Några tankar om översättning

På Vetsaga kan man läsa en lång text som bland annat jämför de båda översättningarna av Tolkiens The Fellowship of the Ring. Det ställs frågor om översättarens roll som just översättare eller eventuellt tolkare av en författares text. Intressant och tankeväckande.

Jag har sysslat lite med översättning själv, dock inte av något så välkänt verk som Tolkiens. Det har dock fått mig att fundera på översättarens plikt och rättigheter. Jag menar att varje läsning av en text är en tolkning av densamma. Det spelar ingen roll om det är skrivet på ens eget språk. Frågor om betydelse eller avsikt kan uppstå ändå, ibland även om verkets ton eller stilnivå. Är det allvarligt menat? Ironiskt? Detta är vanligen inget problem, min tolkning eller upplevelse av en text är just min. Men när man gör tolkningen för någon annans räkning ser det lite annorlunda ut. Det är så lätt att bara lägga till ett ord som ändrar värdet på det som skrivs. Det blir en tolkning i flera led. Först tolkar jag som översättare författarens text. Sedan tolkaren läsaren min översättning. Det kan ju bli rena viskningsleken till slut.

Nu överdriver jag naturligtvis. Jag tror de allra flesta översättarna är bra på att hålla sig till författarens intentioner. Jag vet att det har blivit vanligare med samarbete mellan översättare vilket jag tror är bra. Det är lätt att bli blind för sina egna egenheter.

I fantasyn är det ganska vanligt med namn som betyder något på ett mer konkret vis än allas våra namn har en viss betydelse från början. Personligen har jag väldigt svårt för översatta namn. Det spelar ingen roll att namnet har en betydelse på originalspråket, det blir ändå fånigt när det översätts. Ytterligare ett skäl att läsa på originalspråket så långt det är möjligt.

Rocky 10 år av Martin Kellerman

Nu har jag tagit mig igenom tio års samlade Rocky-strippar. Låter det som om jag tyckte det var mödosamt? Det var det. Boken är tung.

Innehållet däremot var trevligt och stundtals riktigt, riktigt roligt. Jag har några album sen tidigare och har läst Rocky i serietidningar (minns inte vilka), men eftersom det är en serie som trots sin form faktiskt utvecklas tillsammans med sina figurer, inte minst Rocky, så var det riktigt njutbart att få läsa den i ett svep. Även om många av stripparna fungerar bra för sig själva är det roligt att få hela berättelsen om Rockys liv serverad i rätt ordning. Det finns också ett förord av Martin Kellerman där han berättar om seriens tillkomst och lite annat intressant ur sitt liv. Lite bakgrund till det man får reda på i Rocky.

Jag kan inte säga att jag kan identifiera mig med Rocky, våra liv är mycket olika, men jag kan ändå känna igen mycket, och det är roligt med någon som vågar skriva och rita sådant som andra bara tänker.

The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Jag tycker om den här boken. Riktigt mycket faktiskt. Men så läser jag det här och känner att jag håller med. Så vad tycker jag egentligen?

The Name of the Wind är första boken av tre om Kvothe, magiker, kungamördare och lutspelare av guds nåde. Han lever tillbakadraget tills en dag en krönieskrivare kommer in i hans liv och Kvothe lovar att under tre dagar berätta hela sin historia. Detta är den första dagens berättelse.

Egentligen händer det inte så mycket, eller det gör det ju men inte så mycket av egentlig betydelse. Men det gör inte så mycket för man har trevligt ändå i Kvothes sällskap. Jag hoppas bara att det blir något av alla antydningar som slängs ut om att stora sorger och händelser väntar runt hörnet. Inte för att jag vill att det skall gå illa utan för att det vore snöpligt om det inte blir något av den spänning som Rothfuss bygger upp.

Kvothe är väl medveten om sina förmågor och styrkor, men också om sina svagheter vilket gör honom mänsklig och lätt att tycka om. Jag hade trott att han skulle vara arrogant eller stöddig men så är det inte. Inte ens när han beskriver sina hjältedåd känns det skrytsamt.

