The Red Wolf Conspiracy av Robert V S Redick

Det jättelika skeppet Chathrand, det sista i sitt slag, seglar ut på ett viktigt fredsuppdrag. Ombord finns ambassadörsdottern Thasha som ska giftas bort för att säkra freden mellan två riken som länge stridit mot varandra. Nu är förstås inte allt som det verkar. Bakom detta uppdrag finns hemliga, mörkare planer.

Jag måste säga att jag gillade den här boken riktigt mycket. Den var både rolig och spännande och full av personer man kan tycka om. Lägg till detta talande råttor och andra magiska varelser och folk och massor med äventyr så får du en ganska lättsam blandning. Visst fanns där än mörk konspiration och en del riktigt obehagliga personer men trots diverse mordkomplotter genomsyras berättelsen ändå av en känsla att allt kommer att ordna sig. Nu kanske det inte gör det, jag har bara läst den första boken i serien, men det är ganska skönt med en berättelse där de goda tillåts vinna ibland.

Berättelsen tog inte alls den väg jag trodde när jag började läsa men det gör inget. Jag hade roligt hela vägen och ser fram emot fortsättningen.

Bokbloggarmingel

Om du ska på Kontrast och inte har sett det tidigare så vill jag tipsa om Fias bokbloggarmingel på fredag eftermiddag. Jag vet inte om jag hinner dit men jag ska verkligen försöka.

Kontrast 2012, i stället för Bokmässan

Nej, det blir ingen bokmässa för mig i år. Hur roligt jag än tycker att det är så tänker jag satsa mina pengar och min energi på något jag tror kommer ge mig så mycket mer. Årets Swecon, Kontrast 2012 äger rum i Uppsala 5-7 oktober och där kommer det att handla om sådan litteratur som jag helst läser.

Jag ser så mycket fram emot det här att en vän var lite orolig för att jag skulle bli besviken. Men jag tänker som så att det kan knappast bli tråkigare än Bokmässan som jag ju älskar trots att jag bara brukar irra runt där i några dagar och köpa böcker till ordinarie pris. Jag kommer att kunna deltaga och lyssna på diverse programpunkter som handlar om just det jag är intresserad av så jag borde komma hem med en hel del glädje i bagaget. Visst kommer jag att sakna att träffa en del bokbloggare på mässan men å andra sidan kommer det andra som jag inte har träffat förut till Kontrast så det jämnar nog ut sig.

Tågbiljetter är köpta för länge sedan och hotell är bokat. Nu oroar jag mig för att jag ska bli sjuk den helgen. Annars oroar jag mig mest för att det ska bli precis så roligt som jag hoppas. Chansen är nämligen liten att jag kommer att kunna deltaga i något sådant här igen. Det kostar mig en hel del mer än Bokmässan eftersom jag bor gratis i Göteborg.

Nej, nog med oro nu! Det är dags att läsa på lite, försöka hinna med något av de hedersgäster som kommer. Joe Abercrombie har jag redan läst men Kelly Link och Peter Watts borde jag bekanta mig med och även försöka hinna med att läsa Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Jag har att göra.

Use of Weapons av Iain M Banks

The Culture strävar efter att breda ut sig och använder köpslående och och manipulation för att få fler världar att ansluta sig. Ibland behövs det dock en mer handgriplig inblandning i konflikter och då anlitas sådana personer som Cheradenine Zakalwe. Zakalwe är en soldat och detta är hans berättelse.

Zakalwe övertalas att en sista gång ge sig in i en konflikt, göra det han är bra på och rädda situationen. Allt i största hemlighet, naturligtvis, det gå inte för sig för att öppet blanda sig i utomstående världars angelägenheter. Han går motvilligt med på att ställa upp. Denna berättelse varvas med Zakalwes egen historia som berättas i vartannat kapitel i omvänd kronologisk ordning. Det som till en början bara är antydningar och korta minnesglimtar pusslas ihop, bit för bit, tills man får en tydlig och klar bild av varför han blev den han är. Det är en bitvis mycket tung berättelse om kärlek, svek och sorg.

Förutom Zakalwes privata berättelse finns där en del om hur The Culture arbetar och verkar, ofta i det fördolda. Trots att jag antar att de står för det goda, med sin strävan efter total frihet för alla, så lämnar en del av metoderna en viss eftersmak. Kanske måste en del offras för den goda saken men det känns inte bättre för det.

