Den stora framtidskongressen av Stanislaw Lem

Den stora framtidskongressen : ur Ijon Tichys minnen är en bok som det är svårt att berätta om utan att avslöja för mycket. Jag utfärdar härmed en spoilervarning.

Det börjar lite försiktigt med att berättaren (Ijon Tichy) bevistar den stora framtidskongressen som har befolkningsexplosionen som tema. Första halvan av boken består av en flödande berättelse där Tichy beskriver vad som händer runt omkring honom. Och det är en hel del som händer. I landet Costricana där kongressen hålls förekommer det oroligheter som ganska snart även drabbar hotellet och kongressdeltagarna. Detta leder till att staden bembas det vill säga bombarderas av droger som får människorna att drabbas av känslor av vänlighet och kärlek till nästan. Naturligtvis går allt åt helsike. Tichy flyr tillsammans med ett antal professorer och hotellpersonal ner i kloakerna.

Bokens andra halva består av Tichys dagboksanteckningar sedan han vaknat upp i en framtid efter att ha varit nedfryst. Den är lite mer samlad i sin berättarstil.

Det är en berättelse med många lager. Dels har vi framtidskongressen dels ett antal hallucinationer som framkallats av bembningen, till slut är det svårt att hålla reda på var man befinner sig. Vilket väl speglar Tichys tillstånd när lager efter lager av "verklighet" skalas bort.

Jag kan i senare delen av boken ha vissa invändningar mot vissa händelser och tillstånd. Varför tinar de upp de nedfrysta om nu jorden är så överbefolkad? Eller väcker upp de döda? Nå, alla dessa invändningar rasar när det visar sig att allt är en illusion, en hallucination. Hela boken är som en febrig hallucination, intensiv, flödande. Den förra delen av boken har nästan ingen styckeindelning vilket bidrar till intensiteten.

Jag tyckte mycket om boken när jag läste den för tjugofem år sedan och jag blev inte besviken vid omläsningen. Möjligen är jag mer uppmärksam på språkliga konstigheter. Det är lite slang som jag tyvärr stör mig på, och en del rena fel. Sådant lade jag inte märke till i min ungdom. Men det går att bortse från eftersom berättelsen är så bra i övrigt, så sprudlande och humoristisk. Trots den dystra bild av framtiden som ges skrattar jag högt många gånger. Läs!