detta är den svagaste av de fyra som kommit ut hittills. Trots detta är det en mycket bra bok, en svag Martin är starkare än mycket annat. Nu hoppas jag desto mer på nästa del som jag tror kommer att behandla dem som jag bryr mig om. Men eftersom jag har läst i kapp får jag snällt sälla mig till alla andra väntande läsare. Nåja, jag har annat att läsa.

Jag är inte död

Nej, jag har bara varit upptagen med annat. Här följer en lista på vad jag sysslat med på senaste tiden.

Plockat svamp
Läst på om datorbygge
Byggt dator
Fixat inställningar och program på nya datorn
Spelat spel på nya datorn
Flyttat över filer från gamla datorn
Jobbat

Läst A Feast for Crows har jag i stort sett bara gjort till frukosten och eftersom jag inte äter frukost på arbetsdagar och dessutom hade besök förra helgen så har det alltså inte blivit mycket läst. Boken är bra men det finns helt enkelt för mycket annat som lockar.

På senare tid har jag därför bara lyckats hålla bloggen igång med hjälp av diverse utmaningar och på sistone har det inte funnits några sådana som jag känt att jag klarar att deltaga i. De flesta är för svåra helt enkelt.

Men jag har inte lagt av och planerar inte heller att göra det. Det handlar bara om att komma in i läsningen igen, få lite ordning på allt runt omkring och få lust att skriva om böcker. Jag älskar ju böcker och läsning och allt som hör till och vill gärna dela med mig av mina tankar. Men jag har lagt märke till att aktiviteten har varit låg på många av mina favoritbloggar så jag är tydligen inte ensam.

Om nu någon skulle undra

Igår byggde jag min nya dator och vill du veta hur det gick kan du läsa rapport här.

Enkät om läsvanor

Den här enkäten har jag hittat lite varstans men den kommer ursprungligen från Vixxtoria.


De här frågorna rör endast läsning, och böcker som du läser utanför ditt arbete eller dina studier.

(1) Varför läser du böcker? Avkoppling? Information? Spänning? Annat?

För mig är läsningen både underhållning och flykt. Jag flyr fån mig egen ibland jobbiga vardag till andra världar.

(2) Vad för slags böcker gillar du? Deckare, hästböcker, romaner, science fiction, historiska romaner, facklitteratur, biografier...

Jag har haft en hästboksperiod och som vuxen läste jag under många år främst deckare eller annan spänning. Science fiction har jag älskat så länge jag har kunnat läsa och det är väl det jag helst läser nu med allt tätare avstickare till fantasyn. Det viktigaste är nog att jag får uppleva något annat än vardagen så realistiska polisromaner eller socialrealistisk samtidslitteratur är inte min grej.

(3) Vilka böcker har du läst på sista tiden? (1-3 titlar)

De tre senaste är: Destroyer av C J Cherryh, Scar Night av Alan Campbell och Trollkarlens stav av Terry Pratchett.

(4) Finns det någon bok eller någon typ av bok som du aldrig skulle läsa? Varför?

Kändisbiografier lockar inte alls. Jag intresserar mig helt enkelt inte för kändisar.

(5) Finns det någon bok/några böcker som du skulle vilja läsa, men inte har läst?

O ja. Jag ser verkligen fram emot Consider Phlebas av Iain M Banks som jag haft ett bra tag nu. Sedan har jag en lång inköps-/önskelista som ständigt fylls på.

(6) Säg en riktigt bra bok, som du har läst!

Jag har så många favoriter men en bok som verkligen gör mig glad att tänka på är Kiln People av David Brin. Den handlar om en copyright-detektiv som jagar olagliga golems. Visst låter det underbart!?

(7) Var får du tag på böckerna du läser? Bokhandel? Present? Bibliotek? I mammas och pappas bokhylla? Lån av kompisar? Annat?

