Glädje och besvikelse

När jag var och storhandlade fick jag ett meddelande att min reabok fanns för avhämtning. Glad och ivrig släpade jag med mig 25 kg varor till spelbutiken för att hämta ut mitt paket innehållande Spirits in the Wires av Charles de Lint. Väl hemma kastar jag mig över paketet och packar upp ett mycket kantstött och fult exemplar. Ett av hörnen var helt intryckt, inte bara lite i pärmen utan hela boken var bucklig. Dessutom såg den allmänt smutsig ut. Jag ringde naturligtvis och klagade och de skickade direkt ett av de två ex som fanns kvar. Skönt. Nu är jag nöjd och glad.

Bokbloggar.nu gör gott för besöksstatistiken

Bokbloggar.nu ligger faktiskt tvåa bland trafikkällorna nu. Besöken har ökat betydligt även om jag inte kommer upp i något svindlande antal besök, men de ökar hela tiden. Nu gäller det bara att fylla bloggen med lite intressant innehåll också. Jag kanske borde smita emellan med Harris ändå. Den är liten och tunn och säkerligen lättläst.

Jag vill bryta mot reglerna

Mina läsregler alltså. Igår fick jag hem Dead Until Dark och jag är så sugen på att börja läsa (trots dina invändningar marlan). Jag har faktiskt varit sugen i flera år på den här boken. Men nu håller jag ju på med Martin och jag brukar försöka läsa en bok i taget. Martin är riktigt bra och både förtjänar och kräver min fulla uppmärksamhet. Men det är svårt.

Under arbete

Jag är medveten om att det saknas vissa delar av min blogg. Jag håller ännu på med layouten och varje gång jag gör något större ingrepp så försvinner något. Det är knöligt att sitta och mata in alla listor och annat gång på gång så jag väljer att avvakta tills jag löst alla problem.

Något har blivit fel med koden och jag tror att det lättaste är att börja om från början. Trots att jag använder samma mall som på testbloggen så får jag inte till rubriken. När jag orkar skall jag ta itu med det, men jag har ägnat några kvällar åt detta och har lust att ägna några dagar åt annat, t.ex läsning.

Men om någon upptäcker något annat än en ocentrerad rubrik så får ni gärna kommentera. Jag har inte kollat sidan i alla webbläsare.

Dags för ny layout

Jag kände att det var dags att testa en ny layout. Jag vet inte än hur den fungerar i andra webbläsare än Firefox, eller i andra upplösningar än 1600 x 1200. Jag har inte orkat testa ännu. Vad jag däremot kan se är att rubriken inte är centrerad vilket är väldigt irriterande, särskilt som den var det i testbloggen som jag kopierade koden ifrån. Det tog mig timmar att få in min rubrikbild och jag orkar inte hålla på mer ikväll. Om någon skulle se några andra konstigheter så kommentera gärna.

Kan jag inte lösa rubrikproblemet kanske jag ger upp ändå.

Kanske dags för ett bokreainlägg?

Bokrean var en gång i tiden en högtid, något man firade genom att svettig stå och trängas med många andra bokintresserade, försöka tränga sig fram till rätt bord eller hylla och slita åt sig det sista exet av den där efterlängtade boken. Jag har aldrig förhandsbokat någon titel, jag nöjde mig med att lusläsa katalogen och kryssa för. Själva trängseln och mödan var en del av det hela.

Det jag var mest intresserad av var fackböcker på engelska och romaner. Men jag brukade gripas av en kan vara roligt att ha-anda och plockade på mig allt möjligt. Kokböcker, ordböcker, bilderböcker och deckare, massor av deckare. Just spänningslitteratur och skräck var attraktiva av någon anledning. Hyllorna fylldes av böcker av favoritförfattare, men även sådant som verkade spännande. Där står de än idag, olästa. För det var något konstigt med reaböckerna. Dem äger jag ju och kan läsa när som helst, nej bättre att läsa den här nya som biblioteket just fick in.

