Jag har bara läst en bok om Rebus tidigare, den var bra men inte fantastisk. Jag gillar inte miljön. Då menar jag inte Edinburgh utan mer den mörka hårdkokta sidan av staden med gangstrar och langare och småskurkar. Jag tycker bättre om putsade berättelser med osannolika mord och seriemördare, ju mer verklighetsflykt desto bättre. När jag lyssnar på en bok har jag lite lägre krav på berättelsen eftersom jag kan ägna tiden åt annat samtidigt, faktum är att de riktigt bra böckerna läser jag helst själv.
Denna bok passade riktigt bra att lyssna på samtidigt som jag pusslade. Den var tillräckligt spännande för att jag skulle vilja lyssna vidare men tog inte alltför mycket av min uppmärksamhet i anspråk. Som så vanligt är i sådana här deckare är huvudpersonen en butter ensam man på kant med sina överordnade och nära pensionen. Själva fallet är faktiskt inte så mycket att orda om, jag kände inte någon enorm förväntan på upplösningen utan intresserade mig mer för spelet mellan romanens olika personer.
Uppläsningen är riktigt bra när man vant sig vid dialekten. Trots att jag tyckte bättre om Peter Robinsons bok hade jag större behållning av den här eftersom jag inte störde mig på egenheter hos uppläsaren. JAg kan tänka mig att lyssna på fler böcker med samma uppläsare medan Robinson nog får vara då jag sett att Tomas Bolme även läst in de andra titlar jag tittat på.
Saker jag gjort i höst
1 dag sedan
1 Comment:
Men om du skulle vara sugen på att läsa någon av böckerna, i stället för att lyssna, så äger min far nog de flesta, och du får säkert låna.
Post a Comment