Elvis av Tony Cronstam

Elvis - under skalet, Elvis - toastad men inte bränd, Elvis - första boken extra allt. Jag är riktigt förtjust i Elvis. Det är vardagshumor på hög nivå, det allra mesta är riktigt roligt och det är sällan dåligt eller tråkigt. Här behandlas ämnen som kärlek, sex, bankomatköer, det oerhört jobbiga med ett IKEA-besök och allt annat som ett liv eller förhållande kan bjuda på. Det är också sympatiskt med ett förhållande som faktiskt är fungerande och fullt av kärlek.

Elvis - första boken extra allt är den första boken som ges ut på nytt med en del tidigare bortgallrat material och nu alltså blir bok nummer fem. Det märks på teckningsstilen att det är en tidigare bok, mwn vad det gäller skämten tycker jag att serien alltid har hållit samma höga klass. Men det är en serie som utvecklas även i handlingen. Det sker förändringar i Elvis och Hedvigs liv som man kan följa om man läser serien i rätt ordning. Kanske inga stora förändringar men berättelsen rör sig ändå framåt på ett sätt som många humorserier inte gör.

Jag tycker absolut att Elvis gör sig bäst i strippform. Poängerna är alltid träffsäkra medan de lite längre serierna i serietidningen Elvis är lite småmysiga och trevliga men sällan framkallar gapskratt. Undantaget zombieavsnittet i jag minns inte vilket nummer som fick mig att skämma ut mig på ett kafé.