Efter ett tag slutade rean intressera mig. Det var liksom ingen idé att köpa på sig en massa deckare som jag aldrig läser, deckare jag lika gärna kan låna på bibli0teket. Jag fortsatte att gå på rean i slutdagarna. Då när det var tomt på folk kunde jag gå runt i lugn och ro och hitta lite rester, sådant som ingen ville ha. Det fanns inte kvar några engelska konstböcker men risken var mindre att man drabbades av köpyra och gjorde av med en massa pengar.

Nu är det flera år sedan jag ens brydde mig om att göra det. Tittat i reakatalogen har jag inte gjort på jag vet inte hur länge. Det finns säkert böcker jag skulle vilja ha, men ekonomin räcker inte till åt en massa impulsköp. Det jag allra helst vill läsa finns ändå inte med på rean. Förra året hade jag vägarna förbi sf-bokhandeln under rean och köpte faktiskt en bok av en favoritförfattare. Den var inbunden och kostade bara 59 kronor vilket jag tyckte var ett bra pris. Jag gillar inte pocket nämligen. I år till och med förhandsbokade jag en bok på rean. Inbunden den också och av en författare jag är intresserad av. Det känns bra så.

Jag tycker inte om magi

Nja, det stämmer väl inte helt men till viss del. Som jag nämn tidigare så hade Jordans tidiga berättelser en enkelhet som var tilltalande. Visst, hans värld var full av magi men det var snarare som man anade än att man matades med magiska under i tid och otid. Huvudpersonerna var vanliga människor som råkade ut för ovanliga saker. Sedan fick magin en mer framträdande plats, användes dagligen och blev mäktigare och mäktigare. När de förjade kasta balefire omkring sig blev jag uttråkad. Rand gick från att vara en intressant yngling till en mäktig tråkmåns.

Sedan har vi Hobb. I Farseer-serien handlade de två första böckerna mest om den oäkta sonen Fitz liv och leverne i och omkring Buckkeep. Visst fanns magin där, men mest som ett ganska vardagligt inslag. Fitz länk till vargen Nighteyes, Veritys fjärrskådande, allt var en del av det dagliga livet på ett naturligt sätt. Inte så att alla kunde utöva magi, men det var accepterat som något naturligt och det hölls på en ganska stillsam nivå. I den tredje delen däremot var det floder av ren magi och drakar och ack så tråkigt

När jag nu läser Martin finner jag att magin finns där. Den skymtar igenom i barnen Starks länkar till sina vargar (vad är det med fantasy och vargar?) och i lite brinnande svärd och vandrande lik. Men för det mesta ligger den som en bakgrundsmusik som skapar stämning utan att störa. Men tyvärr kommer drakarna starkt, och jag måste erkänna att de avsnitten är de som intresserar mig minst.

Kanske är det när det blir för mycket som jag tappar lusten? Jag minns när jag läste Gengångare av Peter Straub. I början var det kusligt och obehagligt, men när gatorna fylldes av vandrande lik blev det bara löjligt.

Jag läser gärna science fiction, hellre än fantasy faktiskt, och har gjord det i många år. Den får gärna innehålla teknik och fantastiska idéer men människan måste stå i centrum. Ibland frågar jag mig varför jag tycker om just sf när jag ändå bara vill läsa om människor. Jag har inget riktigt svar att komma med. Även här föredrar jag "vanliga" människor i ovanliga situationer.

Jag tror jag vill ha hjältesagor helt enkelt. Men jag föredrar hjältar som Askepåten (en slags manlig askungen) framför riddaren i den skinande rustningen. Ge Askepåten en skinande rustning och ett magiskt svär med vilket han med ett enda svep dödar tjugo fiender, och han blir ointressant. Jag blev till och med besviken när råttan han gifte sig med blev förvandlad till en prinsessa.

Nej, jag tror helt enkelt att det är det mänskliga som intresserar mig. När romanfigurerna blir för mäktiga, för superhjältelika, upphör de att vara just mänskliga. Hur mycket kryptonit eller annat elände man än hittar på för att skapa svagheter hos dem så kan det inte ta bort den där känslan av närhet man kan känna till pojken eller flickan som kastas ut i en värld av faror med bara sitt förstånd till vapen och rustning.

Betyder detta att jag faller för billiga knep? Kanske det, men vad gör det?

Bokbeställning

Tre böcker har jag beställt, en är redan på väg.

