Bokkedjan 13: Spel

Den här gången blir min utgångspunkt Vem dödade riddaren? av Arturo Peréz Reverte. I denna bok får man följa en konservator som under en restauration av en tavla föreställande två män som spelar schack upptäcker en mystisk text bakom ett färglager. Texten lyder: Vem dödade riddaren? Efter att ha luskat ut att riddaren är en av schackspelarna försöker hon lösa gåtan. Detta görs genom att tavlans schackparti spelas baklänges. Samtidigt går en mördare, som också är schackspelare, lös i Madrid. Det är alltså mordgåtor på alla håll och oerhört spännande. Jag blev dock lite besvikenpå slutet.

Andra som skriver om urgamla mordgåtor är Josephine Tey som i En gammal skandal låter en sängbunden kommissarie lösa gåtan med prinsarna i Towern som enligt Shakespeare mördades av sin farbror Rikard III. Men var det verkligen så? Tey ger sin version av historien i denna mycket underhållande deckare.

Ett annat historiskt mord behandlar John Dickson Carr i Brottsligt förflutet. Jag kan helt ärligt säga att jag inte kommer ihåg så mycket av den här boken. Jag har läst flera historiska deckare av Carr men det var länge sedan och jag har svårt att skilja dem åt nu. JDC skrev många deckare med övernaturliga inslag.

Deckare eller spänningsromaner med övernaturliga inslag skriver också John Connolly. En sådan är Dark Hollow. Händelser ur det förflutna kommer tillbaka och spökar som så ofta i en här typen av böcker. Där har vi det förflutna igen. Spännande är det i alla fall och jag kommer med ett slutligt omdöme när jag läst ut boken.

Tematrio - Nobelpristagare

Jag tänker försöka mig på ännu en utmaning, denna gång från Lyran. Tre favoritböcker skrivna av nobelpristagare handlar det om denna gång. Först tänkte jag att jag inte hade läst några Nobelpristagare, sedan kom jag på en och till slut fick jag svårt att välja tre.

1. Strändernas svall av Eyvind Johnson. DEnna bok valde jag att läsa och skriva om för mitt arbete i Svenska A på komvux. Jag hade väl inte allt för stora förväntningar men den grep fullständigt tag i mig. Tack Evamaria som pratade så väl om den en gång. Språket är underbart. Det handlar om makt och ansvar. Jag älskar den.

2. Här väljer jag en bok av William Golding, Sjöfarares riter. Egentligen skulle de två följande delarna också platsa på listan men då skulle jag tvingas välja bort andra. Jag fastnade totalt för den här boken om en grupp människor på väg på en lång resa till havs. En mycket intressant berättelse om hur människor kan bete sig i speciella situationer, t.ex. instängda på ett skepp under en lång resa.

3. Pesten av Albert Camus. Det var nog mest sjukdomen som fascinerade mig när jag läste denna på gymnasiet. Jag tror jag skulle läsa den med andra ögon idag. Den står i bkhyllan och väntar på att bli läst.

Jag har lyssnat på veckans Kino.

Veckans Kino handlade bl.a. om Battlestar Galactica som är en favorit. Jag har bara sett de två första säsongerna men hörde till min glädje att femman skall visa resten också, dock sent på fredagarna. Det är inget nytt, de har alltid gett serien en dålig tid.

Jag gillar science fiction både i litteraturen och som tv och film, men tycker främst om rymd-sf. Sådan sf är ofta ganska tramsig i tv med mycket att störa sig på. Battlestar Galactica är dock ett undantag. Den känns djupare, mörkare och inte alltid så pålitiskt korrekt.

Jag vill ju vara meeed!

Nu händer det saker i en stad nära mig. Först läser jag om det här och det här hos Drömmarnas berg. Sedan får jag se att Hans Persson arrangerar bokprogram under påskhelgen. Allt detta händer naturligtvis under våren då jag kommer att vara totalt utfattig. Jag tänkte att tre månader med minimalt med pengar kan jag väl klara, det har jag gjort förr. Så nu detta!

Tydligen räcker det inte att lägga undan pengar till bokmässan längre.

Bokkedjan 11: Frihet

Den här gången utgår jag från Pesthundarna av Richard Adams. Två försökshundar rymmer från ett forskningsinstitut. Det påstås att de bär på pesten och blir jagade. En väldigt spännande bok minns jag. Adams skrev också Flickan i gungan, som om jag minns rätt var en lite småtråkig erotisk spökhistoria. Jag läste ut den, men inte med någon större behållning.