Förut var jag en flitig låntagare poå biblioteket men med min nuvarande inriktning har jag helt enkelt fått ändra taktik. Fantasy lånar jag för det mesta av Olivia och sf köper jag på sf-bokhandeln, ibland postorder men oftast i Göteborg eftersom jag gillar servicen och att ta i böckerna innan jag köper dem.

(8) Har du många böcker hemma? Hur många hyllmeter ungefär?

Inne i huset har jag en full Ivar och några småhyllor uppe i sovrummet och gästrummet. Ute i stugan har jag lådvis. Orkar dock inte räkna ut hur mycket.

(9) Kommer du ihåg om någon brukade läsa högt för dig när du var liten? Vem? När?

Mamma brukade börja på böcker, läsa ett kapitel eller två och sedan tröttna. Jag tror den första Narnia-bok jag hörde något ur var Silvertronen eftersom det var den hon råkade hålla på med själv. I skolan läste fröken.

(10) Hur ofta skulle du säga att man läste för dig? Välj mellan aldrig, ibland, ofta, varje dag/kväll.

Ibland

(11) Kommer du ihåg vad man läste för dig?

Marias lilla åsan och Åsnan och barnet, tror jag de hette, lästes av skolfröken runt advent och Albert i Kalleby var en annan bekantskap.

(12) Brukar du själv läsa högt för någon ibland? Vem? När?

När jag bodde hemma burkade jag läsa för mina syskon till kvällsteet och jag har försökt läsa för sambon ibland. Nuförtiden läser jag högt för mig själv.

(13) Vad läser du då?

Syskonen tvingade lyssna på hela Narnia-serien. Nästan allt jag läser läser jag delvis högt för mig själv men särskilt de engleska böckerna.

Inte skäms jag heller

Jag har varit bortrest med jobbet sedan i fredags morse. Och vet ni vad? Jag tog inte med mig en enda bok. Jag funderade på när jag skulle kunna läsa. På resan ut ville jag helst umgås med mina arbetskamrater. Sedan skulle vi cykla och äta och festa och jag kunde visserligen se små luckor där jag kanske skulle hinna läsa en sida eller två men jag känner mig själv, det blir aldrig av.

Jag tog med mig mp3-spelaren istället och köpte Uti vår hage och Get Fuzzy på stationen. Och det var just vad jag orkade med i natt när vi blivit utslängda från baren (de stängde).

Utsikt från Sydkoster Hotell Ekenäs

Nu är det bestämt

Det blir definitivt ingen bokmässa för mig i år. Det blir en dator istället, för lite mer pengar än jag hade tänkt mig till och med. Dessutom bestämde jag mig för att bygga själv vilket jag säkert kommer att få ångra. Inatt beställdes delarna och nu sitter jag otåligt och väntar. Om jag får allt jag har beställt i tid så bygger jag nästa helg, så jag får passa på att läsa nu när jag har tid.

Det går faktiskt framåt med A Feast for Crows men inte så fort som jag skulle önska.

Tematrio - Språk

Nu är jag lite efter igen men förra veckans ämne var språk. Tre böcker där språket spelar en viktig roll efterfrågas.

1. Det känns som fusk men jag måste faktiskt ta med Odysseus den här gången också. Det är en roman där språket och stilen spelar en central roll så hur skulle jag kunna hoppa över den. Varje kapitel har som jag nämnde i förra trion sin egen stil.

2. Strändernas Svall av Eyvind Johnson har jag nog också nämnt någonstans tidigare. Den är värd att nämnas igen för det är en mycket vacker roman. Språket är enkelt men samtidigt poetiskt och jag kan ibland sätta mig och bara bläddra lite och läsa vissa stycken igen. Kanske dags för en omläsning snart.

3. Sedan finns det ju böcker där språket är mer lekfullt och ett exempel på det är Discworld-böckerna av Terry Pratchett. Den enda jag läst på engelska är The Color of Magic som är full av språkliga lustigheter. De två följande böckerna har jag läst på svenska och de fungerade också men det är ju svårt att veta hur mycket som fallit bort i översättningen.

