Det fantastiska ljuset av Terry Pratchett

Denna andra bok om trollkarlen Rincewind, eller Rensvind som han heter på svenska, är ännu bättre än den första. Den är roligare, mer sammanhållen och känns som det faktiskt är en hel och avslutad berättelse.

En stor röd stjärna är på kollisionskurs med skivan. Enda sättet att förhindra en katastrof är att uttala de åtta besvärjelserna. Problemet är att en av dem befinner sig i Rensvinds huvud och han befinner sig ute på äventyr med Tvåblomster. Alltså börjar alla jaga Rensvind för förutom att förhindra katastrofen så för besvärjelserna med sig en hel del makt, och trollkarlarna är maktlystna.

Jag hade riktigt roligt när jag läste och satt och skrattade högt ute bland folk. Boken är tunn men det är ganska bra. Sådana här vilda berättelser gör sig ganska bra i små doser.

Det gick bra att läsa på svenska. Jag vet inte om några skämt och ordvändningar har gått förlorade eller om det är en väldigt duktig översättare, men ingenstans reagerade jag på någon ordvändning eller något skämt som det ju annars är lätt att man gör när det förekommer översatta ordvitsar. Jag tror dock att jag helst vill läsa böckerna på engelska.

Det enda störande var felaktigheter i texten, mer frekvent åt slutet av boken, som tydde på dålig teckentolkning eller liknande. Som t ex att "att" blev "all" och liknande. Det kändes som om korrekturläsaren hade tröttnat och blivit mindre uppmärksam. Trist, men inte förödande.

Tillökning

Igår fick vi hem vår lilla Ruffa. Det är fullt upp med andra ord.



Nej, jag får inte till skärpan ordentligt.

En bit av mitt hjärta av Peter Robinson

En bit av mitt hjärta är en deckare som utspelar sig dels 1969 när en ung kvinna blir mördad under en rockfestival, dels i nutid under utredningen av mordet på en musikjournalist. Det är inte svårt att räkna ut att dessa båda händelser hänger ihop.

Boken är spännande, man vill ju veta exakt hur de hänger ihop. Språket fyller sin funktion utan att vara störande. Utredarna går att tycka om, särskilt de poliser som utreder det senare brottet och som så vitt jag kan förstå är återkommande i Robinsons deckare. Jag har inte läst några andra av honom men förstår att jag kanske borde ha läst dem i ordning. Tidigare händelser nämns vilket kan förstöra läsupplevelsen om man läser böckerna i fel ordning.

Tomas Bolme läser ganska bra förutom att har den egenheten att göra omotiverade pauser, som för att hämta sats, särskilt när han skall uttala något engelskt namn. Detta störde jag mig ganska rejält på, vilket får mig att fundera på om det är så klokt att lyssna på fler av böckerna. Kanske borde jag läsa dem i stället?

Nåja, slutomdömet blir en ganska bra deckare, tillräckligt bra för att jag skall vilja titta närmare på fler titlar.

Ha!

Jag lyckades rädda filerna. De flesta i alla fall.

Jag tror jag bryter ihop snart

Just nu känns det tungt. Datorn som jag fick av min bror började krångla för ett tag sedan. Den startade utan problem men om jag spelade något mer avanserat än patiens så låste den sig efter några minuter. Nåja, sådant händer ibland och brukar kunna avhjälpas med en ominstallation av det ena eller andra. Icke så denna gång. De senaste dagarna har jag fått oroande meddelanden och datorn envisas med att kontrollera min andra hårddisk vid varje uppstart. Jag har inte lika mycket kontroll över den här datorn som över den gamla så jag har stönat i frustration och desperation medan jag har letat efter något sätt att kunna åtgärda problemen.

Igår bestämde jag mig för att ägna en del av helgen åt att bränna viktiga filer, sparade spel och diverse nedladdat material för att sedan försöka med en formatering som ett sista förtvivlat försök. Det är bara det att idag har hårddisken havererat totalt. Jag kommer inte åt några filer alls. Det som stör mig mest är faktiskt inte kostnaden eller besväret med att få ordning på datorn. Det är istället det faktum att de två spel jag kommit riktigt långt i nu måste spelas om från början och det vet jag inte om jag orkar.

Sedan känns det lite ledsamt att inte ha någon datorkunnig vän att vända sig till när man har problem. Det är jag som är den datorkunnige vännen i min bekantskapskrets. Inte för att jag kan så väldigt väldigt mycket utan för att jag kan lite mer än de andra. Men uppenbarligen inte tillräckligt för att lösa mina egna problem.

