av Adelaide von Hauswolff, med efterskrift av Cecilia Bååth-Holmberg.
Den 3 maj 1808 överlämnar en grupp svenska officerare utan strid den svenska fästningen Sveaborg till Ryssarna. Bakgrunden till detta förräderi berättas det om i den mycket intressanta efterskriften.
Adelaide von Hauswolff föddes och växte upp på Sveaborg. När fästningen lämnades över till Ryssland fördes de svenska officerarna som krigsfångar till Ryssland. En av dem var Adelaides far och hon valde att följa honom i fångenskapen. Hon var då nitton år. Hon lovade sin väninna Jeanette att skriva dagbok under resan och det blev denna journal.
Det var en underlig fångenskap. De satt inte precis i fängelse utan var inhysta hos olika familjer. De gick på baler och teatrar och gjorde utflykter i S:t Petersburg. Adelaide beskriver dessa baler och utflykter och berättar med humor och värme om det dagliga livet i staden och om de nya vänner hon får i grannskapet. Ryssarnas dagliga liv tycks i mycket ha bestått av att fira olika helgdagar. Det var helgons och kungligheters födelsedagar och namnsdagar förutom alla de vanliga helgdagarna. Och det blev många dagar. Det verkar faktiskt ha varit fler helgdagar än vardagar vilket ger ett bisarrt intryck.
Jag tycker boken är både rolig och intressant. Det är en främmande värld som beskrivs, sedd ur en ung flickas ögon. Efterskriften är också mycket läsvärd. I den beskrivs bakgrunden till förräderiet och man får veta lite mer om några personer som Adelaide skriver om. Läs!
Ett litet smakprov:
På eftermiddagen gjorde vi bekantskap med en gammal guldsmed. han talade lite svenska och lovade att hjälpa oss med vad som behövdes, ty vi fick veta att vår snickare var en flykting från Tavastehus fängelse och dessutom liderlig. Han avtackades med befallning att aldrig åtekomma.
1 Comment:
Jag ser fram emot att läsa den, den verkar bra. Mina ryska bekanta skulle nog gilla den också.
Post a Comment