lördag 12 april 2014

Confetti - en kongressrapport

Confetti arrangerades av Club Cosmos och var en jubileumskongress eftersom föreningen fyller inte mindre än 60 år i år. Kongressen hölls 4-6 april på medborgarhuset i Gamlestaden, Göteborg. Jag har aldrig varit på en Göteborgs-kongress förut. Det beror delvis på att det faktiskt inte är så många år sedan jag upptäckte att det finns sådant som fandom och sf-kongresser och sedan har mitt liv tagit vändningar som gjort att det inte är förrän nu jag kunnat ta mig tid och råd.

Att anlända till Gamlestaden väckte blandade känslor. Dels av förväntan eftersom jag skulle på kongress! dels av lätt ångest eftersom mina absolut värsta skolår tillbringades på Gamlestadsskolan bara en kort promenad från medborgarhuset.

Jag tänker börja med att berätta lite om vad en sf-kongress är. Nu tror jag visserligen att de flesta som läser den här rapporten redan vet och kanske rent av kommer med rättelser om jag missuppfattat något, men jag tänker ändå göra ett försök. Vem som helst kan ordna en sf-kongress men det kräver förstås en hel del tid och säkerligen en del pengar också. De kan nog variera en hel del både storleksmässigt och även hur många dagar de sträcker sig över men jag har bara varit på två och de var båda tredagarskongresser. Kontrast var en större tillställning med över fyrahundra medlemmar medan Confetti hade åttio. Men det spelar egentligen mindre roll. Visst kan det bli lite olika stämning på en större eller mindre kongress men det viktiga är det där lilla ordet som du kanske inte ens reagerade på när du läste ovanstående. Medlemmar. När du deltar i en kongress så betalar du inte en biljett eller inträde. Du blir medlem. Som medlem har du tillgång till hela kongressen. Du behöver inte betala extra för olika programpunkter och du kan gå på så många du vill och orkar. Eller så kan du strunta i precis alla programpunkter och hänga i baren, prata med andra medlemmar eller med gästande författare som oftast är sociala och deltar i samtalen när de inte sitter i någon panel eller liknande. Det är väldigt väldigt trevligt och gör att en inte känner sig som en besökare utan som en deltagare. Detta medför också att du kan hålla en egen programpunkt om du har någon bra idé och det finns tid och möjlighet att få in det i programmet. Det som står i centrum på en sf-kongress är litteraturen men det talas även om annat och inte bara om science fiction heller. Fantastik i alla dess former är välkommen.

Fredag
Det var lite nervöst att stiga in i kongresslokalen. Jag var tidig och det var inte ett enda bekant ansikte på plats än. dessutom var många ännu upptagna med att ställa i ordning bokbord och ordna det sista inför programstarten. Klockan 17 var det dags för Öppningsceremoni och sedan berättade Louise Rylander om Club Cosmos historia. Det gick undan då det var hela 60 år som skulle hinnas med. Efter det gavs det 20 minuters utrymme för olika föreningar att presentera sig men det var inte så många som hade kommit än så det tog inte så lång tid.

Klockan 18 var det dags för Humor och fantastik en paneldiskussion om vad som gör fantastik roligt och vad som inte fungerar. I panelen satt (enligt programmet) Caroline L Jensen (hedersgäst) Jonas Larsson, Martin Andersson, Gabriel Setterborg och Carolina Gomez Lagerlöf (M). På mina suddiga bilder kan jag dock se sex personer och jag vet inte riktigt vem som är vem. Det hade tyvärr inte kommit upp namnskyltar än. Hursomhelst pratades det om vad som är roligt och vad som inte är roligt. De flesta i panelen och publiken verkade vara överens om att Redshirts av John Scalzi inte var bra. Jag håller inte med där även om jag kan medge att den kanske inte var lika roligt hela vägen och inte så rolig som jag hade hoppats. En allmän uppfattning var att böcker som skrevs i avsikt att vara roliga sällan var det. Ett undantag är Terry Pratchett där de flesta var överens om att han både avser att vara rolig och är det. Andra författare som nämndes är Douglas Adams, Diana Wynne Jones, Robert Rankin, Jasper Fforde, Steven Brust, Roald Dahl. Någon i publiken ropade Stanislaw Lem. Det undrades lite om komedin ses ner på. Jag minns ärligt talat inte vad panelen kom fram till i den frågan. Sedan gick de över till att prata om tv-serier och filmer men jag började få rejält ont i huvudet och hade svårt att koncentrera mig.