Språket upplevde jag som enkelt utan att det för den skull var simpelt. Hela boken kändes mycket lättläst och jag kände aldrig att jag hade behövt en ordbok. Ändå är det riktigt njutbart på sina ställen och flyter på så bra att det manar en att läsa vidare.

Har jag lyckats förklara varför jag tycker om boken? Jag hoppas det. Läs!

Om informationssökning.

För många år sedan när jag jobbade på bibliotek gjorde vi studiebesök på en av filialerna som hade flyttat in i en skola. Vi hälsade på i ett klassrum där läraren presenterade oss för klassen och sedan ställde frågan till dem hur de skulle bära sig åt om de skulle söka information för ett skolarbete. Internet, svarade flera av eleverna. Ja men mer då, undrade läraren varpå en av pojkarna började sjunga "om du vill ha tag i en vän eller dummer" som var en reklamsång för Telias nummerupplysning om ni inte minns. Till slut var läraren tvungen att berätta att man kunde gå till biblioteket och slå i uppslagsböcker eller låna hem böcker.

Nå, det finns många sätt att hitta information. Nuförtiden googlas det om allting, och det finns väl knappast någon som promenerar iväg till biblioteket för att slå upp något. Det skulle möjligen vara på bibliotekets dator då. Jag googlar själv flitigt, särskilt om jag sitter vid datorn och arbetar. Det är snabbt och smidigt, men lite trist. Oftast hamnar man i Wikipedia och kommer inte längre. Jag vet ärligt talat inte hur tillförlitlig den är som källa till information, men för det mesta spelar det inte så stor roll.

Ibland händer det dock att jag stöter på något begrepp på en blogg och faktiskt frågar i kommentarerna. Efteråt kan jag nästan förbanna mig själv för att jag inte googlat istället. Jag lägger ju över det arbetet på bloggaren. Men det är egentligen inte lathet som får mig att ställa frågan utan ett försök till kommunikation. Om någon skriver om något vill jag tro att den personen faktiskt har ett litet hum om ämnet och också är villig att förklara närmare vad som menas. Men jag kanske har fel. Kanske tänker varenda bloggare som någonsin fått en fråga från mig att jag borde ha googlat istället.

Har jag fel? Är jag dum? Borde jag behålla mina korkade frågor för mig själv?

Kanske dags att läsa ut Rocky

Jag insåg just att jag har hållit på med Rocky-boken sedan bokmässan i september. Jag brukade ha den som reklampausläsning bland annat, den låg alltid framme på bordet. Men med en valp i huset kändes det lite riskabelt så den åkte in i bokhyllan. Eftersom det är en stor och tung bok är det inget man bär med sig precis så den blev lite bortglömd, men nu är det dags att läsa defå sidor jag har kvar. Det skulle kännas så skönt att få avsluta en bok.

Ännu en bokenkät

Ännu en enkät, denna gång något kortare och med lite andra frågor. Även denna hittade jag på Piruett.

1. Vilken bok läste du senast?
Explorer - C J Cherryh

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Det vet jag faktiskt inte. Funderar på Halting State av Charles Stross eller A Storm of Swords av George R R Martin, men det kan också bli Consider Phlebas av Iain M Banks eller något helt annat.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Jag skulle tro att det är manliga, i alla fall bland de böcker som jag bryr mig om.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Ganska ofta nuförtiden. Men det är bara för att jag läser lite för långsamt för att ha något att blogga om..

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Vänner, bloggar och framför allt de anställda i sf-bokhandeln i Göteborg.