En annan författare som skrev en småtråkig spökhistoria är Stephen King. Benrangel tyckte jag verkligen inte om. Själva spökhistorien kändes oviktig och resten var inte särskilt intressant det heller. Det som skulle vara skrämmande var inte det och hela den psykologiska biten kändes icke trovärdig. Han har skrivit bättre böcker.

En sådan är Staden som försvann. Det var en riktigt otäck vampyrskräckis utan en massa romantiskt trams. En mystisk man flyttar till Jerusalem's Lot och otäcka saker händer. Det är så här jag tycker vampyrer skall vara, otäcka monster.

Vilket vampyrerna i Dead Until Dark av Charlaine Harris inte riktigt är. De är egentligen blodtörstande monster, men de har lärt sig leva bland människorna vilket kräver en viss anpassning. Alltså är det inte bara att gå ut och tömma något offer på blod. Nej, de får hålla sig till syntetiskt blod eller suga lite från villiga fangbangers eller horor som specialicerat sig på vampyrer. Egentligen borde jag inte gilla den här boken, men det gör jag. Så det så!

Bokkedjan 9: Böcker

Den här fick mig genast att tänka på The Eyre Affair av Jasper Fforde. I ett alternativt England där litteraturen verkligen tas på allvar arbetar Thursday Next som litterär detektiv. Skurken Acheron Hades upptäcker ett sätt att ta sig in i böckernas värld hotar med att ändra i handlingen i Jane Eyre, något han kan göra permanent genom att ta sig in i originalmanuskriptet. Det är en vild och fantasifull berättelse, tyvärr med många logiska luckor, något som blir tydligare i de följande delarna. Men roligt är det. I de följande delarna ger sig Thursday in i böckernas värld och träffar där Miss Havisham.

Miss Havisham är den övergivna bruden från Dickens Lysande utsikter. Den har jag inte läst. Nicholas Nickleby läste jag däremot. På åttiotalet gjordes en fantastisk teaterversion som visades på tv. Den var mycket lång och visades en hel dag med pauser. Jag såg den dessutom på Göteborgs Stadsteater.

Och apropå teater. En gång råkade jag slå på tv:n och kom in mitt i ett program som jag fastnade helt i. Det var I Lodjurets timma av P O Enquist som visades. Tre människor på en scen som samtalar. Jag blev helt fascinerad och den stannade i mina tankar under en lång tid. Så mycket faktiskt att jag senare lyssnade på den som radioteater och läste den. Och den får avsluta denna korta bokkedja.

Dead Until Dark av Charlaine Harris

I Dead Until Dark får vi följa servitrisen Sookie Stackhouse. Hon kan läsa folks tankar något som hon tycker är en stor olägenhet. Hur skall man kunna dejta när man kan läsa precis vad killen tänker? En dag kommer vampyren Bill i i baren där hon arbetar och en ny värld öppnar sig. Bills sinne är helt stäng för henne.

Det här är alltså vampyrromantik, eller snarare sex och lusta. Men det är väldigt underhållande. Sookie är en stark person som inte bara lever genom sin vampyr. Berättelsen är full av humor men också våld och sex. Det finns en mordgåta med, en gåta som Sookie måste lösa eftersom den drabbar dem som står henne nära. Riktigt spännande är det, om än inte särskilt överraskande.

Språket är rakt och enkelt. Det jag kan ha att invända emot är att författaren ibland ger lite för detaljerade beskrivningar av Sookies aktiviteter. Jag behöver inte veta att hon stiger upp, äter flingor till frukost, bostar täntderna, borstar håret, sätter upp det in en hästsvans, klär på sig shorts och t-shirt, sätter sig i bilen och åker till jobbet. Jag hade nöjt mig med att hon gjorde sig i ordning och åkte till jobbet.

trots dessa ibland överdrivet detaljerade beskrivningar är det en ganska tunn liten bok på under 300 sidor. Men det räcker för att berätta en bra historia.

Bokkedjan 8: Renovering

Den här har jag fått klura på riktigt länge.

Startpunkten är helt självklar. Christine, bilen som reparerar sig själv. I denna bok av Stephen king får vi möta Arnie som blir förälskad i Christine och besatt av att få henne i ordning. Det är en kärlek som slutar riktigt, riktigt illa.

Farlig kärlek är det också fråga om i Spårlöst försvunna av Joy Fielding. Donna blir förälskad i en man som visar sig vara en annan än hon trott. År av psykisk terror blir följden och till slut kidnappar han barnen. Ruskigt spännande tyckte jag att den var.

