Tematrio -Läst i sommar

Denna gång frågar Lyran efter tre minnesvärda texter vi läst i sommar. Jag trodde först jag skulle bli tvungen att hoppa över eftersom jag bara läst tre böcker i sommar och det är bara en av dem jag skulle vilja kalla minnesvärd. Men nu är det så att jag är med i Catahyas novellcirkel och det gör det faktiskt värt att deltaga i veckans tematrio.

1. A Buyers Guide to Maps of Antarctica av Catherynne M Valente är en novell som berättas helt genom objektbeskrivningar i en auktionskatalog. Den är smart, rolig och alldeles underbar. Mer än så tänker jag inte berätta utan uppmanar istället alla att läsa den.

2. Cyteen av C J Cherryh var en omläsning som inte gjorde mig besviken. En fantastisk bok som ställer många frågor om vad som gör en människa till den hon är. Den är dessutom väldigt spännande.

3. Captive Girl av Jennifer Pelland Är en otroligt obehaglig berättelse som väckte en hel del diskussion. Jag har svårt att beskriva vad den handlar om eftersom det var tydligt att vi alla uppfattade den olika. Man kan säga att den handlar om uppoffring på olika plan. Jag läste den på ett tåg och det var inte helt idealiskt eftersom den väckte så starka känslor som jag kanske hellre hade hanterat hemma i soffan. Den är dock väldigt bra och jag rekommenderar alla att läsa den också.

Om vikten av att välja rätt eller Mellan böcker igen

Jag har ett litet problem. Om jag av någon anledning avbryter läsningen av en bok så är risken väldigt stor att jag aldrig läser ut den. Om avbrottet beror på att boken är dålig så spelar det ju ingen roll men det är inte alltid det det beror på. Ibland är det bara så att annat kommer emellan och jag tappar tråden eller att den helt enkelt inte känns rätt just då. Om det är en bra bok, kanske rentav av en favoritförfattare, så känns det ganska trist.

Jag har svårt att komma ihåg vad jag har läst och ju längre jag kommit desto mer är det som måste läsas om eller skummas igenom för att jag ska hitta tråden igen. Det låter kanske lite konstigt eftersom jag gärna läser om böcker men det är som om ett motstånd växer fram. Vad det beror på vet jag inte riktigt.

Just nu befinner jag mig mellan böcker och det är alltid en tid av mycket vankande och plockande med böcker innan jag känner vad jag vill läsa. Lyckligtvis är det sällan det blir fel när jag väl väljer men av någon anledning är det extra svårt den här gången. Det gick ganska snabbt att sortera ner från tolv till fem titlar men sedan tog det stopp. Problemet är att de fem som är kvar är titlar jag känner ganska starkt för men samtidigt känner jag mig väldigt obeslutsam. Om jag skulle plocka upp fel bok så är risken att jag förstör den för all framtid. Kanske skulle jag läsa något helt annat istället?

Jag kunde ju inte låta bli

... att besöka sf-bokhandeln i Göteborg när jag var ner några dagar. Jag hade planerat att köpa två böcker men det blev tre.

Boneshaker av Cherie Priest
Palimpsest av Catherynne M Valente
Fevre Dream av George R R Martin

Alla känns väldigt lockande så det blir nog svårt att bestämma vilken som får bli först. Sedan har jag ju en del lockande titlar i bokhyllan också.

Tematrio - Semester/sommar

Den här gången handlar Lyrans tematrio inte om böcker utan om vad vi har gjort under sommaren/semestern.

1. Sömn. Det är vad jag ägnade en stor del av min semester åt och det var verkligen välbehövligt. Första halvan av året var påfrestande på många sätt och i år använde jag semestern just till att återhämta krafterna.

2. Jag var på styrelsemöte i Catahya och det var något av det roligaste jag gjort på flera år. Att få resa bort några dagar och träffa underbara och roliga människor och verkligen kunna prata om sådant som intresserar en kan vara en riktig energikick det också.

3. En vecka av semestern ägnade jag åt att ta hand om och göra i ordning de saker jag fick efter mamma. Det var svettigt men ganska roligt eftersom det blev så fint, bl.a. med nya bokhyllor som jag faktiskt har fotograferat men inte orkat blogga om än. Jag är lite lat.