Eftersom jag var trött både i huvudet och på episka berättelser bestämde jag mig för att gå på Dream Miscastings istället för Det episka anslaget. Det skulle vara en programpunkt där panelen skulle undersöka de mest osannolika kombinationer av skådespelare och rollpersoner de kunde komma på. på grund av olika omständigheter bestod panelen av två personer och publiken likaså. Trots att det droppade in två personer till blev det lite annan utformning där vi satt och pratade om vad förväntningar spelar för roll och och om skådespelare som hamnar i vissa fack . Vi pratade även lite om filmer/tv-serier där rollbesättarna hade misslyckats kapitalt men jag var som sagt väldigt trött i huvudet och förde inga anteckningar heller så jag kan bara konstatera att det blev en alldeles lagom ansträngande och lite mysig programpunkt.

Jag behövde vila huvudet och hoppade över intervjun med fanhedersgästen Gabriel Setterborg men jag vet att han var en av två som bildade Club Cosmos för sextio år sedan. Jag började bli vansinnigt hungrig men dålig planering gjorde att jag inte hade något att äta och dålig ekonomi gjorde att jag ville hushålla med reskassan. Det fick bli en bulle och lite vatten medan jag väntade på nästa programpunkt. Det började dyka upp flera bekanta från Kontrast men jag började bli zombietrött och huvudet bultade så jag kände mig inte upplagd för att göra någon ansträngning att vara social. Det var ju faktisk bara första dagen.

Klockan 21 var det då dags för hedersgästintervju med Caroline L Jensen och hon intervjuades av Bellis. Vi fick höra om hur hon förlorade allt i en lägenhetsbrand och hur hon känt att hennes identitet på något sätt försvann med alla hennes ägodelar. För att bygga upp sitt liv igen behövde hon pengar och ett sätt att tjäna stora pengar var att strippa. Hon berättade om hur hon gjorde det i ett år. Hon hade tur och hamnade på ett av de bättre ställena, tjänade stora pengar och kunde på så sätt bygga upp sitt liv igen. Senare skrev hon Champagneflickan som handlar om det året.

CLJ brättade om sin skrivarprocess. Hon börjar varje ny bok med att skriva en detaljerad synopsis med på tre sidor. Det gör att hon aldrig kör fast för hon kan alltid plocka fram den och se vart hon är på väg. Att hon sedan sällan följer planeringen gör inte så mycket, det handlar om att ha en plan att utgå ifrån.

Vi fick också höra om CLJ:s jobb som spökskrivare även om hon naturligtvis inte kan berätta vad hon har skrivit. Men det kan vara allt från bloggar till romaner och naturligtvis även facklitteratur. Det var intressant att höra om hur det fungerar. Hon kan få allt ifrån bara en idé till, som i fallen med fackböckerna, text och fakta där det handlar om att sammanställa allt så att det går att läsa. Ibland handlar det om bristande förmåga men oftast är det en fråga om tidsbrist från författaren som gör att hon får uppdraget. Det stör henne inte att hon inte får tala om vad hon har skrivit. Om någon bok får god kritik kan hon ju ta åt sig ändå och dessutom betalar det bra att spökskriva. Vi fick även höra om hennes helt obetalda jobb som instruktör på brukshundsklubben och att hon tävlar på elitnivå, är dock osäker på i exakt vad. Ljudet var lite dåligt emellanåt så jag missade en del som sades. Det är väl inte så viktigt men jag tyckte det var lite kul.

Efter detta var kvällen slut för min del. Jag fick mig en pratstund med Johan Jönsson men sedan raglade jag hem till min brors lägenhet med mitt värkande huvud.

