Om böcker, litteratur och läsning.
Som alla matmissbrukare, och säkert många andra, vet så finns det mat som är särskilt trevlig att äta när man är trött, nere eller bara tycker att man borde få unna sig något. Den skall vara lättäten och helst onyttig och det är bara ett plus om man inte får i sig så mycket näring.
Jag kan känna att det finns finns tillfällen då man vill ha litteratur av just det slaget, lättläst och ytlig. Det är så skönt att bara få sjunka ner med en bok som inte kräver mycket av mig som läsare. Där berättelsen fångar mig och sveper mig med och är tillräckligt spännande för att jag inte skall stanna upp och fundera över bristerna. Till skillnad från vid tröstätning så tror jag inte ett sådant intag är skadligt för hälsan, varken den fysiska eller psykiska. Sådan litteratur är utmärkt att ta till vid en lässvacka eller när man vill men inte orkar läsa något mer substantiellt.
Själv läser jag gärna humorserier vid sådana tillfällen men när man har läst igenom alla tillgängliga tidningar tre gånger på en månad måste man ta till annat. Att läsa om en gammal favorit är alltid säkert eftersom man vet vad man får och inte riskerar att utsättas för några obehagliga överraskningar. Eller så kan man göra det jag gör nu och läsa en del i C J Cherryhs Foreigner-serie. Det har kommit ut tretton delar hittills men man behöver egentligen bara köpa en av dem. I de åtta jag hittills läst har handlingen inte varierat sådär väldigt mycket men innan jag började samla på dem läste jag den första boken om och om igen så det gör inte så mycket.
Jag ska inte vara orättvis mot Cherryh och säga att hon saknar substans för någonstans under alla skottlossningar finns det idéer om hur det första mötet med andra varelser skulle kunna te sig och om faran i att likheterna får en att bortse från de ack så viktiga olikheterna och om de konflikter som följer därpå. Men efter att ha läst åtta böcker där exakt samma tankegångar upprepas gång på gång är det inte det som fångar mitt intresse. Istället är det personerna som är lätta att tycka om och de oftast dramatiska politiska förvecklingarna som som jag ändå kan känna mig trygg med eftersom jag vet att det ordnar sig i slutändan.
Jag har skrivit om det här förut och kanske är det bara ett försök att rättfärdiga att jag lägger min snålt tilltagna lästid på sådan litteratur istället för på de stora romanerna. Men jag älskar verkligen de här böckerna och för mig är läsning främst ett nöje och en flykt. Så nej, jag upprepar mig bara för att jag tycker det här är så viktigt. Glöm inte bort nöjesläsningen.
Fick nyss se att sf-bokhandelns reakatalog har kommit upp. Får lite ångest eftersom jag redan förbokat sju böcker som jag inte vet hur jag ska ha råd med. Jag trodde att jag hade mer pengar än jag har nämligen. Till min stora lättnad ser jag att av alla böcker i katalogen är det bara en jag vill ha förutom de jag redan bokat. Funderar på om jag ska beställa den också och svär lite över att jag inte kunde beställa den tillsammans med de andra. Då skulle jag sluppit portot också. Nåja, jag kan leva utan den och den går väl att köpa senare, men den är ju inbunden och det är något jag verkligen gillar. Nåja, jag får väl se vilka böcker jag får. Sist var det en titel som var slut.
Vad ska man göra med med en bok när man kör fast totalt och den blir som en stoppkloss? Det enkla svaret är att man borde lägga den ifrån sig och börja på någon annan, mer lockande. Men nu är jag en sådan där person som inte gärna lägger bort en påbörjad bok. Jag har förstått att jag inte är ensam om det problemet. Det borde vara lätt att lägga ifrån sig en bok som är dålig men problemet är att det är inte alltid det det är frågan om, att man tycker boken är dålig. Ibland är det bara så enkelt att man påbörjar en bok vid fel tillfälle eller livet och andra intressen kommer emellan.
En sak jag inte delar med andra bokbloggare är förmågan att ha två böcker igång samtidigt. Jag har svårt nog med koncentrationen ändå. Inte heller kan jag lägga undan en bok för att läsa något annat emellan och återuppta läsningen vid ett senare tillfälle. Den ursprungliga oviljan bara förstärks med tiden. Egentligen borde det inte spela någon roll. Det finns så många bra böcker man aldrig kommer hinna läsa att det är dumt att lägga tid och energi på en bok som inte lyckas fånga en.
All the Windwracked Stars blev en sådan stoppkloss för mig. Jag kom av mig i läsningen, minns inte varför, och hade svårt att ta upp den igen. Jag kände att den nog egentligen var bra och att jag ville veta hur det slutar men kunde inte riktigt förmå mig att fortsätta läsa. Men det finns en ängslan hos mig att missa något bra på grund av yttre omständigheter så nyligen bestämde jag mig att ta tag i den, fortsätta läsa som om det var en skoluppgift som måste slutföras och försöka hitta tillbaka till läslusten igen. Det fungerade. På några få dagar (kort tid för mig) läste jag ut den och inom kort hoppas jag kunna berätta vad jag egentligen tyckte i slutändan.
Jag lyssnade på Biblioteket idag när jag åkte hem från jobbet. De talade om Åsa Maria Krafts Självpornografi Akt 1.
Det som diskuterades var naturligtvis det genomgående användandet det
könsneutrala pronomenet hen. Det diskuterades om greppet stod i vägen
för själva berättelsen eller gjorde den svårare att läsa eftersom man
inte kunde sätta ett kön på de olika personerna.
Själv kände jag mig
alldeles matt. Det är inte bara det att det är svårt att skilja på vem
som säger eller gör vad. Det finns sätt att komma runt sådan genom att stoppa in ett namn då och då men om författaren håller så fast vid ett grepp eller en idé att jag får svårt att förstå texten så hoppar jag över den.Det som störde mig mest var att när man byter ut alla personliga pronomen och namn mot hen och inte har flera former som honom eller henne så känns texten väldigt stel och konstlad eller som rent dålig svenska. Viss, språket förändras hela tiden och det är bra, men när det står "Hen såg på hen" så låter det bara förbannat dumt.
Efter att ha hört tre korta citat så hamnar boken på listan över oläsliga böcker. Nåja, det finns så mycket bra att läsa så det är ingen större förlust.
Borttappad: Läslust. Sågs senast till i december vid läsningen av Retribution Falls.
Om någon skulle hitta den, var vänlig kontakta Arina genom den här bloggen.