Romanens uppbyggnad gjorde mig ibland förvirrad. Till en början var det ganska lätt att hänga med i vilken berättelse jag befann mig i men mot slutet var jag tvungen att bläddra tillbaka för att se efter. Det kan bero på att jag lade ifrån mig boken längre perioder och tappade tråden, men troligen också på att båda berättelserna kom in intensivare faser vilket gjorde dem mer likartade.

Hur som helst är det än av de bättre Banks jag läst men inte den bästa. Det fanns en del humor men på det stora hela var det en tung berättelse som lämnade mig med en känsla av sorg. Inte på något dåligt sätt men ändå. När jag tänker efter tror jag att nästan varje Banks jag läst lämnat mig med samma känsla så det är väl så han skriver.

Min nya leksak

Det blev en Kindle. Jag funderade och läste om olika läsare och valet stod mellan en Iriver Story HD och Kindle men efter att jag letat runt efter böcker kändes valet ganska självklart. Jag läser inte så mycket på svenska och det är väldigt bekvämt att kunna hitta böckerna jag söker på ett och samma ställe. Faktum är att jag hade svårt att hitta någonting alls på andra ställen än Amazon.
Jag har bara haft min Kindle en dag men känner redan att vi kommer att bli vänner.

Fler ljudböcker

Här kommer några kortisar till.

Fyren av P D James
När en berömd författare hittas hängd i fyren på ön Combe blir Dalgliesh inkallad för att undersöka saken. Det ser visserligen ut att vara självmord men då en isolerade ön fungerar som en säker tillflyktsort för diverse högdjur måste saken utredas snabbt och diskret. Det visar sig finnas en del personer som haft skäl att önska livet ur offret men både anställda och gäster är måna om sina hemligheter och det blir en besvärlig utredning.
Jag har inte läst någon James på länge, mycket beroende på att jag faktiskt har tyckt att hon har blivit lite tråkig. Den här boken överraskade mig genom att vara riktigt spännande. Den isolerade miljön tilltalade mig och deckarintrigen kändes trovärdig och intressant. Det gick att följa uppbyggnaden mot det dramatiska slutet så att man inte blev helt överrumplad. Det kändes trovärdigt och logiskt.

En hjärtformad ask av Joe Hill
Rockstjärnan Jude Coyne samlar på diverse kusliga föremål och en dag frestas han att köpa en vålnad. Han kan inte stå emot utan klickar hem den, något han hinner ångra många gånger innan berättelsens slut. Det visar sig att det handlar om en utstuderad hämnd och Jude och flickvännen får kämpa för sina liv.
Jag vet inte om det är meningen att det ska vara en skräckberättelse. Som sådan fungerar den dåligt, det blir aldrig särskilt otäckt. Obehagligt är det på sina ställen men jag blir aldrig rädd. Men spännande är det. Skall Jude lyckas rädda sig och flickvännen? Hur? Det verkar ju vara en helt omöjlig situation. Jag är inte helt övertygad och vet inte om jag kommer läsa något mer av Hill men känner ändå inte att jag slösat bort min tid.

Några kortisar

Jag har faktiskt "läst" en hel del i sommar. Helt enligt traditionen har jag lagt pussel och lyssnat på ljudböcker. Allt deckarintag görs numera via öronen eftersom jag helt enkelt inte vill lägga lästid på deckare men gärna lyssnar medan jag gör annat.

Svart som Natten av Ann Cleeves
Detta är den första av fyra Shetlandsdeckare med kommissarie Jimmy Perez och jag gillade den mycket. Mycket tror jag beror på årstiden men även miljön är trevlig. Det är något speciellt med öar.
Konstnären Fran Hunter hittar kroppen efter en ung kvinna i snön och misstankarna faller genast på en udda man i stugan i närheten.
Själva deckarintrigen känns egentligen ganska simpel och redan på tidigt stadium gissade jag vem även om jag inte för mitt liv kunde begripa varför. Ändå njöt jag hela vägen, kanske för att personerna kändes så intressanta och jag verkligen brydde mig om dem.

Rött stoft av Ann Cleeves
Tredje boken i Shetlands-serien. Om arkeologiska fynd, gamla familjehemligheter och ond bråd död. Trots att själva gåtan kanske var djupare och intressantare än i ovanstående bok var den här inte lika bra i mitt tycke. Det saknades något. Jag brydde mig inte lika mycket om människorna i den här berättelsen och Fran Hunter var inte med alls vilket faktiskt var lite trist.

