måndag 6 februari 2012

Hen

Jag lyssnade på Biblioteket idag när jag åkte hem från jobbet. De talade om Åsa Maria Krafts Självpornografi Akt 1. Det som diskuterades var naturligtvis det genomgående användandet det könsneutrala pronomenet hen. Det diskuterades om greppet stod i vägen för själva berättelsen eller gjorde den svårare att läsa eftersom man inte kunde sätta ett kön på de olika personerna.

Själv kände jag mig alldeles matt. Det är inte bara det att det är svårt att skilja på vem som säger eller gör vad. Det finns sätt att komma runt sådan genom att stoppa in ett namn då och då men om författaren håller så fast vid ett grepp eller en idé att jag får svårt att förstå texten så hoppar jag över den.Det som störde mig mest var att när man byter ut alla personliga pronomen och namn mot hen och inte har flera former som honom eller henne så känns texten väldigt stel och konstlad eller som rent dålig svenska. Viss, språket förändras hela tiden och det är bra, men när det står "Hen såg på hen" så låter det bara förbannat dumt.

Efter att ha hört tre korta citat så hamnar boken på listan över oläsliga böcker. Nåja, det finns så mycket bra att läsa så det är ingen större förlust.

2 Comments:

Olivia said...

Jag håller med. Jag förstår idén bakom det hela, men i slutändan blir det bara konstlat.

Arina Pingol said...

Precis. Jag glömde förtydliga att jag egentligen inte stör mig på idén med ett könsneutralt pronomen i svenskan utan mest på användningen av det i just det här exemplet.

Att jag sedan tycker ordet låter lite fånigt och att jag får en bild av en höna som springer omkring är ett helt annat problem.