6. När blir en bok för lång?
När den är dålig.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Helst engelska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Olivia, den av mina två vänner som faktiskt har liknande litteratursmak, har jag i åratal försökt övertyga att läsa Kiln People av David Brin. Även Uplift War av samma för fattare har jag talat för.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Ja, men jag är ganska envis.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Det borde vara sf som regerar i bokhyllan vid det här laget, jag bygger ständigt ut samlingen. Jag vågar inte med säkerhet säga någon genre som inte finns i hyllan, jag har fått en hel del böcker av alla möjliga typer. Historiska romaner tror jag saknas, och jag känner heller inget behov av att åtgärda den bristen.

bokkedjan 4: Nystart

Jag gör ett tappert försök att deltaga i denna fjärde bokkedja. Nystart är alltså temat. Vissa fel kan förekomma då det var många, många år sedan jag läste de flesta av böckerna.

Någon som tvingas till en nystart är Ruth i En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon. Hon överges av sin make, bränner ner huset (om jag minns rätt), och tvingas börja ett nytt liv. Det som driver henne är hämnden, och det är ingen dålig hämnd. Hon genomår hårda prövningar för att ändra utseende och bygga upp ett nytt liv, allt för att störta sin före detta man och hans nya kvinna i fördärvet. Det är en elak, skoningslös och alldeles underbar berättelse, som har förvanskats av Hollywood i tramsig version med lyckligt slut.

En annan berättelse som har fått ett tramsigt lyckligt slut är Fruarna i Stepford Av Ira Levin. Det är en gamska otäck historia om ett samhälle där alla kvinnor byts ut mot levande dockor. Jag minns att jag störde mig på att alla män var så villiga att byta ut sina levande fruar mot perfekta, men dock mekaniska, hemmafruar. Det tyckte jag var än mer osannolikt än att man skulle kunna bygga robotar som såg ut som och förde sig som (nåja) riktiga kvinnor.

Och det för mig helt naturligt in på They Walked Like Men av Clifford D Simak, där aliens (kommer inte på något bra svenskt ord) i form av svarta klot invaderar världen. Det var en av mina Simak-favoriter i ungdomen, vet inte om den skulle tåla omläsning men spännande var den. Lösningen på invasionsproblemet var ovanligt och ganska lustigt, mer säger jag inte.

En invasion av ett annat slag stöter man på i Downbelow Station av C J Cherryh. Där är det den egna militären, de som skall beskydda, som tar över rymdstationen. Stridigheter och elände följer. Detta är en av mina favoritböcker som jag redan har läst tre gånger och nu blir sugen på att läsa igen. Den är en del av en serie löst sammanhängande titlar som utspelar sig i Union-Alliance-universumet, som är Cherryhs bästa enligt min mening.

1 år idag

Ett år har gått idag sedan jag skrev det första inlägget på bloggen. Jag minns att jag skakade av nervositet, livrädd för att någon faktiskt skulle läsa det jag skrev. Jag måste säga att det trots allt har gått ganska bra. 118 inlägg blev det totalt varav tre i år. Jag har hittills bara fått positiv respons och det är jag ytterligt glad för. Tack alla som läser och kommenterar!

Trots min klagan igår skall jag fortsätta ett tag till. Jag vill ju så gärna berätta om alla bra böcker jag läser, och kan jag bara få en enda person att läsa något jag skriver om så är det värt all möda.

Att blogga eller inte blogga

Det är inte så att jag funderar på att sluta blogga, men jag har funderingar kring bloggandet. När jag började för snart ett år sedan var tanken först att jag skulle skriva om lite allt möjligt som jag funderade på. Om sådant jag tycker om och sådant jag retar mig på. Men så fick jag upp ögonen för bokbloggarna och tänkte att det var väl en bra idé, att koncentrera sig på ett område och inte flyta iväg för mycket. Jag tycker ju om att läsa och berätta om det jag läser. Det är bara ett litet problem: jag läser alldeles för lite. Under hela förra året läste jag bara ut 23 böcker mot andra bokbloggares omkring 100 böcker per år. Det är ingen tävling och jag läser för nöjes skull, men det ger heller inte mycket att skriva om. Nu innehåller ju mitt bibliotek inte bara böcker, men sanningen att säga hinner jag inte se så mycket film heller och spelandet kan jag skriva om på min andra blogg.

