Orphans of Chaos av John C Wright

Orhans of Chaos handlar om fem ungdomar på en internatskola i England. Alla fem har speciella förmågor, berättaren Amelia kan t. ex. se i fyra dimensioner. Man förstår snart att allt inte står rätt till. Undomarna, två flickor och tre pojkar, får inte umgås hur de vill eller ens prata med varandra. Pojkar och flickor hålls skilda åt och måste smita ut på nätterna för att kunna prata. De vet inte varifrån de kommer, vilka de är eller ens vad de heter.

Det är ingen mainstream-fantasy. Berättelsen bygger på den grekiska mytologin, men i hur hög grad kan jag inte avgöra. Det är många gudar och monster och de flesta har flera olika namn vilket kan göra det lite svårt att hålla reda på alla. Det är möjligt att det skulle vara lättare om jag kunde lite mer om de grekiska gudarna. Romanen innehåller mycket magi ock en del vetenskap vilket jag i och för sig inte har något emot eftersom jag gärna läser science fiction. Men Amelias beskrivningar av sin färmåga är som en fysiklektion, och en ganska obegriplig, vetenskaplig och ibland rentav långrandig sådan.

Jag tycker också att Amelia är ganska irriterande. Hon har ett stort behov av att hela tiden tala om hur mycket snabbare eller starkare än pojkarna hon är. Dessutom tycks hon attraheras av varenda person av det motsatta könet. Först visste jag inte om jag inbillade mig alla sexuella spänningar eller om det var ett utslag av författarens egna sexfantasier. Det är getingmidjor och stor byst och vid ett tillfälle klär flickorna ut sig till tjänsteflickor och passar upp på pojkarna, efter att pojkarna (som ju är i majoritet) har röstat och bestämt att de skall göra det. Men när Amelia får smisk av rektorn fick jag nästan nog.

Det är synd, för under allt detta finns det ett mycket spännande berättelse om makt och politik. Mot slutet av boken känner jag igen den Wright som skrev Golden Age-trilogin. Men då slutar boken, mitt i allting, vilket jag också känner igen från ovanstående trilogi. Men tack vare att berättandet tog sig mot slutet vill jag genast kasta mig över nästa bok. Och det är väl trots allt ett ganska gott betyg.