Dalziels död av Reginald Hill
Dalziel och Pascoe kallas till ett hus där en polisman tycker sig ha hört skottlossning och sett ett vapen. En kort stund senare exploderar byggnaden och Dalziel hamnar i koma. Jag gillar Reginald Hill och särskilt böckerna om Dalziel och Pascoe. Den här är inget undantag.
Det visar sig att byggnaden stått under bevakning av en antiterroristenhet och det hela utvecklar sig till en historia med konspirationer och andra otäckheter.
Jag gillar hur Hill låter oss få lära känna fler poliser än Dalziel och Pascoe. Däremot är jag inte alltid så förtjust i sluten på hans böcker. När det gäller deckare är jag en vän av prydliga slut med alla trådar ihopknutna och det är inte alltid Hill ger oss det.

The Wise Mans Fear av Patrick Rothfuss

Att läsa The Wise Mans Fear är som att ge sig ut på äventyr med gamla vänner, roligt, spännande och ganska tryggt. Kanske alltför tryggt?

Upplägget är detsamma som i första boken. Kvothe berättar sin historia för Chronicler med enstaka avbrott för pajbak och andra bestyr. Under dessa avbrott får man glimtar från världen utanför värdshuset, glimtar av en mörk och farlig värld. Jag känner att jag skulle vilja veta mer om denna men strax är vi tillbaka vid universitetet igen. För en stor del av boken ägnas åt detta universitet. Det känns ganska vardagligt med studier och intriger, festande och pengabekymmer. Precis som det brukar vara alltså. Jag tycker väldigt mycket om skolberättelser och det vardagliga stör mig inte alls men ändå känner jag en viss oro för hur Rothfuss ska hinna med att berätta allt. Till slut erkänner dock Kvothe att han uppehållit sig alldeles för länge vid universitetet och äntligen kommer vi fram till den punkt där han ger sig iväg.

En lång och farlig resa stökas över med att, Jo, visst hände det en hel del men då det inte spelar någon roll för den större berättelsen behöver vi inte uppehålla oss vid det. Det känns ganska skönt för nu vill jag verkligen komma vidare.

Hur mycket jag än älskar skolberättelser måste jag medge att nya miljöer och personer och de nya situationer de medför ger nytt liv till berättelsen och lite av tryggheten försvinner. Samtidigt känner man igen sig. Vi får ta del av en resa som inte alls är lika händelserik som den tidigare nämnda men som förmodligen har större betydelse för den större berättelsen. Och apropå det så hoppas jag verkligen att Felurian kommer att få en avgörande betydelse för de många kapitlen om henne kändes som slöseri med min tid. Det var visserligen korta kapitel men de kändes som de längsta jag läst. Älvdrottningsex varvat med lite sömn, mat och sång är verkligen inte min grej.

Jag tycker om Kvothe, hans vänner och universitetet. Jag gillar det vardagliga och tryggheten men känner samtidigt en viss oro för hur allt ska hinnas knytas samman utan att den tredje boken blir på flera tusen sidor. Man anar någonting större som lurar i bakgrunden, jag kan inte tänka mig att Chronicler sökte upp Kvothe bara för att få skriva om hans universitetsstudier, men hittills har vi bara fått se glimtar av detta och jag vill veta mer. Så slutomdömet blir att det är en trevlig, mysig lite lagom spännande bok, men jag hade väntat mig mer.

Tråååkigt!

The Wise Mans Fear. Felurian. Kapitel. Efter. Jävla. Kapitel.

The Seance av John Harwood

Constance Langton har det inte lätt. Hennes syster dör när de är små och modern går in i en lång och svår sorg som gör att Constance lämnas mer eller mindre ensam. Hon söker sig till barnflickan och till sina fantasier om att hon kanske är adopterad. För nog skulle väl det förklara att moderns kyla. I ett försök att hjälpa sin mamma ur sorgen tar Constance med henne på en seans, något som får allvarliga konsekvenser.

Förutom att vi får följa Constance under hennes uppväxt till vuxen kvinna så får vi också ta del av två andra människors liv. Dessa livshistorier flätas samman på ett inte helt förutsägbart sätt. Det handlar om kärlek, försvinnanden och ond bråd död.

Man hinner vara med om en hel del under bokens knappt trehundra sidor, detta trots att det egentligen inte händer så mycket under långa partier. Harwood bygger upp spänningen och förväntningarna och mot slutet  är det svårt att lägga ifrån sig boken. Även om jag anar vartåt det lutar så kan jag inte vara helt säker och in i det sista finns det en osäkerhet om vad som egentligen hände.

Om du längtar efter lite viktorianska mysterier kan den här boken vara något för dig.