Några kortisar

Jag har faktiskt "läst" en hel del i sommar. Helt enligt traditionen har jag lagt pussel och lyssnat på ljudböcker. Allt deckarintag görs numera via öronen eftersom jag helt enkelt inte vill lägga lästid på deckare men gärna lyssnar medan jag gör annat.

Svart som Natten av Ann Cleeves
Detta är den första av fyra Shetlandsdeckare med kommissarie Jimmy Perez och jag gillade den mycket. Mycket tror jag beror på årstiden men även miljön är trevlig. Det är något speciellt med öar.
Konstnären Fran Hunter hittar kroppen efter en ung kvinna i snön och misstankarna faller genast på en udda man i stugan i närheten.
Själva deckarintrigen känns egentligen ganska simpel och redan på tidigt stadium gissade jag vem även om jag inte för mitt liv kunde begripa varför. Ändå njöt jag hela vägen, kanske för att personerna kändes så intressanta och jag verkligen brydde mig om dem.

Rött stoft av Ann Cleeves
Tredje boken i Shetlands-serien. Om arkeologiska fynd, gamla familjehemligheter och ond bråd död. Trots att själva gåtan kanske var djupare och intressantare än i ovanstående bok var den här inte lika bra i mitt tycke. Det saknades något. Jag brydde mig inte lika mycket om människorna i den här berättelsen och Fran Hunter var inte med alls vilket faktiskt var lite trist.

Dalziels död av Reginald Hill
Dalziel och Pascoe kallas till ett hus där en polisman tycker sig ha hört skottlossning och sett ett vapen. En kort stund senare exploderar byggnaden och Dalziel hamnar i koma. Jag gillar Reginald Hill och särskilt böckerna om Dalziel och Pascoe. Den här är inget undantag.
Det visar sig att byggnaden stått under bevakning av en antiterroristenhet och det hela utvecklar sig till en historia med konspirationer och andra otäckheter.
Jag gillar hur Hill låter oss få lära känna fler poliser än Dalziel och Pascoe. Däremot är jag inte alltid så förtjust i sluten på hans böcker. När det gäller deckare är jag en vän av prydliga slut med alla trådar ihopknutna och det är inte alltid Hill ger oss det.