Första meningen

Hos Martina hittade jag den här utmaningen som jag tänkte försöka mig på.

Välj ut tio av dina favoritböcker. Lista första meningen i varje och låt andra gissa vilka böcker de kommer ifrån. Naturligtvis är det fusk att googla.

Nu har jag inte alla mina favoriter tillgängliga och eftersom de flesta av dem är skrivna av några få författare fick jag anstränga mig för att försöka bredda urvalet.

1. It's hard to stay cordial while fighting for your life, even when your life doesn't amount to much. Karolin knäckte denna.

2. "I've watched through his eyes, I've listened through his ears, and I tell you he's the one." Sara kände igen den här.

3. My Friend Hergal had killed himself again. Sara tog även denna. Åka var inne på rätt författare men fel titel.

4. One week shortly before the Six Weeks War my tomcat, Petronius the Arbiter and I lived in an old farmhouse in Connecticut. Även denna tog Sara och jag är glad att det finns människor som känner igen mina favoritböcker.

5. The day war was declared, a rain of telephones felll clattering to the cobblestones from the skies above Novy Petrograd. Olivia har alldeles rätt.

6. Solen, den medlidsamma och grymma Helios, en av gudarnas spioner, med andra namn i barbariska stater och människogyttringar, var inte utslagsgivande för räkningen av dem. Olivia som känner mig alltför väl tog den här också.

7. It was a time of masquerade.

8. How strange, that such an insignificant little world should come to matter so much. Olivia tog den här också.

9. Nniv did not go to meet Mikal's starship.

10. The stars, like all man's other ventures, were an obvious impracticality, as rash and improbable an ambition as the first venture of man onto Earth's own great oceans, or into the air, or into space.

Bokmässan

Det blir bokmässebesök i år också. Biljetterna är beställda och jag har troligen ordnat sovplats. Däremot har jag inte riktigt bestämt vilka dagar jag jag ska gå. Det luta väl åt tor-fre som vanligt men samtidigt är det bloggträffar och det verkar som om de intressantaste sker på helgen. Nåja, jag behöver inte bestämma mig nu.

Skrivkramp eller bara livet självt?

Det här året, som bara har kommit lite drygt halvvägs, har varit ett av de svåraste i mitt liv. I julas upptäckte vi att min mamma var sjuk, den femtonde januari opererades hennes hjärntumör bort och den trettionde maj dog hon. Det har varit en intensiv tid med många sjukhusbesök, begravning, lägenhetsröjning och allt annat som följer på sådant här. Alla som mist någon nära anhörig vet förmodligen vad jag talar om. Att det sedan var några intensiva arbetsmånader innan semestern, månader som blev än mer intensiva eftersom jag då och då tog ledigt flera dagar i sträck för att sitta hos mamma, gör inte saken bättre.

När något sådant här händer tenderar man att uppfyllas av det. När man inte rent praktiskt tar itu med saker så tänker man på sin situation eller sörjer. För mig var det mest av de sista eftersom jag har en bror som tog hand om det praktiska. Jag behövde bara åka och sitta hos mamma då och då men det var jobbigt på sitt sätt. Sista gången jag talade med mamma var i januari efter operationen men sista gången jag samtalade med henne på riktigt var i september när jag var nere för bokmässan. Då var hon redan sjuk men tillräckligt klar i huvudet för att kunna föra ett samtal.

Som är vanligt i svåra stunder så höll jag mig ibland uppe med ren viljeansträngning men någonstans på vägen tappade jag orken för allt annat, som till exempel den här bloggen. Det gjorde mig ledsen eftersom jag är väldigt förtjust i min lilla blogg och verkligen inte vill att den skall dö, men trots att jag faktiskt läste en del så uppstod en spärr mot att skriva.

