Jag har lyssnat på I minnenas tecken av Reginald Hill. Det är en Dalziel och Pascoe-deckare som är lite lagom spännande. Inte så att man får ont i magen utan alldeles utmärkt att lyssna på när man lägger pussel.
Berättelsen handlar omtvå helt olika fall, dels ett som berör Pascoe personligen dels en serie inbrott som han utreder. Eftersom jag pusslar lite sporadiskt blev också lyssningen lite sporadisk och ibland hade jag lite svårt att hänga med i de två intrigtrådarna. Men inte svårare än att jag lyckades ta mig vidare efter flera dagars avbrott.
Läser gör Johan Rabaeus och det gör han bra förutom att han tar i lite för mycket när han gör Dalziel som för att riktigt visa vad fet och äcklig Dalziel är. Det är lite störande. Jag föredrar när uppläsaren just läser utan alltför mycket skådespel. Lite ändring i tonläget för olika personer kan vara bra för att göra det tydligare vem som pratar men inte mer. I övrigt har jag inget att klaga på.
En penna ställer inga frågor om etik och moral
2 timmar sedan
2 Comments:
Jag gillar Johan Rabaeus jättemycket som skådis. Där spelar han inte över.
Men det är intressant att han är annorlunda som inlsare... kanske fick han den instruktionen?
Det är möjligt. Jag gillar honom också även om jag ser ganska lite på svenska serier och filmer nuförtiden.
Men jag är ganska känslig när jag lyssnar på ljudböcker och föredrar mindre skådespel och mer ren läsning.
Engelska ljudböcker brukar vara mycket bättre på den punkten men jag tyvärr svårt att få tag i sådana där jag bor nu.
Post a Comment