Så var det det här med Bokmässan

Jag vet verkligen inte hur jag skall göra i år. Bokmässan har varit årets händelse i många år och det känns konstigt att överväga att inte åka dit men sanningen att säga så gör jag verkligen inte det mesta av mina besök. Resan kostar, Inträdet kostar och man måste ha något att äta. Sedan går jag runt i tre-fyra dagar och tittar lite i montrarna och handlar böcker i sf-bokhandelns.

Handla böcker på sf-bokhandeln kan jag ju göra när som helst. Det är inte så att de håller några särskilda mässpriser så rent ekonomiskt gör jag en förlust om man räknar in inträde och mat. Resan kommer jag inte undan men jag besöker Göteborg då och då så det är egentligen ingen extrakostnad. Jag hade faktiskt tänkt åka dit på semestern och handla lite böcker men orkade inte.

Visst är det roligt att gå på mässan och kanske hälsa lite på bekanta men jag vet inte om det är värt ansträngningen och pengarna. Dessutom har jag planer på en ny dator och behöver spara allt jag kan. Det vore förstås annorlunda om man tog tid och råd att gå på något seminarium men jag går inte ens på det som är gratis längre. Jag orkar aldrig sätta mig ned och lyssna på någon, jag orkar helt enkelt inte engagera mig.

Men jag älskar atmosfären. Det finns inte mycket som överträffar de där första timmarna på torsdag morgon, när allt är nytt och fräscht och alla fortfarande är glada och fulla av energi. Varje år hoppas jag att det skall hända något roligt, att jag skall träffa någon jag känner eller någon jag beundrar, kanske få en bok signerad. Men jag orkar aldrig stå i kö och dessutom tycker jag det blir så pinsamt när jag står där och de frågar vem det är till.

Jag får fundera lite till, räkna lite på ekonomin, se om det blir någon dator och bestämma mig sedan.

Femton minnesvärda böcker

Hos Fia hittade jag den här utmaning.

Rules: Don't take too long to think about it. Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.

De här böckerna poppade upp först i huvudet. Det är inte nödvändigtvis de bästa böckerna jag läst men de gjorde uppenbarligen intryck. Några var det väldigt många år sedan jag läste.

Kiln People av David Brin
Double Star av Robert A Heinlein
Uplift War av David Brin
Strändernas svall av Eyvind Johnson
Downbelow Station av C J Cherryh
Cyteen av C J Cherryh
Kung Caspian och skeppet Gryningen av C S Lewis
Vackra Svarten av Anna Sewell
Pricken av Margret Rey
Ptolemy's Gate av Jonathan Stroud
Songmaster av Orson Scott Card
Jurtjyrkogården av Stephen King
Ge mig en chans av som jag pinsamt nog inte minns författaren till
Vi kallar honom Anna av Peter Pohl
Humlan flyger Robert Cormier

När jag skrev den här listan kom jag på massor med minnesvärda böcker men dem sparar jag till en annan gång.

Tematrio - Outläst

Denna vecka frågar Lyran efter böcker som vi av någon anledning inte läst ut. För en gångs skull tycker jag det är väldigt lätt.

1. Odysseus av James Joyce. När jag läste Svenska B på Komvux för fem år sedan bestämde jag mig för att ge mig en riktig utmaning och läsa och skriva om denna bok. Jag upptäckte at jag tyckte om boken. Den var inte alls så svår som jag hade hört utan var tvärtom riktigt rolig. Jag varvade läsningen av romanen med andra texter om den och faktum är att det gav en extra dimension till läsningen. Mitt arbete blev inte som jag först hade tänkt mig men det gav mig MVG vilket ju var huvudsaken.