Så vad gör jag? Skall jag skriva om lite allt möjligt och riskera att tappa mina få läsare för att det blir för tramsigt, eller skall jag bara skriva om min läsning och riskera att tappa mina få läsare för att bloggen uppdateras för sällan? Skall jag strunta i mina eventuella läsare och göra det jag gjort hela tiden, skriva för min egen skull? Skall jag sluta blogga och börja skriva dagbok istället? Skall jag sova på saken?

Ett sätt att få lite bättre inläggsfrekvens är att delta i diverse listor och utmaningar som till exempel bokkedjan istället för att, som tidigare, bara deltaga i tanken. Det är dessutom riktigt kul att tvingas tänka till. Men räcker det?

Jag tänker inte sluta blogga. Imorgon är det ett år sedan första inlägget och det är inte så länge egentligen. Jag tänker nog ge bloggen lite längre tid att hitta den rätta formen.

Explorer av C J Cherryh

Det är alltid svårt att recensera en del i en serie. Vad kan man säga utan att avslöja för mycket? Hur skall man bedöma något som bara är en liten del av ett större verk?

Bakgrunden till berättelsen har jag beskrivit tidigare. I den här sjätte delen ger sig Bren Cameron ut i rymden. Målet är rymdstationen Reunion där det skall finnas människor kvar efter ett anfall av en okänd ras. I början tyckte jag faktiskt det var lite trist att Bren gav sig iväg från de politiska intrigerna i Shejidan, men det tar sig efter ett tag. Det är gott om politiska intriger på resan ochså. Det kommer till några faktorer i och med kontakter med den främmande rasen och pilotgillet som inte alls vill samarbeta. Som vanligt blir det stridigheter men också en del tillfällen för Bren att använda sina förmågor som tolk och medlare.

Jag älskar ju den här sortens enkla rakt på sak-berättelser och önskar att jag hade köpt de följande delarna också.

Bokkedjan 3: Överflöd

Något som det verkligen inte varit något överflöd av är sömn. Trots det skall jag försöka mig på att associera utifrån detta ord.

Förutom Banks som Hans själv har valt som utgångspunkt för sin bokkedja så är den titel som kommer för mig Biting the Sun av Tanith Lee. Det är en samlingsvolym bestående av de båda böckerna Don't Bite the Sun och Drinking Sapphire Wine där väl främst den första passar in i det här sammanhanget. Huvudpersonen, en ung kvinna, lever i en värld där allt är möjligt och tillåtet, åtminstone för Jang som ungdomarna kallas. Det är droger och sex och de byter kroppar ungefär lika ofta som jag byter strumpor. Eftersom de lever länge, ja i stort sett för evigt, så tillhör de jang väldigt länge. Huvudpersonen får dock för sig att hon inte vill vara jang längre utan skaffa sig en meningsfullare tillvaro, något som visar sig inte bli helt lätt.

En annan person som vill bli något annat än han är, tillhöra en annan grupp, är berättaren i Donna Tartts Den hemliga historien. Jag minns att jag fascinerades av den här berättelsen om hemliga sällskap och mord i collegemiljö, och det var inte minst miljön som gjorde den så fängslande.

Och nu gör jag ett vilt tankehopp. Just böcker i skolmiljö har alltid tilltalat mig och då främst internat. Kanske för att jag själv tillbringade några år på internat. Det är ju inte helt ovanligt med sådana böcker, särskilt vad det gäller brittisk litteratur, men nej jag tänker inte ta en Harry Potter-bok nu. Istället vill jag framhålla vilken som helst av böckerna om Jennings av Anthony Buckeridge. Jag har läst och läst om alla jag har fått tag på. Det är böcker som gör mig glad och får mig att må bra, för trots att Jennings och hans kamrater ställer till en massa elände så slutar det alltid lyckligt. Jag tror jag måste ge mig ut på jakt efter dem igen men det blir nog svårt, det är gamla böcker.

Eftersom jag är alldeles snurrig av trötthet och eftersom det har tagit mig hela dagen att skriva den här listan (började sju i morse) så slutar jag här.