Panik

Jag känner en fruktansvärd ångest över att någon faktisk skall läsa vad jag skriver. Men jag vill inte ta bort bloggen heller för jag har lovat mig själv att utmana mina rädslor.

Jag har kommit en bit i Harry Potter and the Deathly Hallows och jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg så mycket från föregående bok, mer än det dramatiska slutet. Nåja det ger sig väl.

Julen var i alla fall bra med mycket skinka och gran. Det är inte klokt att man kan tycka så mycket om julen vid min ålder. Då är det ju meningen att man skall fira bara för barnens skull, och eftersom jag inte har några skall jag väl äta sushi och fnysa åt alla som julstökar. Men jag älskar julstöket. Trots ryggskott så städades det och pyntades och bakades för fullt och när julafton kom var det dags för julmiddag och paket. Visst, det skall medges att vi har ett mycket enkelt julbord med skinka och en burk sill, men det beror mest på att det är det som vi tycker är godast jag och min sambo. Gåvorna är oftast inte så dyra men jag brukar se till att jag får något jag verkligen vill ha. En önskelista lämnas över till sambon i god tid innan jul, ibland med både inköpsställe och artikelnummer. Böcker eller spel blir det för det mesta.

I morgon är det dags för vardagen igen och det skall bli riktigt skönt. Jag behöver lite struktur i tillvaron.