Så varför läste jag inte ut boken? Saken var den att jag var så förbaskat ambitiös att jag släpade hem några hundra kilo litteratur som jag sedan försökte hinna med på för mig väldigt kort tid. Jag hann aldrig läsa de två sista kapitlen och när arbetet var skrivet var jag så trött och mätt på Joyce att det aldrig blev av. Jag tänker läsa dem någon gång, jag funderar bara på om jag inte skall läsa om hela boken på engelska i stället. Det vore i vilket fall som helst kul att kunna säga att jag läst den.

2. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole. Det här är en av sambons favoritböcker och jag bestämde mig för att läsa och se vad det var han pratade om. Jag läser gärna om udda personer och har en ganska skruvad humor så den borde ju vara något för mig. Men det visade sig att jag inte tålde huvudpersonen och bara blev irriterad istället för road, så efter några kapitel lade jag en åt sidan.

3. Det innersta rummet av Elizabeth George. Jag gillar verkligen George och är särskilt förtjust i Havers. Det första problemet med Det innersta rummet är att Varken hon eller Lynley är med (så vitt jag vet) utan istället rör sig berättelsen kring Deborah och Simon som är två synnerligen ointressanta personer. Deborah är dessutom ganska irriterande och i den här boken når hon nya höjder. Så när hon på en viss punkt i boken beter sig som en idiot och sedan blir förnärmad när Simon blir arg på henne lade jag ner boken.

Nu har jag lånat den som ljudbok eftersom jag brukar vara lite mer tolerant mot dumheter när jag lyssnar. Men efter att ha hunnit fram till samma punkt som sist har boken legat olyssnad i en flera veckor. Visserligen har det kommit besök och en del arbete emellan så jag har inte hunnit pussla så mycket men det känns lite tveksamt just nu om jag kommer ta mig över tröskeln.

Länge låg Historikern av Elizabeth Kostova på min lista över oavslutade böcker. Men för ett tag sedan läste jag faktiskt ut de sista fyrtio sidorna för att bli av med eländet. Så här tyckte jag om den.

Mina blåa böcker

Idag sken solen så fint och jag släpade ut alla mina blåa böcker på gräsmattan. Då gick solen i moln. Detta gjorde att bilderna blev sådär, många av böckerna ser snarare gråa ut men det får bli som det blir. Jag orkar inte skriva någon lista men om man klickar på bilderna så syns det lite bättre vad det är för titlar.

En ny lista

Den här listan hittade jag hos Ett hem utan böcker. Jag stjäl helt fräckt Martinas idé och markerar de böckern där jag sett filmatiseringen, och dit räknar jag även eventuella tv-serier, med ett O. Även böcker jag påbörjat får sig ett X.

"BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read."


1 Pride and Prejudice - Jane Austen XO
2 The Lord of the Rings - J. R. R. Tolkien XO
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte
4 Harry Potter series - J. K. Rowling XO
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee
6 The Bible X (Inte hela, men en hel del av den.)
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell O
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens O

11 Little Women - Louisa M. Alcott O
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
13 Catch 22 - Joseph Heller XO
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca - Daphne Du Maurier O
16 The Hobbit - J. R. R. Tolkien
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - J. D. Salinger
19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot O

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby - F. Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens O
24 War and Peace - Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams XO
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh O
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll O
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens XO
33 Chronicles of Narnia - C. S. Lewis XO
34 Emma - Jane Austen O
35 Persuasion - Jane Austen O
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - C. S. Lewis XO
37 The Kite Runner - Khaled Hossein
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - A. A. Milne O

41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez X
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - L. M. Montgomery O
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding X
50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert O
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen O
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens XO
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time - Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men - John Steinbeck XO
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt X
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas O
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding XO
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville

71 Oliver Twist - Charles Dickens XO
72 Dracula - Bram Stoker O
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett O
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce X (nästan hela)
76 The Inferno – Dante X (delvis)
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray
80 Possession - A. S. Byatt

81 A Christmas Carol - Charles Dickens O
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker O
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro XO
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - E. B. White
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle XO (Delvis på båda)
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole X (börjat på , men tröttnade ganska fort)
96 A Town Like Alice - Nevil Shute XO
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas O
98 Hamlet - William Shakespeare O
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl
100 Les Miserables - Victor Hugo

22 böcker lästa helt eller delvis, 36 filmer eller tv-serier sedda. Det är kanske något mer än jag trodde.