Lördag
Jag vaknade med om möjligt ännu värre huvudvärk. Efter att ha tänkt efter en stund kom jag fram till att det kanske hade varit förståndigt att dricka mer än en halvliter vatten under en hel dag så jag började med att dricka vatten och planerade sedan in regelbundna födo- och vätskeintag under dagen.

Jag var bland de första att anlända och klockan 10 var det dags för frukost med boktips. Det var inte så många som var där så tidigt så vi samlades runt ett stort runt bord med en varsin mugg te och en smörgås. Det kan ju förstås hända att någon valde kaffe istället men jag gjorde observationen under helgen att te och öl konsumeras i stora mängder. Jag vet inte om det där med te är speciellt för Göteborg eller om det förekommer allmänt i fandom. Har inte varit med tillräckligt länge för att kunna uttala mig om det. Nåja, vi satte oss runt bordet och fick en hel bunt tips av någon jag tyvärr inte minns namnet på. (Det känns som om detta är ett återkommande tema.) Några av boktitlarna kommer jag dock ihåg, The Violent Century av Lavie Tidhar, Blue Remembered Eartt av Alastair Reynolds, Ancillary Justice av Anne Leckie. Av någon underlig anledning antecknade jag inte så resten har fallit ur minnet. Minns omslaget på en av dem men det hjälper ju inte.

Sedan vandrade jag iväg och när jag kom tillbaka hade Små förlag - Framtiden för fantastik? börjat och jag satte mig för att lyssna. Johan Jönsson modererade en panel som bestod av Socialistsimon, Caroline L Jensen, Anna Vintersvärd och Lisa Rodebrand (enligt programmet). Socialistimon var ganska bestäm med att småförlag inte var framtiden för fantastik. De andra som jag tror var representanter för just sådana förlag tyckte att han var lite negativ och blandade ihop småförlag med egenutgivning vilket inte nödvändigtvis är samma sak. Det pratades lite om hur bibliotek köper in en del skräp med motiveringen att kvaliteten duger till fantasy, ungefär. Förläggarna pratade om hur små förlag faktiskt kan byta tjänster med varandra, få hjälp med redigering och annat och utnyttja de starka sidor var och en har och på det sätt spara i pengar det de förlorar i tid genom att göra allt själva. Socialistsimon nämnde också hur vissa bokhandlar automatiskt svartlistar allt från vissa "förlag" dvs sådana som egentligen bara är förklädda print on demand-tjänster. Han menar att det är ett problem att det har blivit så lätt att ge ut böcker själv eftersom det gör att det kommer ut så mycket skräp att pärlorna riskerar att missas. Han blev återigen påmind om att egenutgivning inte är samma sak som småförlag. Det var en väldigt intressant diskussion som jag tyvärr missade delar av eftersom den pågick runt ett bord och jag som kom sent hamnade bakom ryggen på några av deltagarna.

Sedan tog jag lunch i form av medhavd smörgås och en mugg te. Jodå, jag kom även ihåg att dricka vatten.

Det var fyra programpunkter i rad jag ville gå på men eftersom stolarna inte var snälla mot mina ben bestämde jag mig för att hoppa över Nordisk mytologi i SF/F och umgås lite med folk istället. Sedan var det dags för hedersgästintervjun med John Meaney. På frågan om vad han själv läser svarade han Alastair Reynolds och Charles Stross. Meaney skrev noveller som skoluppgifter så skrivandet började tidigt men det tog lång tid innan han blev publicerad. Självkritiken var hård. Han berättade om sitt möte med Anne McCaffrey och en hel del om sina böcker. JM berättade också att det är viktigt för honom att skriva om intressanta personer annars tappar han intresset. Det räcker alltså inte med spännande idéer. Jag skulle så gärna vilja kunna berätta mer från intervjun men jag hade svårt att hänga med för det gick undan och ljudet var inte alltid det bästa. Jag kom i alla fall fram till att jag måste läsa hans böcker.

