tisdagen den 29:e september 2009

Kärlek från första meningen?

Det här är något jag funderat på i flera år. Faktum är att jag funderar på det varje gång jag börjar på en ny bok eller rentav när jag får den i min hand. Men jag kanske skall ta det från början.

För några år sedan när jag gick på Komvux så diskuterade vi musik på engelskan. Läraren pratade om den där känslan av omedelbar förälskelse som kan komma över en när man börjar lyssna på någon ny musik. Eftersom han visste att jag var en läsande människa vände han sig till mig och frågade om jag trodde samma sak kunde hända med litteratur. Han undrade om det var möjligt att man bara genom att läsa de första orden eller det första stycket kunde veta att boken skulle gå direkt in i hjärtat på en. Om det var möjligt att redan den första meningen kunde framkalla den där rysningen av lycka och förväntan som de första tonerna i en ny musikbekantskap kan framkalla. Jag svarade utan tvekan ja på frågan. Själv var han tveksam.

Hur som helst fick det mig att fundera. Det har hänt både en och två gånger att jag har hört något okänt musikstycke och känt att det griper tag i mig, att jag måste få veta vad det är och kanske köpa skivan. Men har jag verkligen känt det så för någon bok?

Jag känner ofta en pirrande förväntan när jag börjar på en ny bok men det är just det, förväntan. För, handen på hjärtat, hur ofta läser du en bok som du inte har någon uppfattning om redan innan du öppnar den? Jag köper sällan en bok utan att ha en aning om vad jag får. Jag läser boktips och recensioner, får tips av vänner eller bär hem favoritförfattarens senaste. Om inte annat läser jag baksidestexten. Allt detta bidrar naturligtvis till läsupplevelsen. När jag väl läser den första meningen har jag redan bildat mig en uppfattning. Men hur mycket påverkar den uppfattningen min lyckokänsla när jag börjar läsa en riktigt bra bok? För jag måste säga att det är sällan den känslan sviker mig. Det är inte alltid den infinner sig direkt men om den gör det brukar den vanligtvis stanna. Kanske är jag lättflörtad.

I mars i år deltog Mårten på Pocketpocketpocket i ett test av just det här. Han fick två böcker om vilka han inte fick veta något i förväg. Han skriver om detta projekt här, här, här och här. I det här fallet uppstod definitivt ingen förälskelse men om det beror på bristen på förhandsinformation eller på bokvalet törs jag inte säga.

Så frågan är, kan man bli förälskad i en bok vid första meningen eller startar förälskelsen redan innan? Spelar det egentligen någon roll? Vad tror ni?

5 Comments:

Boktoka said...

Hej Arina! Tack för senast får man väl nästan säga.

Intressant fråga. Jag har absolut blivit kär vid första raden och då utan några som helst förkunskaper. Redan efter att ha läst första stycket visste jag att det här skulle kunna bli en bok att älska. (Boken var Farlig begåvning av Laurie R King. Synnerligen tacky titel men en riktigt bra deckare och för mig introduktionen till min favoritförfattare.


Just nu läser jag PopCo av Scarlett Thomas och den har verkligen ett omslag som gör mig lyckligt. Däremot tror jag att om inte innehållet hade svarat mot min högt ställda förväntningar så hade nog omslaget påverkat föga.

Jag tror alltså att förstameningar och omslag kan få oss förälskade men att det förhöjer en bra text och sänker en dålig text eftersom man bli så besviken om inte förväntningarna infrias.

Låter det rimligt?

Arina said...

Det låter alldeles rimligt och ungefär som jag tänkte mig också. Men jag är inte säker på att jag kan lita på mig själv i den här frågan eftersom jag mycket sällan läser en bok helt utan förkunskaper.

En boks utsida brukar sällan locka mig eftersom de böcker jag helst läser tenderar att ha fula och smaklösa omslag.

Arina said...

Laurie R King läste jag förresten för många år sedan. Det kanske är dags att återuppta bekantskapen.

Maria (fd Arianrhod) said...

Jag kommenterade här: http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=5-TYPE=blogg-bi=136,00.html?bin=12927 :)

Arina said...

Tack! Jag har läst det.