Efter som vanligt

Det känns som jag börjar halka efter med alla utmaningar och med läsningen av A Feast for Crows. Jag har tänkt fotografera mina blåa böcker och jag tänker nog svara på söndagsenkäten och veckans tematrio. Tyvärr regnar det här i dag så de blå får vänta på bättre ljus. Den nya tematrion kräver som vanligt lite eftertanke och söndagsenkäten känner jag mig lite osäker på. Det är ju inte roligt om jag inte kan svara på de flesta frågorna.

Det är inte så att jag har latat mig utan veckan har gått åt först till att städa huset och sedan ha min lillasyster på besök. Det var första gången på flera år som hon kunde besöka mig och vi hade jättetrevligt. Sedan kom en av mina bröder igår och levererade en tv vi har fått. Det blev grillning och annat mysigt. Nu är jag dock ledig och kan ta tag i läsningen igen, och jag har verkligen längtat. Boken är väldigt bra och lockar på mig hela tiden.

Tematrio - Spänning

Denna gång frågar Lyran efter spänning och jag tror jag väljer att helt bortse från skräck här eftersom jag ser det som en egen kategori.

1. Psykopaten av Dean Koontz var riktigt spännande på det där sättet som gjorde det svårt att sluta läsa. Chyna besöker en god vän men första kvällen blir hela familjen mördad. Bara Chynas instinkter räddar henne. Av någon anledning väljer hon att följa efter psykopaten när han lämnar huset.

2. Åsnans triumf av Anthony Price. Price är den enda författare av spionromaner som jag tycker om och jag tycker mycket om honom. Det är mitt mål att en gång lyckas skaffa alla hans böcker. De flesta av hans böcker har antingen Överste Butler eller David Audley som huvudperson men i denna roman som utspelar sig under andra världskriget är det två helt okända personer som får hand om en hemlighet.

3. Dark Hollow av John Connolly. En kuslig berättelse om gamla mord kryddad med övernaturliga inslag.

Mer av samma

Jag har läst ut Destroyer av C J Cherryh och slås av hur lika böckerna i serien är. Destroyer är del sju av hittills tio och alla delarna har följt samma mönster. Först summeras handlingen i föregående del ihop genom Bren Camerons funderingar över de senaste händleserna. Sedan inträffar en politisk kris. Bren funderar lite över olikheterna mellan Atevi och människor. Han har dåligt samvete över att han försummar sin mänskliga familj. Sedan blir det lite action och eldstrid och ett lyckligt slut där alla lever lyckliga till nästa kris i nästa bok. Jag älskar det.

Naturligtvis är det lite variation, men inte mycket. Det spelar ingen roll att de ger sig ut i rymden, berättelsen utvecklas ändå efter samma mönster. Jag kan förstå att en del männsikor inte läser serier, inte vill lägga tid på att läsa samma berättelse om och om igen eller en berättelse utan slut. Själv är jag en omläsare och har inget emot att få mer av samma. Det finns en trygghet i att veta vad man har att vänta sig. Det är därför jag gillar Star Trek.

Det betyder inte att jag inte tycker om nya upplevelser. Tvärtom tycker jag om att bli överraskad men inte alltid. Ibland är det skönt att veta att det kommer bli spännande, men bara lagom spännande. Det är roligt att åter få träffa personer man tycker om och läsa om deras äventyr. Jag läser inte i första hand för att lära mig något nytt. För mig är läsning en flykt från en trist vardag eller ren underhållning. Då passar Cherryhs Foreigner.
-serie alldeles utmärkt.

