The Culture strävar efter att breda ut sig och använder köpslående och och manipulation för att få fler världar att ansluta sig. Ibland behövs det dock en mer handgriplig inblandning i konflikter och då anlitas sådana personer som Cheradenine Zakalwe. Zakalwe är en soldat och detta är hans berättelse.
Zakalwe övertalas att en sista gång ge sig in i en konflikt, göra det han är bra på och rädda situationen. Allt i största hemlighet, naturligtvis, det gå inte för sig för att öppet blanda sig i utomstående världars angelägenheter. Han går motvilligt med på att ställa upp. Denna berättelse varvas med Zakalwes egen historia som berättas i vartannat kapitel i omvänd kronologisk ordning. Det som till en början bara är antydningar och korta minnesglimtar pusslas ihop, bit för bit, tills man får en tydlig och klar bild av varför han blev den han är. Det är en bitvis mycket tung berättelse om kärlek, svek och sorg.
Förutom Zakalwes privata berättelse finns där en del om hur The Culture arbetar och verkar, ofta i det fördolda. Trots att jag antar att de står för det goda, med sin strävan efter total frihet för alla, så lämnar en del av metoderna en viss eftersmak. Kanske måste en del offras för den goda saken men det känns inte bättre för det.
Romanens uppbyggnad gjorde mig ibland förvirrad. Till en början var det ganska lätt att hänga med i vilken berättelse jag befann mig i men mot slutet var jag tvungen att bläddra tillbaka för att se efter. Det kan bero på att jag lade ifrån mig boken längre perioder och tappade tråden, men troligen också på att båda berättelserna kom in intensivare faser vilket gjorde dem mer likartade.
Hur som helst är det än av de bättre Banks jag läst men inte den bästa. Det fanns en del humor men på det stora hela var det en tung berättelse som lämnade mig med en känsla av sorg. Inte på något dåligt sätt men ändå. När jag tänker efter tror jag att nästan varje Banks jag läst lämnat mig med samma känsla så det är väl så han skriver.
Saker jag gjort i höst
1 dag sedan
0 Comments:
Post a Comment