Det här med genrer

En kommentar på pocketpocketpocket fick mig att börja fundera på det här med genrer i musik och litteratur. Det finns en klar fördel med att sätta etiketter på saker och ting, det blir lättare att tala om dem om folk vet vad man talar om. Men däri ligger också problemet, ofta är etiketterna vaga eller väldigt övergripande och då blir det ändå obegripligt.

När någon frågar mig vad jag tycker om för slags musik så kan jag aldrig ge något tydligt svar. Jag tycker inte om jazz, brukar jag säga ganska bestämt men sedan kommer det fram att jo, viss jazz gillar jag ju. Men den mesta musiken jag lyssnar på kan jag inte sätta någon etikett på och även om jag kunde det så betyder det bara att jag lyssnar på just den skivan eller artisten, inte att jag tycker om alla musik i den genren. Därför brukar jag oftast räkna upp en del av den musik jag har i hyllan och nöja mig med det.

Det är likadant med böcker. Det är ganska lätt att säga att man läser deckare eller science fiction eller fantasy, men det är många deckare och mycket sf jag inte läser, och vad gäller fantasy är jag ytterligt kräsen. Sen finns det en massa bra romaner som jag inte klarar av att sätta någon etikett på, kanske för att de inte passar in någonstans eller för att de passar in i alltför många genrer. Det är ju inte så att alla böcker skrivs efter regler som säger vad de får och inte får innehålla för att hålla sig till sitt fack. Så om jag försöker ge ett enkelt svar på vad jag läser så blir det alldeles fel.

Men varför skall man då alls tala om vad man läser eller lyssna på? Tja, ibland frågar folk och man vill ju försöka ge ett sanningsenligt svar. Ibland vill man ha tips på bra musik eller bra böcker och då är det ju bra att kunna tala om vad man tycker om. Sen är det alltid intressant att diskutera allt möjligt och det blir så mycket lättare om man kan få folk att förstå vad man talar om.