Rött

Bättre sent än aldrig. Idag sammanföll vädret med orken och jag fick fotograferat mina
röda böcker. De var inte så många som jag trodde så även denna gång fick sambons slinka med. De blå kommer en annan dag.

Jag höll på att glömma Martin som jag läser just nu. The American Tolkien står det på omslaget. Det var nog tur att jag inte såg det innan jag började läsa honom för ärligt talat var jag inte så så förtjust i Tolkien.

Mer om Harry

Via Landet Annien hittar jag det här. Roligt och intressant och den andra kommentaren beskriver verkligen Harry Potter på pricken som jag ser honom.

Scar Night av Alan Campbell

Det här är en riktigt obehaglig berättelse. Med sådana ingredienser som lönnmördare, folkmord medelst gift, människooffer och en mördare som tömmer sina offer på blod kan det inte bli annat. Jag läser gärna berättelser om seriemördare och lemlästningar men just gift har jag svårt för av någon anledning. Det är så lömskt.

Med den inledningen är det inte svårt att förstå att det är en mörk berättelse. Den utspelar sig i Deepgate, en stad som är upphängd i kedjor över en avgrund i vilken guden Ulcis håller till. Ulcis är dödens gud som skall ta hand om de dödas själar.

Jag är väldigt förtjust i den här berättelsen. Kanske för att den är så mörk, blodig och brutal. Det är inte helt lätt att säga vad som är ont och gott eller för den delen om något är gott. Jag fäster mig vid några personer och avskyr andra bara för att lite senare känna hur mina känslor skiftar. Ingenting känns säkert utom att människor kommer att dö, oftast på väldigt obehagliga och blodiga sätt. Att det sedan förekommer både änglar och luftskepp är inget minus.

Språket känns bra, jag stör mig inte på någonting och förstår det mesta. Om jag saknar något så är det lite mer humor. Ibland glimtar det till lite grann men för det mesta är det väldigt dystert. Det kunde varit bra med lite humor för att väga upp allt det mörka.

Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen som enligt vad jag hört skall vara mer humoristisk.

Liten söndagsenkät

I väntan på att jag ska få tid och ork att skriva recension av Scar Night kan jag ju svara på den här lilla enkäten från snowflake. Blir det bara lite ljusare skall jag fotografera min röda böcker också.

1. Bästa toaläsning? Serietidning eller PC Gamer.
2. En bok med ett djur? Coyote : Prärievargen av Joseph Wharton Lippincott.
3. En kärlekshistoria? Jag kan tyvärr inte komma på någon.
4. En uppväxtskildring? Laura Ingalls Wilders böcker är de jag kommer på i en hast.
5. Om jag vore detektiv, ville jag vara som…? Miss Marple vore nog inte så dumt, en person som blir underskattad kan nog snoka reda på en hel del.
6. En bok jag aldrig tänker läsa: Da Vinci-koden
7. Ett språk jag önskar jag kunde läsa på: Tyska.
8. Senast inköpta tidning: Jag tror det var senaste numret av 91:an.

En liten teknisk fråga

Jag stör mig på Bloggers lilla ruta för inskrivning av text. Det är väldigt svårt att få någon överblick om man t.ex. skriver längre texter. Just det problemet går det att komma runt genom att skriva texten i ett annat program men om man skall ha in bilder är det rent hopplöst.

På jobbet arbetar jag på en Mac och använder Safari. Där finns möjligheten att dra ut rutan till önskad storlek. Nu är frågan: Beror det på Mac-miljön eller på Safarai. Jag avskyr virreligen båda och tänker inte byta varken till det ena eller det andra men skulle ändå vilja veta hur det kommer sig. Om det beror på Macen kan jag säga att det är det enda som jag tycker är bättre med den.

Mina Gula böcker

Här är de, mina gula böcker. Som vanligt har jag valt att tolka gult ganska fritt. Som en bonus har jag med något som inte är en bok men väldigt gult. Min Quentin Tarantino-box.








































Det är väldigt vad svårt det är att få bilderna där man vill.

Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith

Jag lyssnade klart på boken. Dels ville jag veta hur det skulle sluta och dels så vande jag mig lite vid uppläsare, trots att jag upptäckte ännu fler irriterande egenheter. Jag hade motsatt problem mot det det Pi hade. Hennes uppläsare uttalade inte bokstaven r, min uttalade dem väldigt hårt och tydligt på ett sätt som höll på att göra mig vansinnig. Som t.ex. förrfattarren om ni förstår. Jag kom på mig själv med att sitta och upprepa alla dessa små ljud på ett sätt som fick hunden att komma och stirra förvånat på mig, Nåja, nog om uppläsningen.

Berättelsen om ett mystiskt dödsfall som få huvudpersonen att börja nysta i vad som egentligen hände skulle ha kunnat vara riktigt trevlig och intressant om det inte vore för att större delen av boken utspelar sig i huvudpersonens huvud. Hon ger ut en filosofisk tidskrift, Praktiskt tillämpa etik, och det är mycket tankar kring artiklarna i den och tankar kring systerdotterns förhållanden och tankar om allt möjligt annat oftast ganska ointressant. Isabelle (osäker på stavningen) är en ganska tröttsam person som ägnar alldeles för mycket tid och tankemöda just åt brosdotterns förhållande med sin pojkvän. Det spelar ingen roll att det visar sig att hon har rätt, hon borde ändå låta brorsdottern sköta sig liv själv. Det mystiska dödsfallet är det som driver Isabelle men det har trots det underordnad betydelse. Det är bara ytteligare en sak som hon kan ägna tankeverksamhet åt.

Och just detta att man hela tiden vistas i Isabelles huvud är ett problem eftersom jag har mycket svårt att känna sympati för henne. Detta gör att hela upplevelsen känns påfrestande. Trots det kanske jag kommer att lssna på den andra boken också. Det var nämligen bekvämt med mp3-formatet, och det enda som fanns i övrigt på biblioteket var Jan Guillou och Liza Marklund.

Efterlysning

Jag skulle vilja ha tips om skräckböcker. Riktigt otäcka böcker. Jag är inte ute mysrysare eller vampyrromantik och definitivt inte varulvar som slåss i klaner.

Det jag är ute efter är något liknande det King skrev på den tiden han ännu kunde skrämmas i böcker som Det och Jurtjyrkogården. Muriel Gray lyckades skrämma mig med The Trickster. Peter Straub lyckades skrämma mig i några böcker ändra fram till slutet då jag mest blev uttsåkad när gatorna fylldes med vandrande lik. Det jag är ute efter är något som utspelar sig i vår värld men där det finns en liten vridning. Där något inte är riktigt som det skall. Där det som borde vara trygghet istället blir till skräck.

Jag har läst Lovecraft och blev inte speciellt rädd. Snarare lite uttråkad av alla outsägligt obeskrivliga fasor. Det var alldeles för många ord.. Inte heller blir jag skrämd av en värld där vampyrer lever bredvid människor, om än i hemlighet. Vampyrer skall vara som monstret i garderoben, det okända som lurar i skuggan. Ja, jag har läst Charlaine Harris och tänker läsa mer men rädd blev jag inte.

Jag har inte så stora förhoppningar om att denna efterlysning skall ge något. Kanske finns det inga fler riktiga skräckförfattare än King, Straub och ibland Koontz. Kanske får jag acceptera att det numera är klanstrider bland vampyrer och varulvar som räknas som skräck. Det var länge sedan King lyckades skrämma mig. Jag börjar bli desperat.

Små fynd

Jag hade lite tid på mig innan sambon kom och hämtade mig efter jobbet så jag kilade in på biblioteket. De sålde utgallrade böcker och det var ju helt omöjligt att motstå. För det mesta hittar jag inget eller så brukar jag köpa på mig någon bok som kan vara rolig att ha men den här gången gjorde jag riktiga fynd.