På grund av bortdomnat ben fick jag hoppa över Städer i SF/F men jag hade återhämtat mig lagom till Dystopier i nära framtid började. Återigen en paneldiskussion med, Annika Fägerlind, Caroline L Jensen, John Meaney, Johan Jönsson och B-L Viklund som modererade. Annika Fägerlind jämförde dystopier från 40-talet med nutida dystopier där de förra oftast utspelar sig någon gång långt in i framtiden medan de som skrivs nu faktiskt skulle kunna utspela sig just idag. Panelen undrade lite hur det kommer sig och ett svar kan vara att författarna har upptäckt hur svårt det kan vara att förutse framtiden medan det bara är att vända blad i tidningen och upptäcka att det där otäcka du skrev om i gårdagens kapitel faktiskt redan händer. Panelen verkade vara överens om att dystopier handlar om det som skrämmer oss just när de skrivs. AF menade att dystopier skulle inte vara trovärdiga om inte större delen av befolkningen accepterade den verklighet de lever i. Och det är ju bara att se på vårt eget samhälle där de flesta faktiskt accepterar att vi är bevakade och till och med frivilligt går omkring med små sändare i form av mobiltelefoner genom vilka det går att spåra var vi befinner oss.

Frågan ställdes om dystopier skrevs som varningar om vad som kunde hända men jag tror att panelen kom fram till att så inte var fallet. Meaney berättade om när det kom larm om minskande fiskbestånd och hur fiskeindustrin mätte fångster som inte alls minskade medan de som höll på med miljöfrågor mätte storleken på fisken som fångades och såg att jo, mängden fisk var densamma men fiskarna var mycket mindre, hann inte bli könsmogna och föröka sig. Det var en mycket intressant diskussion och jag önskar jag hade antecknat mer.


Det var den sista programpunkt jag orkade gå på. Jag tog det lite lugnt fram till banketten som började sent. Det var indisk buffé och första gången jag åt indiskt. För att det skulle passa alla var den av det milda slaget men det fanns några såser och röror som fick ögonen att tåras. Jag hade helst pratat med mina bordsgrannar men det var musikunderhållning till maten så det blev svårt. Musiken var i alla fall bra så det var väl trevligt. Maten var god också så jag har absolut inget att klaga på. Efter maten var det prisutdelning och sedan blev vi mer eller mindre utkörda eftersom salen skulle ställas i ordning för nästa programpunkt.

Jag missade både Mumintroll och Monster och struntade i Noff-auktionen också. Istället använde jag en barbiljett jag fått av Annika Fägerlind och satte mig med en öl och trevligt sällskap för en stunds samtal om livet. Trots att jag var för trött för att egentligen orka deltaga i något ville jag verkligen inte åka hem men var ändå på väg att gå när jag kom ihåg att jag inte sagt hej till Socialistsimon. Han var kvar men skulle inte vara det på söndagen så det var ju skönt att jag fick sagt hej ordentligt då jag betraktar honom som en vän trots att vi bara träffats tre gånger.

Sedan ville de bli av med oss och jag hade dessutom sett ut en lämplig spårvagnstur att ta så jag lufsade iväg till hållplatsen. Där stod John Meaney och jag nickade lite så där som man gör när man träffar någon man inte känner men ändå på något vis känner gemenskap med. När vi skulle gå på vagnen frågade han mig hur han skulle betala och jag greps av total panik. Inte nog med att jag inte har en aning om hur man köper biljett, jag skulle bli tvungen att förklara det på engelska för en engelsman! Jag tror jag bräkte något om att han skulle fråga föraren och sedan kastade jag mig bakåt i vagnen och satte mig. Meaney stod vid biljettautomaten och försökte köpa biljett med hjälp av ett par som lyckligtvis visste hur det fungerade. jag började få dåligt samvete över min ohyfs så jag samlade mod, gick fram och bad om ursäkt och förklarade att jag inte visste hur det fungerade. Meaney kunde inte få automaten att läsa hans kort och hjälpsamma paret sa att han hade i alla fall försökt och dessutom var vi snart vid centralen. Han berättade om Confetti och jag berättade att han var hedersgäst. Sedan var vi framme och skildes åt med ett godnatt.