I Vad de döda vet av Laura Lippman försvinner två systrar, Sunny och Heather Bethany. Historien berättas i två plan. Dels får man följa hur polisen försöker ta reda på identiteten hos den kvinna som trettio år senare påstår sig vara en av systrarna, dels får man i tillbakablickar se vad som hände då för länge sedan.

Det här med olika tidsplan för mina tankar till Minnets labyrint av Elizabeth George. Saker som tycks utspela sig parallellt visar sig sedan ha en liten men betydelsefull tidsförskjutning.

Och det får räcka för den här gången.

A Storm of Swords av George R R Martin

Efter att ha läst denna tredje del i A Song of Ice and Fire kan jag säga att serien verkligen är läsvärd. Trots att berättelsen hela tiden tar nya vägar och inte alls utvecklas som jag först trodde den skulle göra så går det hela tiden framåt. Den känns inte förutsägbar och det är inte lätt att veta vem man skall hålla på. Jag vet ju vilka jag föredrar men vem, om någon, som har rätten på sin sida är inte helt lätt att se.

I vilket fall som helst fortsätter kampen mellan de självutnämnda kungarna samtidigt som man får följa barnen Starks vidare äventyr. Några nya huvudroller introduceras också. Bland andra Jaime, the kingslayer. Och på så sätt utvecklas han från att ha varit en obehaglig figur, som inte drar sig för att slänga ut små barn genom fönstret, till en komplex personlighet. Jag kan inte påstå att jag tycker om honom men jag läser gärna om honom och hans drömmar och mål. Jag kan i viss mån förstå honom och det är väl kanske det som är tanken.

Martin är bra på kvinnoporträtt. Han förmår faktiskt skildra starka kvinnor som varken tvingas bli som män eller blir så där påfrestande beskäftiga och domderande som Jordans kvinnor. Visst finns klichéerna där, som Brienne som klär sig som man och vill vara en riddare, men man får inte glömma att det är en mansdominerad värld som skildras. Själv kan jag lätt identifiera mig med henne.

Jag ser riktigt fram emot fortsättningen och fasar lite för när jag kommer ikapp och måste vänta med alla andra. Men det kommer att vara värt väntan, det är jag övertygad om.

Äsch!

Jag brukar varje år lyssna på lyssnarjuryn som utser Sveriges Radios Romanpristagare. Jag har tänkt på det i flera veckor och sett fram emot det. Tills den här veckan då det alldeles föll mig ur minnet. I eftermiddags råkade jag sätta på radion precis när de talade om vem årets pristagare var. Trist. Det är inte lika roligt att höra diskussionerna om man redan vet vem som vinner. En del av nöjet ligger i att försöka lista ut vem de skall välja till slut. Jag får se om ja bryr mig om att lyssna nu.

Lite roligare var det att jag äntligen kom iväg till Lysekil och fick köpt mig en vaniljsemla från Björsells som är det enda konditori som gör semlorna som jag vill ha dem. Dessutom, eller kanske främst fick jag träffa Olivia och låna en bok av henne, Iron Angel av Alan Campbell. Jag har inte läst Scar Night ännu men det är ändå skönt att samla på sig lite böcker. Jag får inte panik och ångest av att ha olästa böcker i högar, om jag däremot blir utan...

Bokkedjan 7: Afrika

Resande med vinden är en serie av F Bourgeon bestående av fem album som handlar om flickan Isabeau. Isabeau heter egentligen inte Isabeau. Som ett skämt byter hon i barndomen identitet med sin lekkamrat, något som får allvarliga konsekvenser.
Efter dramatiska händelser i de två första albumen, Flickan i akterhytten och Fångskeppet, lämnar hon Europa på ett slavskepp på väg för att att köpa slavar. I Fortet i Juda gör hon sin första bekantskap med Afrika. Det är en oerhört vackert tecknad serie, man kan känna hettan och ljuset i bilderna. Den berättar om en grym värld där människorna var en handelsvara.
Hur skall jag nu gå vidare här? Resor till havs kanske? Nej, identitetsbyte är en bra fortsättning.

Identitetsbyte förekommer också i Chasm City av Alastair Reynolds. Hur och varför tänker jag inte berätta om här ifall någon skulle vilja läsa boken. Att det är en riktigt bra bok kan jag däremot berätta. Den utspelar sig i en framtid som åtminstone i titelstaden är ganska mörk. The Melding Plague har härjat i staden och i vissa fall fått människorna att växa samman med sina maskiner, inte på ett användbart utan på ett dödligt sätt. Inte trevligt alls. Chasm City har en del personer gemensamt med Revelation Space av samma författare. Den handlar bland annat om ett uråldrigt arkeologiskt mysterium.

