Kärlek från första meningen?

Det här är något jag funderat på i flera år. Faktum är att jag funderar på det varje gång jag börjar på en ny bok eller rentav när jag får den i min hand. Men jag kanske skall ta det från början.

För några år sedan när jag gick på Komvux så diskuterade vi musik på engelskan. Läraren pratade om den där känslan av omedelbar förälskelse som kan komma över en när man börjar lyssna på någon ny musik. Eftersom han visste att jag var en läsande människa vände han sig till mig och frågade om jag trodde samma sak kunde hända med litteratur. Han undrade om det var möjligt att man bara genom att läsa de första orden eller det första stycket kunde veta att boken skulle gå direkt in i hjärtat på en. Om det var möjligt att redan den första meningen kunde framkalla den där rysningen av lycka och förväntan som de första tonerna i en ny musikbekantskap kan framkalla. Jag svarade utan tvekan ja på frågan. Själv var han tveksam.

Hur som helst fick det mig att fundera. Det har hänt både en och två gånger att jag har hört något okänt musikstycke och känt att det griper tag i mig, att jag måste få veta vad det är och kanske köpa skivan. Men har jag verkligen känt det så för någon bok?

Jag känner ofta en pirrande förväntan när jag börjar på en ny bok men det är just det, förväntan. För, handen på hjärtat, hur ofta läser du en bok som du inte har någon uppfattning om redan innan du öppnar den? Jag köper sällan en bok utan att ha en aning om vad jag får. Jag läser boktips och recensioner, får tips av vänner eller bär hem favoritförfattarens senaste. Om inte annat läser jag baksidestexten. Allt detta bidrar naturligtvis till läsupplevelsen. När jag väl läser den första meningen har jag redan bildat mig en uppfattning. Men hur mycket påverkar den uppfattningen min lyckokänsla när jag börjar läsa en riktigt bra bok? För jag måste säga att det är sällan den känslan sviker mig. Det är inte alltid den infinner sig direkt men om den gör det brukar den vanligtvis stanna. Kanske är jag lättflörtad.

I mars i år deltog Mårten på Pocketpocketpocket i ett test av just det här. Han fick två böcker om vilka han inte fick veta något i förväg. Han skriver om detta projekt här, här, här och här. I det här fallet uppstod definitivt ingen förälskelse men om det beror på bristen på förhandsinformation eller på bokvalet törs jag inte säga.

Så frågan är, kan man bli förälskad i en bok vid första meningen eller startar förälskelsen redan innan? Spelar det egentligen någon roll? Vad tror ni?

Inköp på bokmässan

Dessa böcker köpte jag på mässan. Eller egentligen köpte jag två av dem i butiken eftersom sf-bokhandeln inte hade med allt till mässan. Halting State köpte jag redan förra året men valpen fick tag i den.

Sedan var jag tvungen att köpa lite bokmärken också eftersom jag aldrig kan få för många och just de här tycker jag väldigt mycket om. Ja, jag vet att jag köpte hundbokmärket redan förra året, men valpen fick tag i det också så jag behövde ett nytt. Musmattorna var av en typ som jag letat efter länge men som det varit omöjligt att få tag på så det var också ett nödvändigt inköp. Konstigt att man måste åka till Bokmässan för att få tag i vettiga musmattor.

Intryck från Bokmässan

Så var årets bokmässa avklarad. Jag orkade inte mer än två dagar i år. Som vanligt drog sf-bokhandelns monter som en magnet och där gjorde jag också en del inköp. De hade dock inte allt jag tänkt köpa så jag gick senare på torsdag eftermiddag till butiken. I övrigt strosade jag omkring, tittade lite i de olika montrarna men inte alls så mycket som jag brukar. Jag var som sagt väldigt trött.

Som vanligt hade jag Pontes monter som bas och var också avlösare vid några tillfällen. Det är väldigt skönt att ha en monter att gå till, sitta en stund och prata lite med folk man känner, sitta lite och titta på folk som går förbi. Sedan är det alltid skönt att ställa av sig lite bokkassar innan man drar vidare.

Den stora behållningen i år var faktiskt bloggträffen som jag gick på på fredag eftermiddag. Andra deltagare var Kulturbloggen, Morellens, Hermia Says, Calliope Books, Lyrans Noblesser, Boktoka, Bokomaten och En full bokhylla. Vi lyckades hitta en ganska lugn vrå där vi faktiskt fick plats allihop och där det dessutom gick att prata. Jag hörde förstås inget som vanligt, inte förrän gruppen hade reducerats en del och vi satt lite mer samlade. Det var väldigt roligt att träffa dessa människor som man bara har "pratat" med genom bloggarna tidigare.

Det blev annars en ganska kort mässa för mig i år. Tyvärr betyder det att jag missar en del som jag skulle ha velat sett och hört men samtidigt är det skönt att komma hem och vara ledig lite innan måndagens jobb.

Snart dags

I morgon bitti bär det iväg till Bokmässan. Jag har övertalat sambon att köra mig till tåget så att jag kommer iväg tidigt och slipper bussbyten och annat elände. Nu skall jag bara skriva en lista och börja packa väskan. Det brukar vara förskräckande mycket jag vill ha med mig på en tre dagars Göteborgsvistelse och då tar jag ändå inte med mig en massa böcker.