• Dead Until Dark av Charlaine Harris
• Destroyer av C J Cherryh
• Spirits in the Wire av Charles de Lint

Den första har jag varit nyfiken på i flera år, ända sedan jag läste det första kapitlet i en liten bok med utdrag ur olika böcker som sf-bokhandeln delade ut. Den andra är sjunde delen i en serie om (hittills) tio delar. När jag läste ut den sjätte kände jag en desperat längtan efter fortsättning. Vi får väl se om längtan finns kvar när boken anländer. Den tredje är en reabok (inbunden) av en författare som jag är lite nyfiken på. Jag har ingen aning om den här tillhör de bättre av titlarna, men det är värt ett försök.

Ångest och förtvivlan

Jag har tillbringat några timmar i natt med att sitta och hålla fast en dörr. För en detaljerad redogörelse se här.

Bokkedjan 10: Fantasi

Jag funderar fortfarande på några tidigare bokkedjor men den här skall jag ta itu med direkt.

Fantasi, vad kan bättre passa in än Den oändliga historien av Michael
Ende. Bastian Räddar ju hela Fantásien genom att helt enkelt fantisera och på det sättet mota bort den ingenting som håller på att sluka upp världen. Det fanns en trevlig befjädrad drake med vid namn Fuchur.

Från en befjädrad drake är väl inte steget så långt till en hårig ödla. I Anna Lavinias underbara resa av Palmer Brown fanns det med en ödla med rosa päls. Det är i stort sett det enda jag minns av berättelsen och jag är ärligt talat inte säker på att jag minns rätt. Anna Lavinias underbara resa är en av mina glömda böcker, en av de där böckerna som jag minns som alldeles magiska trots att jag knappt minns vad de handlar om.

En annan av mina glömda böcker är Davy av Edgar Pangbourne. Det är en efter katastrofen-bok med mutanter och annat roligt.

En annan efter katastrofen-bok är Dreamsnake av Vonda N McIntyre. Den fanns lustigt nog med på min lista över glömda böcker men jag fick den i present för några år sedan och har läst den igen. Ja, jag tyckte fortfarande att den var magisk. En kvinna som botar med hjälp människor ger sig ut i en sargad värld för att hitta en ersättare för sin orm Gräs som blir dödad.

Spännande och svår bokenkät

Hos Martin Ackerfors hittar jag den här bokenkäten som han har skapat, och ja, den har faktiskt nya annorlunda frågor som gör den värd att svara på.

1. Varför läser du?
En fråga med många svar. Att jag började läsa en gång i tiden har jag min mamma att tacka för. Hon var bra på att förmedla kärleken till böcker och läsningen men var väldigt dålig på att högläsa. Det var många böcker jag fick höra några kapitel av innan hon tröttnade och läste resten tyst för sig själv. Detta väckte nyfikenhet för berättelserna.

För mig handlar läsandet mycket om en flykt (kanske utflykt?) till något bättre än verkligheten, jag läser alltså inte socialrealistisk samtidslitteratur. Dessutom är det ett billigt nöje. Gratis om man nöjer sig med bibliotekens utbud. Men med min lästakt blir det inte dyrt ens om jag köper alla böcker själv.

2. Vad tycker du är förbjudet inom litteraturen?
Jag har svårt att komma på något som skulle kunna vara förbjudet. Allt jag eventuellt skulle nämna kan jag själv hitta invändningar emot.

3. Vad är ett måste?
Ett vettigt språk. Det måste vara läsbart helt enkelt. Dåligt språk kan mycket väl få mig att lägga bort en bok. Ärlighet. Då menar jag inte att det måste vara sant, i betydelsen ha hänt i verkligheten (fy för dokumentärromaner!), men författaren skall på något sätt kunna stå för sitt verk. Jag talar nu om skönlitteratur som är det som intresserar mig mest.

4. Vilket är viktigast när du intresserar dig för en bok: popularitet eller status?
Ingetdera. Jag läser enbart sådant som jag har lust till och som ger mig någon slags upplevelse. Berättelsen och berättandet är det viktiga.