Jag var hemma vid midnatt men kom inte i säng förrän halv två. Då tyckte min hjärna att det var en bra idé att påminna mig om att jag pratat engelska och fråga om jag hade sagt något dumt. Jag svarade att även om jag kanske hade uttalat något fel eller snubblat på grammatiken så var det inte samma sak som att säga något dumt så håll käften och godnatt.

Söndag
Vaknade med lätt huvudvärk som var lätt avhjälpt med ett glas vatten. (Se, jag lär mig.) Söndagens program var lite annorlunda på grund av att kongresslokalen inte är ledig på söndagar. Vi träffades klockan 10 för frukost och det var meningen det skulle vara filmtips också men det blev det inget med. klockan elva var det dags att tåga iväg till hållplatsen för en tur med veteranspårvagn. Det var riktigt kul att åka en gammal spårvagn som jag faktiskt minns från min barndom. Jag fick dessutom tillfälle till en stunds trevligt samtal.

Den sista aktiviteten var ett besök på Slottskogsobservatoriet där föreståndaren Katja Lindblom först berättade lite om själva observatoriet och sedan om exoplaneter. Att ta sig dit var inte det lättaste, många backar som mina höfter inte gillade alls, men det var väl värt besväret. Rymden och det som finns i den är intressant och då Katja Lindblom är en kunnig och engagerad person och då är det lätt att väcka intresset.


Sedan blev det bråttom iväg till dead dog partyt eftersom det hade antytts att vi skulle få finbesök och mycket riktigt satt John Meaney och väntade på oss. Det blev en väldigt trevlig kväll. Jag hade turen att hamna bredvid Meaney och fick tillfälle att öva på min stela engelska. Han visade glatt att han köpt sig ett dygnskort för att kunna åka runt i göteborg under måndagen. Jag känner stor respekt för Meaney som inte bara kom på festen utan även stannade trots att han inte deicker alkohol själv. Vi blev kvar i nio timmar, and we talked about cheerful things like syphilis, porn, suicide and gastric reflux. (and spiders, dont forget about the spiders!)

Bellis berättade en liten anekdot för att illustrera vilken vänlig och omtänksam själ John Meaney är och jag kan skriva under på det. När vi skulle skiljas åt vid Järntorget och jag lite tafatt tänkte ta i hand fick jag en rejäl kram och han tackade mig för att jag fått honom att känna sig välkommen. Bättre avslutning på min andra sf-kongress kunde jag ju inte få.

Jag vill tacka Club Cosmos som arrangerade denna mycket trevliga kongress och fick mig att känna mig välkommen. Tack till alla människor som tog sig tid att tala med mig och gjorde helgen till en sådan fin upplevelse. Tack brorsan för att jag fick låna lägenheten. Tack du baransvarige som gav trevliga tips på drycker. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte minns ditt namn trots att vi särskilt satt och pratade om det på söndagskvällen. Jag har verkligen problem att minnas namn men jag minns dig.

Jag tar många glada minnen med mig från den här kongressen och inser att måste försöka ta mig till fler.

5 Comments:

Patrik Centerwall said...

Tack för den här väldigt ingående rapporten, mycket trevligt att ta del av.
Det där med stolarna är ju något att tänka på - nu är det ju den krassa verkligheten att de flesta samlingslokaler har vanliga trästolar, men det är i alla fall något att ha med sig när man letar efter lokal.

Patrik Centerwall said...

Killen i baren med alla tips bör förresten ha varit Mats. :-)

Arina Pingol said...

Tack!

Det där med stolarna är alltid ett problem för mig som har problem med ischias men det är ju inget ni som arrangörer kan lastas för. De få negativa punkterna under min helg berodde alla på yttre omständigheter som på inget vis kan dra ner betyget på kongressen och att jag nämnde stolarna var väl mest för att förklara varför jag inte kunde gå på så många programpunkter som jag önskat.

Om Mats är den skäggige mannen så är det han.

Arina Pingol said...

Men vart tog Johan Jönssons kommentar vägen? Jag hade ju tänkt svara på den också.

Olov L said...

Tack för rapporten! Nu känns det som om jag åtminstone var där i anden. :-)