Jag riktigt senmed denna femte bokkedja, men bättre sent än aldrig sägs det ju.
Utanförskap får mig att tänka på en bok som jag nämnt förut, nämligen Biting the Sun av Tanith Lee. Eller egentligen den andra boken som ingår i den: Safirvin. I denna bok lyckas huvudpersonen döda någon. Hon lever i en värld där ingen egentligen dör, såvida de inte har levt så länge at de är trötta på det och väljer att radera sin personlighet för att födas på igen som en ny person. Trots detta ses det mycket allvarligt och hon döms till döden. Domen kan verkställa på två sätt, antingen genom ovan nämnda personlighetsradering eller genom att hon får lämna samhället och leva ensam till dess hennes kropp tar slut av naturliga orsaker. Hon väljer det senare. Det är slags människoliknande robotar som sköter samhället hon lämnat coh de vill naturligtvis mänskligheten väl. De kan inte skada människor. Eller...?
Vilket naturligtvis får mig att tänka på Robotikens lagar som formulerades av Isaac Asimov. Asimov skrev bland annat sf-deckare som till exempel Stålgrottorna. Jag kommer inte ihåg så väldigt mycket av de böcker jag läst av honom förutom att jag tyckte de var bra.
En annan som skriver sf-deckare är David Brin som jag också har haft med förut. Det kan bero på att han är en favoritförfattare. I Sundiver, del ett i Uplift-trilogin, görs det resor in i solen. Det händer mystiska saker som leder till en utredning. Vad har hänt, och vem är den skyldige. Berättelsen är humoristisk och spännande, något som är vanligt hos Brin.
Brin skrev också ett antal böcker där delfiner spelar en viktig roll. En viktig roll spelar de också i Arthur C Clarkes Delfinön. Den handlar bland annat om försök till att kommunicera med delfiner. Jag var väldigt ung och minnet sviker mig, men bra var den.
Och från Arthur är inte steget långt till Camelot. Our Man in Camelot är faktiskt en spionroman av en annan favoritförfattare, Anthony Price. Hans romaner innehåller ofta både historia och arkeologi och är de enda spionromaner som någonsin intresserat mig. De hör till de böcker jag måste äga så att jag kan läsa dem om och om igen.
Minimangarecensioner: Kijima-san & Yamada-san
3 dagar sedan
2 Comments:
Sedär,
jag kom av mig med denna bokkedja. Kändes bara som om jag fyllde ut plats med hjälp av svamlet om dem.
Intressant att läsa andras, såsom dina. dock.
Jag måste ha läst massor av böcker som skulle passa in på temat utanförskap, men det kändes som att jag redan hade avhandlat dem alla. Sen kom Poe och Afrika och det blev helt stopp, så jag bestämde mig för att satsa på denna ändå.
Varför skulle dina vara svamligare än andras förresten?
Post a Comment