5. Vilken författare har betytt mest för dig? Varför?
C S Lewis betydde mycket för min läslust när jag började läsa. Jag kan inte påstå att någon författare har förändrat mitt liv men det finns författare jag återkommer till gång på gång därför att de fortfarande kan ge mig något, om så bara bra underhållning. Lewis som sagt, Heinlein som fick mig att älska sf, C J Cherryh för att hon skriver så enkelt och spännande. Min smak är ganska simpel märker jag.

6. Vilken redan existerande bok borde det varit du som skrivit?
Det finns en bok som jag tänkte att jag kunde ha skrivit. Galaktisk odyssé av Keith Laumer. Jag började på den för säkert femton år sedan men slutade eftersom den var så dålig. Det kändes som en sådan berättelse jag kunde ha författat i tonåren när jag drömde om att bli författare och skriva sf. Den ligger lustigt nog fortfarade i lådan i nattduksbordet. Det finns många böcker jag önskat att jag skrivit dock. Cherryh skriver sådan sf jag drömde om att skriva. Kiln People är så otroligt bra, rolig och smart att jag önskat att det var jag som skrivit den. tyvärr minns jag inte så mycket av vad läst genom åren.

7. Har du, när du läst klart en bok, varit arg på hur den slutat och velat skriva om slutet, en karaktär eller liknande?
Det händer. Jag avskydde slutet i I stort sett menlös. Hela den boken kändes onödig faktiskt.

8. Finns det någon bok du gillar som du aldrig skulle råda någon annan att läsa? Vilken?
Nej inte alls. Däremot väljer jag till vem jag rekommenderar favoriterna. Tyvärr känner jag bara två personer som läser, nej tre men sambon skulle aldrig läsa något på min rekommendation, han tycker jag har väldigt dålig smak. Min läsande vän försöker jag pracka på all sf, och mamma som gillar sf men inte läser på engelska försöker jag få att läsa fantasy.

9. Om du fick bestämma, vem skulle du ge Nobelpriset i litteratur?
Har faktiskt ingen åsikt i frågan.

I min bokhylla

Jag har blivit utmanad av Martina som vill veta vilken författare jag har flest böcker av i bokhyllan. Efter en snabb räkning i LibraryThing kan jag konstatera följande resultat:

• 16 böcker av Orson Scott Card
• 12 böcker av C J Cherryh (men det skall bli fler)
• 7 böcker av David Brin
• 7 böcker av C S Lewis

Jag har en del serier som ligger runt 5-6 titlar. Inget märkvärdigt resultat kanske men jag har ännu inte skaffat allt jag vill ha. Om några år kommer Cherry att ha gått om Card om han inte plötsligt börjar skriva någon ny serie som jag bara måste ha.

Jag utmanar ingen i min tur. De jag skulle vilja svarade har redan blivit utmanade på annat håll.

Det gjorde du bra, Robert Jordan

Det var när jag skrev en kommentar till det här som det gick upp för mig vad Tolkien hade ställt till med. Det är hans fel att jag så länge undvek fantasy.

Jag läste Sagan om ringen som ganska ung (minns inte exakt hur ung). Min mamma hade berättat om dessa fantastiska böcker och försökt få mig att läsa dem, och till slut lyckades hon. Jag höll på att stupa redan i inledningen men kämpade mig dock vidare eftersom jag kan vara envis. Jag läste och läste och medger att det bitvis var riktigt spännande. Men mot slutet blev det outhärdligt tråkigt och efter att ringen förstörts gitte jag inte läsa vidare.

Sedan dröjde många år innan jag lät mig luras att läsa fantasy igen. Denna gång var det Donaldsons böcker om Thomas Covenant, även dessa på mammas rekommendation (jag lär mig tydligen aldrig). Även dessa fann jag tillräckligt spännande för att jag skulle kämpa mig vidare, men det var verkligen fråga om att kämpa. Och precis som med Tolkien orkade jag aldrig läsa ut den sista boken. Och åren gick.

Sedan fick jag en ny vän, en envis sådan som tjatade och tjatade och till slut lyckades övertala mig att börja läsa Robert Jordan. Och sen var jag fast. Det fanns en enkelhet där i början. Vanliga människor som råkar ut för ovanliga saker är av någon anledning väldigt tilltalande att läsa om.

