Ruskiga seriemord i Fågelmannen av Mo Hayder

Jag har alltid fascinerats av seriemördare. Inte så att jag skriver brev till dem och vill gifta mig med dem, men jag läser gärna om dem, både vekliga och fiktiva. Alltså borde Fågelmannen vara en perfekt bok för mig. Den är dessutom kort med korta kapitel vilket gör den lämplig till kvällsläsning. Om man inte är lättskrämd vill säga.

Nåja, det tar ett bra tag att komma in i den och läsningen går riktigt segt till en början. Jag fångas inte riktigt av Jack Cafferys jakt på den som mördar prostituerade i London. Och jag tror det är det som är problemet, att det är prostituerade som är offer. Nej, jag tycker inte att de är mindre värda än andra människor, men berättelsen rör sig i en värld som helt enkelt inte intresserar mig. När man sedan en bit in i boken får reda på vem mördaren är och får följa hans tankar och handlingar så blir jag besviken. Jag är inte speciellt intresserad av det upplägget utan föredrar när man presenteras för ett antal misstänkta och själv får en chans att ana samband.

Trots detta är det en spännande bok. Den innehåller ett par intressanta sidohistorier som det tyvärr inte blir så mycket av, och så seriemördare förstås. Och allt är naturligtvis inte så enkelt som man först kan tro. Den är tillräckligt bra för att jag skall ge mig på Trädens tystnad.