torsdag 14 mars 2013

Några tankar kring Romanpriset och verkligheten

I det andra avsnittet av Romanpriset blev det en livlig diskussion runt boken Ingenbarnsland. Den utspelar sig bland annat i Gårdsten och särskilt en jurymedlem hade livliga invändningar mot romanen. Han tyckte den var helt orealistisk, att misären var överdriven och han talade om medelklassperspektiv. Till en början kände jag att jag höll  med. Jag växte delvis upp i Gårdsten, trivdes väldigt bra och grät när vi flyttade därifrån. Det kan vara väldigt tröttsamt att få se sin hemmiljö utmålad som helvetet på jorden eller att se diverse artiklar och reportage slå ned på det dåliga men glömma bort att dessa områden faktiskt är hem för många alldeles vanliga människor som trivs bra med sin tillvaro.Men när jag fått en stund på mig att bearbeta min indignation kände jag att jag inte alls håller med.

Jag har inte läst Ingenbarnsland så jag kan egentligen inte uttala mig om romanen men om jag förstår det rätt handlar den om en flickas uppväxt. Gårdsten är en av de platser romanen utspelar sig på men det är just bara en miljö. En människa liv består inte bara av platsen hon bor på utan av många andra faktorer så det går egentligen inte att säga att någons bild av en plats är mer sann än någon annans. Vi människor har ofta olika perspektiv på saker och ting. Ingenbarnsland är ingen reportagebok om Gårdsten och Bergsjön, det är ingen faktabok. Det är en roman. Det är mycket möjligt att Eija Hetekivi Olsson upplevde sitt Gårdsten precis så som hon beskriver det i romanen och vet ni vad? Det har hon rätt till. Men viktigast av allt: det spelar ingen roll.

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: En roman blir inte sannare eller mer relevant om den behandlar verkligheten eller verkliga händelser. En roman är en berättelse som ska kunna stå för sig själv och det som gör en bra roman är så mycket annat, som språk, berättelse och berättande. Jag bryr mig inte om hur mycket som är självupplevt av författaren eller som har hänt i verkligheten. Den sannaste romanen är inte den som korrekt skildrar verkligheten utan den som har något att berätta och gör det bra.

2 Comments:

Marcus said...

Bra sagt!

Arina Pingol said...

Tack! Det är inte första gången jag funderar över det här och ibland behöver jag skriva av mig.