Arkeologiska mysterier kan man ibland hitta i Böckerna av Anthony Price. Ja, jag vet att jag haft med honom förut, men han är faktiskt väldigt bra.I Labyrintmakarna vill ja minnas att berättelsen i viss mån kretsade kring en historisk skatt. Nu var det ju inte arkeologin som hade huvudrollen i hans böcker utan spioneriet. Vilket för mig till...

Spionen som satt och väntade, av R Wright Campbell. En ganska stillsam historia om en tysk man som ges en ny identitet och som sedan bosätter sig i England, allt för att finnas på plats vid behov. Och behov uppstår i form av världskrig. Jag minns den som en intressant och spännande, om än inte rafflande, roman. Se där var jag tillbaka vid identitetsbytet igen, och det får avsluta denna något försenade bokkedja.

Några tankar om berättarperspektivet i A Storm of Swords

George R R Martin har i A Song of Ice and Fire, vars tredje del jag nu läser, valt att låta läsaren få se händelserna ur ett antal personers ögon. Det finns helt klart fördelar med detta. Man får till exempel möjlighet att se alla viktiga händelser direkt istället för att höra dem återberättade för en huvudperson, men det finns också vissa nackdelar. En sådan nackdel är att berättelsen ibland blir splittrad. Martin kan lämna någon intressant person mitt uppe i ett dramatiskt skeende och när han sedan återvänder har det gått lång tid, både i handlingen och i läsningen. Jag som kan ha svårt att komma ihåg detaljer kan faktiskt ibland helt glömma bort vad som har hänt vissa personer, och det blir väl inte lättare när jag har läst ikapp och får vänta på fortsättningen som alla andra.

Om jag har förstått saken rätt lämnas vissa viktiga personer utanför hela fjärde boken. Men då är ju frågan vilka av sina romanfigurer Martin tycker är viktiga. Mina förväntningar må kräva en hjälte och en skurk och en konflikt dem emellan men Martin kan ha helt andra avsikter. När han för in en ny person i handlingen kan det vara så enkelt att han behöver någon som befinner sig på en viss plats för att se en viss händelse, men det behöver inte betyda att personen i sig är viktig. Att jag helst läser om flickorna Stark eller Tyrion talar ju bara om mina preferenser, inte om hur viktiga de är för handlingen. Vilket väl bevisas av att Martin inte är rädd för att ta livet av sina “huvudpersoner”.

En sak är Martin riktigt bra på. Han gör sina romanfigurer intressanta, både de “goda” och de “onda”. Det är inte alltid helt självklart om någon räknas till de förra eller de senare. Kanske delvis för att man får händelserna beskrivna för sig ur olika perspektiv. Hittills är det bara en person jag önskat livet ur och det är kung Joffrey, men man får heller aldrig se genom hans ögon. Även om jag har vissa favoriter så växer de alla med tiden.

Egentligen är det inget att klaga på att en bok berättas på det här sättet men just i långa serier blir det problem. Särskilt om författaren väljer att hela tiden föra in nya personer i handlingen. Nu är Martin bättre än Jordan på att använda de personer han redan har, men jag är som sagt bara på tredje boken. Hittills har det varit ganska lätt att hålla isär de olika personerna.

Paket

Idag fick jag mitt nya exemplar av Spirits in the Wires. Det var helt och fint till skillnad från det förra. Nu är jag nöjd och glad igen. Dessutom fick jag ordnat upp en krånglande prenumeration av PC för alla. Från och med aprilnumret skall det förhoppningsvis fungera. Och som plåster på såret skickas marsnumret hem till mig gratis.

Jag avskyr verkligen att ringa och klaga, men ibland kan det löna sig. När det nu går så bra borde jag kanske ringa Västtrafik också. Oj oj oj vad mycket jag har att klaga på där, kanske bäst att ta det någon dag när jag är på gott humör.

Orange utmaning från Bokmania

Jag hänger på utmaningen från Bokmania att visa upp mina böcker i den uppiggande färgen orange.

Mina böcker går ganska mycket i rödorange men med lite god vilja så.

Och så min lilla bonus, visserligen ett spel men vilket bibliotek nöjer sig med böcker nugörtiden?