Agatha Christie, En dos stryknin
Agatha Christie, Det stumma vittnet
Patricia Moyes, Black Widower (tror mig minnas att jag var förtjust i henne)
Dick Francis, Break In (en gammal favorit)
Desmond Bagley, Orkanen (definitivt en gammal favorit)

Jag känner mig riktigt lässugen nu, måste bara avsluta den otäcka, men bra, Scar Night först.

Tematrio - Resor

Lyran vill att vi skall berätta om tre böcker vi förknippar med resor. Egentligen borde jag fundera lite och komma på något riktigt bra men hjärnan fungerar ändå inte i värmen så jag sätter igång direkt.

1. Aniara av Harry Martinson har jag inte läst men jag planerar att göra det. Om Rymdskeppet Aniara på sin eviga färd ut i universum.

2. Historikern av Elizabeth Kostova har jag däremot läst och tyckte inte alls om. Om många års resor kors och tvärs i Europa på jakt efter en legend.

3. Silvertronen av C S Lewis. Den bok som har kommit att bli min favorit av Narnia-böckerna. Om två barn som reser genom en ganska dyster värld på jakt efter en försvunnen prins.

Irritationen är på topp

Jag håller på att lyssna på Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith. Jag vet inte om det beror på värmen men jag stör mig oerhört på uppläsningen. Rachel Mohlin har ett väldigt irriterande sätt att dra efter andan. Svupp låter det varenda gång. Idag upptäckte jag till mi stora förskräckelse att hon läspar också. Kanske är det bar anågot inspelningstekniskt som framkallar dessa irriterande biljud men jag står knappt ut med att lyssna.

Dessutom är det en ganska pladdrig och ointressant berättelse. Jag föll aldrig för Damernas detektivbyrå men tänkte att den här miljön kanske passade mig bättre. Miljön är det väl inget fel på men huvudpersonen driver mig till vansinne.

Boken är på sju skivor. Jag får se hur långt jag har lyssnat och fundera på om jag skall fortsätta. Men jag gillar inte att avbryta en bok heller.

Håller jag på att bli galen eller är jag bojkottad?

Det händer underliga saker. Jag vet med säkerhet att jag varit inne på ett antal bloggar och kommenterat. Ibland riktigt långt. När jag senare går in finns inte mina kommentarer där. Är de bortplockade? Har jag bara drömt att jag skrivit och skickat kommentar? Jag skulle ju kunna kommentera på nytt men dels är det inte alltid så lätt komma ihåg formuleringar och tankar, dels börjar jag bli paranoid. Tänk om kommentarerna har plockats bort av bloggaren. Då blir det ju bara pinsamt och desperat att skriva samma sak om och om igen.

Sen kan det ju vara så att jag tänk att det där tillför inte något och helt enkelt struntat i att klicka på skicka. Ibland spelar minnet mig små spratt.

Och ja, jag har kontrollerat om de har kommentarsgranskning aktiverat.

Främlingars Hus av Reginald Hill

Nu är det sommar och pusseldags igen och det betyder att jag lyssnar på ljudböcker. Den här gången har jag lyssnat på Främlingars hus av Reginald Hill. Jag har tidigare bara läst några böcker om Dalziel och Pascoe som jag för det mesta tyckte mycket om. Den här är mnågot helt annat. Med lite god vilja kan man kanske kalla den thriller men det är en stillsam berättelse om två unga människor som söker sina rötter. Båda hamnar i Stranger House i byn Illthwaite. De är inte särskilt välkomna eftersom de båda, var och en på sitt sätt, jagar upp skuggor ur det förflutna och några spöken. Det är en lagom spännande och trivsam berättelse men inte särskilt gastkramande trots att byn har en hel del mörka hemligheter.

Johan Rabaeus läser och gör det bra. Jag finner absolut ingenting att irritera mig på i hans uppläsning.