Jag drabbades av skrivkramp. Långa vakna nätter författade jag i huvudet långa inlägg både för den här och den andra bloggen, ibland kom jag så långt som att skriva ner mina tankar på papper men när jag satte mig vid tangentbordet kom jag sällan längre än till att skriva en rubrik. Sedan lade jag patiens istället. Det var som om kopplingen mellan hjärnan och fingrarna hade försvunnit. Jag kunde inte hitta ord för det jag hade känt så starkt under nattens författande och det var som att förlora en del av sig själv. Jag tror att delvis stod det här stora jobbiga som hände i vägen. Jag var så uppfylld av det och ville prata om det men hade egentligen ingen att prata med eftersom jag alltid vänt mig till mamma. Det kändes olämpligt att skriva om det här, särskilt sedan jag gjort om bloggen till en bokblogg. Att jag väljer att göra det ändå nu är i en förhoppning att det skall bryta den onda förtrollning som har kommit över mig, att jag skall kunna gå bortom den mur som byggts upp.

Jag sörjer fortfarande, eller snarare är det nu när allt är över som jag sörjer på riktigt. Det är ganska skönt att tillåta sig att känna sorg, att acceptera plötsliga gråtattacker för att sedan snyta sig och leva vidare med allt vad det innebär av glädje och bekymmer. Det är en del av livet.

Cyteen av C J Cherryh

Cyteen är en stor roman. Den handlar om politik, den handlar om genetik men framför allt handlar den om människor. Det är Cherryh när hon är som bäst och jag gillar henne nästan alltid.

Berättelsen kretsar kring Ariane Emory vars föräldrar en gång grundade Reseune, den forskningsanläggning som bland annat tillverkar Azi. Ari är respekterad, hatad och kanske lite älskad. Det sker ett mord men det är inte en detektivhistoria. Istället fungerar mordet som en katalysator som utlöser en rad händelser som får mer eller mindre allvarliga konsekvenser för en rad människor i kretsen runt Ari och inte minst för Ari själv. Den handlar också om politik och Cherryh har förmågan att skriva om politik på ett sätt som faktiskt gör mig intresserad. Alla skiftningar i maktbalansen och alla metoder och knep som tas till för att påverka denna blir en riktig thriller under hennes penna. Men viktigast av allt är ändå människorna. Cherry har verkligen förmågan att gripa tag i mig som läsare och jag skrattar och gråter med dem jag tycker om och hatar några intensivt. Det är en berättelse om makt och maktlöshet som ibland kramar åt om hjärtat.

Cyteen ställer frågor som: Vad är det som gör en människa till den hon är? och: Kan man återskapa en person, inte bara kroppsligen genom kloning utan även psyket?

I Downbelow Station är Union den stora fienden, lite obehagliga med sina stela programmerade människor, Azi. Cyteen berättas ur Unions perspektiv men det gör det inte mindre kusligt. Det Reseune framför allt är känt för är tillverkningen av Azi. Dessa Azi utvecklas i livmodertankar men det som framför allt skiljer dem från de vanliga människorna är att de mer eller mindre programmeras till att utföra vissa uppgifter och till att fungera inom vissa givna ramar. Ändå är de människor med känslor, känslor som dock inte fungerar på samma sätt som hos vanliga människor, vilket gör att Azi känns främmande. Trots att man får alla motiv till denna tillverkning är det en skrämmande tanke att något sådant skulle kunna förekomma.

Det är som sagt mycket politik. Man får veta hela bakgrunden till Unions grundande och ibland blir det faktiskt lite segt eftersom jag bara vill vidare och se vad som händer härnäst. Men det säger väl mer om mig som läsare. Det är också mycket vetenskap och bitvis har jag aningen svårt att hänga med. Men då det handlar om en forskningsstation men väldigt begåvade människor, en del av dem genier, så vore det väl orealistiskt om det var alltför lätt att hänga med i de vetenskapliga resonemangen. Men återigen så säger det kanske mer om mig som läsare.

Behöver jag säga att jag gillar Cyteen? Jag läste den för några år sedan och minns att jag tyckte den var bra men att den var så bra hade jag glömt. Eller kanske jag bara inte uppfattade alla nyanser sist? Den är dessutom väldigt spännande på sina ställen och har en upplösning ganska typisk för Cherryh.

En liten fundering

Nackdelen med att läsa en riktigt, riktigt bra bok är att alla andra verkar futtiga och tama i jämförelse.