Den här gången utgår jag från Pesthundarna av Richard Adams. Två försökshundar rymmer från ett forskningsinstitut. Det påstås att de bär på pesten och blir jagade. En väldigt spännande bok minns jag. Adams skrev också Flickan i gungan, som om jag minns rätt var en lite småtråkig erotisk spökhistoria. Jag läste ut den, men inte med någon större behållning.
En annan författare som skrev en småtråkig spökhistoria är Stephen King. Benrangel tyckte jag verkligen inte om. Själva spökhistorien kändes oviktig och resten var inte särskilt intressant det heller. Det som skulle vara skrämmande var inte det och hela den psykologiska biten kändes icke trovärdig. Han har skrivit bättre böcker.
En sådan är Staden som försvann. Det var en riktigt otäck vampyrskräckis utan en massa romantiskt trams. En mystisk man flyttar till Jerusalem's Lot och otäcka saker händer. Det är så här jag tycker vampyrer skall vara, otäcka monster.
Vilket vampyrerna i Dead Until Dark av Charlaine Harris inte riktigt är. De är egentligen blodtörstande monster, men de har lärt sig leva bland människorna vilket kräver en viss anpassning. Alltså är det inte bara att gå ut och tömma något offer på blod. Nej, de får hålla sig till syntetiskt blod eller suga lite från villiga fangbangers eller horor som specialicerat sig på vampyrer. Egentligen borde jag inte gilla den här boken, men det gör jag. Så det så!
En penna ställer inga frågor om etik och moral
3 timmar sedan
0 Comments:
Post a Comment