De glömda böckerna

Någonstans finns de, de där böckerna som man läste för länge sedan och minns att man tyckte var väldigt bra, men som man inte minns så mycket mer om. Man kommer inte ihåg så mycket av handligen och ibland knappt titeln, men de har lämnat en stark känsla kvar hos en. Om man får en chans att läsa om dem så kan det visa sig att de egentligen inte var så bra. Kanske minns man fel, eller så har man förändrats.

Mina glömda böcker är Davy av Edgar Pangbourne, Om Gräs och Dis och Sand/Dreamsnake av Vonda N McIntyre och Anna Lavinias underbara resa som jag inte vet författaren till.

Davy har jag en lite vag aning om att den handlar om en resa genom ett efter katastrofen-USA, fyllt av mutanter. Anna Lavinias handling är mer som en hägring, skimrande i fjärran.

Om Gräs och Dis och Sand utspelar sig också efter ett kärnvapenkrig i en ganska öde värld. Huvudpersonen är en kvinnlig läkare som reser runt med sina läkeormar Gräs, Dis och Sand. Den var mycket spännande spännande men jag tyckte att den slutade lite abrupt. Senare läste jag att i den svenska utgåvan saknas det sista kapitlet. Jag kände att jag måste få läsa om den, den här gången i original med alla kapitel. För ett par år sedan fick jag tillfälle att göra det och den var precis så bra som jag mindes, plus att jag äntligen fick veta hur det gick. Det är kanske ingen djup berättelse, men jag anser inte att en berättelse måste vara djup för att vara givande. Jag rekommenderar den varmt till alla som tycker om efter katastrofen-SF.