Mycket kan sägas om Jordan och mycket har sagts. Själv stör jag mig på många olika saker i Jordans böcker. Till exempel hans sätt att skildra "starka" kvinnor som beskäftiga och domderande på ett sätt som driver mig till vansinne ibland. Alla personer som han envisades med att tillföra berättelsen hela tiden. Till slut gick det inte att hålla isär dem. Det faktum att ju mäktigare Rand blev desto mindre intressant blev han och berättelsen om honom. Och inte minst att han inte avslutade den i tid utan lät allt flyta iväg till en jäkla soppa.

Men de där tidiga böckerna då huvudpersonerna ännu var ganska normala unga män och kvinnor, då, när det gick att överblicka handlingen, då hade jag riktigt trevligt. Och när jag sedan tröttnade på Jordan (har inte läst den elfte boken) kunde jag leta mig vidare till annan fantasy för jag hade öppnat mitt sinne.

Så tack Robert Jordan för att du gav mig nyckeln till en helt ny värld.

Bokkedjan 5: Utanförskap

Jag riktigt senmed denna femte bokkedja, men bättre sent än aldrig sägs det ju.

Utanförskap får mig att tänka på en bok som jag nämnt förut, nämligen Biting the Sun av Tanith Lee. Eller egentligen den andra boken som ingår i den: Safirvin. I denna bok lyckas huvudpersonen döda någon. Hon lever i en värld där ingen egentligen dör, såvida de inte har levt så länge at de är trötta på det och väljer att radera sin personlighet för att födas på igen som en ny person. Trots detta ses det mycket allvarligt och hon döms till döden. Domen kan verkställa på två sätt, antingen genom ovan nämnda personlighetsradering eller genom att hon får lämna samhället och leva ensam till dess hennes kropp tar slut av naturliga orsaker. Hon väljer det senare. Det är slags människoliknande robotar som sköter samhället hon lämnat coh de vill naturligtvis mänskligheten väl. De kan inte skada människor. Eller...?

Vilket naturligtvis får mig att tänka på Robotikens lagar som formulerades av Isaac Asimov. Asimov skrev bland annat sf-deckare som till exempel Stålgrottorna. Jag kommer inte ihåg så väldigt mycket av de böcker jag läst av honom förutom att jag tyckte de var bra.

En annan som skriver sf-deckare är David Brin som jag också har haft med förut. Det kan bero på att han är en favoritförfattare. I Sundiver, del ett i Uplift-trilogin, görs det resor in i solen. Det händer mystiska saker som leder till en utredning. Vad har hänt, och vem är den skyldige. Berättelsen är humoristisk och spännande, något som är vanligt hos Brin.

Brin skrev också ett antal böcker där delfiner spelar en viktig roll. En viktig roll spelar de också i Arthur C Clarkes Delfinön. Den handlar bland annat om försök till att kommunicera med delfiner. Jag var väldigt ung och minnet sviker mig, men bra var den.

Och från Arthur är inte steget långt till Camelot. Our Man in Camelot är faktiskt en spionroman av en annan favoritförfattare, Anthony Price. Hans romaner innehåller ofta både historia och arkeologi och är de enda spionromaner som någonsin intresserat mig. De hör till de böcker jag måste äga så att jag kan läsa dem om och om igen.

Merchanter's Luck av C J Cherryh

Detta är inte Cherryhs bästa bok, men den tillhör hennes bästa serie. Det är en enkel berättelse om Sandor Kreja som lever i marginalerna. Ensam på sitt lilla skepp hankar han sig fram med förfalskade papper genom att "låna" pengar av ett större företag. En dag träffar han Allison Reilly från det välbärgade skeppet Dublin Again. Då börjar det hända saker.

Som vanligt hos Cherryh är det en berättelse som talar till hjärtat. Man skrattar och gråter med personerna i boken. Jag antar att jag är lättförförd, men den här sortens sf talar verkligen till mig. Det kan bero på att jag är uppfödd på Heinlein.

Så var den saken avgjord

Jag hade lite funderingar angående vilken bok jag skulle börja läsa härnäst. Valet stod mellan Halting State eller A Storm of Swords. Så fick Ruffa tag i Halting state och löste det problemet åt mig. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att vara lite försiktigare med var jag lägger mina böcker.