Plötsligt slog det mig

Det är ju OS! Det är därför jag inte läst något. Nej, jag har knappt sett en minut av själva evenemanget. Faktum är att jag gillar OS och brukar se fram emot det men de grenar jag är intresserad av har gått på olämpliga tider så det har inte blivit av att se något. Men varför har jag inte läst då? Jo jag brukar sitta i tv-soffan när jag läser och den har ju varit ganska upptagen av sambon. Ligga och läsa kan jag inte göra utan att somna och någon annan bekväm läsplats har jag inte tillgång till. Mysteriet är löst. Jag har inte tappat läslusten. (Andas lättad ut.)

Här händer inte mycket

Det är trögt på läsfronten nu. Jag har inte öppnat en bok på en vecka. Serietidningar är min kvällslektyr och när jag lägger pussel lyssnar jag på en ljudbok, men det är allt. Lite pinsamt med tanke på mitt gnäll i förra inlägget. Nåja, så kan det vara ibland. Jag lever i alla fall, ville bara säga det.

Nu längtar jag

... efter att folk skall vakna upp efter semestern och börja blogga igen. Det var förfärligt vad glest det är mellan inläggen. Jag borde väl inte gnälla med tanke på min egen inläggsfrekvens men jag kan ju i alla fall skylla på att jag läser så långsamt.

Kom tillbaka, jag saknar er!

Ljudbok: Timglaset av Julie Parsons

Jag tycker mycket om att pussla. Innan datorspelen kom in i mitt liv var det jag ägnade mig åt mellan böckerna. Och vad kan passa bättre än att samtidigt lyssna på en ljudbok.

Timglaset av Julie Parsons är en obehaglig deckare (kriminalroman?). Under stora delar får man följa skurken, något jag inte är så förtjust i. Men jag har lite andra krav på ljudböcker än på de vanliga så jag lyssnade vidare. Det rör sig om familjehemligheter, bortadopterade barn, hämnd och mord. Obehagligt som sagt.

Uppläsaren gör ett bra jobb förutom att hon ibland verkar oförberedd på vad som skall komma så att betoningen blir helt fel. Men rösten är ganska behaglig.

Den stora framtidskongressen av Stanislaw Lem

Den stora framtidskongressen : ur Ijon Tichys minnen är en bok som det är svårt att berätta om utan att avslöja för mycket. Jag utfärdar härmed en spoilervarning.

Det börjar lite försiktigt med att berättaren (Ijon Tichy) bevistar den stora framtidskongressen som har befolkningsexplosionen som tema. Första halvan av boken består av en flödande berättelse där Tichy beskriver vad som händer runt omkring honom. Och det är en hel del som händer. I landet Costricana där kongressen hålls förekommer det oroligheter som ganska snart även drabbar hotellet och kongressdeltagarna. Detta leder till att staden bembas det vill säga bombarderas av droger som får människorna att drabbas av känslor av vänlighet och kärlek till nästan. Naturligtvis går allt åt helsike. Tichy flyr tillsammans med ett antal professorer och hotellpersonal ner i kloakerna.

Bokens andra halva består av Tichys dagboksanteckningar sedan han vaknat upp i en framtid efter att ha varit nedfryst. Den är lite mer samlad i sin berättarstil.

Det är en berättelse med många lager. Dels har vi framtidskongressen dels ett antal hallucinationer som framkallats av bembningen, till slut är det svårt att hålla reda på var man befinner sig. Vilket väl speglar Tichys tillstånd när lager efter lager av "verklighet" skalas bort.

Jag kan i senare delen av boken ha vissa invändningar mot vissa händelser och tillstånd. Varför tinar de upp de nedfrysta om nu jorden är så överbefolkad? Eller väcker upp de döda? Nå, alla dessa invändningar rasar när det visar sig att allt är en illusion, en hallucination. Hela boken är som en febrig hallucination, intensiv, flödande. Den förra delen av boken har nästan ingen styckeindelning vilket bidrar till intensiteten.

Jag tyckte mycket om boken när jag läste den för tjugofem år sedan och jag blev inte besviken vid omläsningen. Möjligen är jag mer uppmärksam på språkliga konstigheter. Det är lite slang som jag tyvärr stör mig på, och en del rena fel. Sådant lade jag inte märke till i min ungdom. Men det går att bortse från eftersom berättelsen är så bra i övrigt, så sprudlande och humoristisk. Trots den dystra bild av framtiden som ges skrattar jag högt många gånger. Läs!