Det skall bli riktigt roligt att gå på mässan trots att det är det ända jag gör, går och handlar böcker och annat krafs. Seminarier har jag aldrig råd med. Den här gången går jag bara på torsdag och fredag men det räcker. Jag känner att jag vill komma hem och ta igen mig innan det är dags för en ny arbetsvecka. Särskilt som jag måste ta igen morgondagens förlorade arbetstimmar.

Jag skall i alla fall se till att gå på bloggträff på fredag. Om de nu inte ändrar tiden igen i sista stund. Jag kommer nämligen att ha svårt att komma åt internet under de närmaste dagarna.

Nu hoppas jag bara att min huvudvärk inte skall utvecklas under natten till en hemsk förkylning.

Språklig irritation

Jag har läst ut Det stumma vittnet av Agatha Chrisite och måste säga att jag är förvånad över hur många irriterande konstigheter jag hittar i texten. Jag läste väldigt mycket Christie som ung och då märkte jag inget konstigt. Kan det bero på att jag läst så mycwet sedan dess och dessutom själv arbetat med skrivande?

Ta bara det flitiga användandet av "nåra". Först trodde jag bara att det var ett litet tryckfel men märkte snart att det användes genomgående istället för "några". Hur i hela friden kan något sådant ha fått slinka igenom. I jämförelse med det så var det en bagatell att att "dom" användes i stället för "de" och "dem". Sedan var det väldigt mycket näven och jycken och liknande och av någon anledning har jag svårt för det också men jag har inte läst originalet och kan faktiskt inte säga om det stämmer med dess språknivå.

Tydligt är i alla fall att jag har blivit känsligare för sådana nyanser. Kanske är det därför jag tycker om att läsa på engelska. Jag kanske helt enkelt inte uppfattar dessa språkliga egenheter då.

Själva berättelsen tillhör inte mina favoriter heller. Jag kom inte ihåg vem som var mördaren men störde mig faktiskt på hela upplägget av boken. Sedan har jag alltid tyckt bättre om Miss Marple än Poirot och det var ju också ett minus. En lite småspännande bagatell skulle jag kalla den för. Nåja, fem kronor var den väl värd.

Bokmässan igen

Det ser ut som om det blir bokmässebesök trots allt. Jag skulle ändå åka ner till Göteborg för att hälsa på mamma och köpa lite böcker så jag lägger resan den här helgen.

Är det någon som skall dit och vill träffas? Jag kommer att vara där torsdag och fredag och skulle gärna träffa andra bloggare och fika eller något. Jag har dock inte råd att deltaga i någon dyrare aktivitet och vill inte gå på någon stor bloggträff med en massa okända eftersom jag skulle känna mig dum och bortkommen. Men om någon som läser den här bloggen skulle vara intresserad skulle det vara väldigt roligt att träffas.

Det innersta rummet av Elizabeth George

Äntligen har jag tagit mig igenom Det innersta rummet av Elizabeth George. Det var ganska mödosamt och var bara möjligt att göra genom lyssning. Hade jag gett mig på att försöka läsa den själv hade jag lagt den åt sidan, igen. Jag har nämligen försökt läsa den förut men kom inte längre än till Deborahs första dumhet.

Det största problemet med boken är att den har Deborah och Simon St James som huvudpersoner. Jag har alltid tyckt att de är ganska ointressanta och i den här boken beter sig Deborah dessutom synnerligen korkat. Men visst, när jag lyssnar på en bok har jag mycket lägre krav och jag ville ju veta hur det skulle gå så jag gav mig på att lyssna på de 22 cd:arna för flera månader sedan. Efter två omlån tog jag mig igenom eländet och kan väl säga att jag kunde lika gärna ha låtit bli.

Deborah tar sig an att hjälpa en vän som tros ha begått ett mord. Simon försöker hjälpa till men det har han inte mycket för. Hans otacksamma och korkade hustru kan inte förstå varför han blir arg när hon traskar iväg med bevismaterial för att göra egna undersökningar. Jag har mest lust att dänga henne i huvudet med en stekpanna.

Nej, jag skall nog hålla mig borta från George om inte Barbara Havers är med och har en stor roll i berättelsen. Det är hon som är intressant av alla Georges figurer. Annars George en förmåga att skriva alldeles för utförligt om helt ointressanta och oviktiga personer. Jag behöver inte få en hel biografi om någon som t.ex. bara finns med i berättelsen för att hitta ett mordvapen. Kanske försöker hon vara djup och psykologisk och det kan vara intressant om det handlar om brottet. Psykologiska deckare kan vara riktigt intressanta om det rör själva brottets psykologi, men om allt skall analyseras och grävas i blir det bara trist. Det var det som fick mig att sluta läsa P D James. Nej, tacka vet jag orealistiska berättelser om seriemord.

Tankar om A Feast for Crows av George R R Martin

Oj vilken tid det tog att läsa ut den här boken. Jag började någon gång i slutet på juli och blev klar först igår. Den var inte dålig och till en början var den väldigt intressant och läsningen gick fort framåt. Sedan stannade det av lite. Det finns flera orsaker till att det tog sådan tid. Dels har jag haft annat i huvudet, dels var jag inte helt nöjd med hur berättelsen utvecklades. Mina favoritpersoner var inte med så mycket eller i vissa fall inte alls. Sedan tycker man att det kunde väl få gå bra för någon av dem man tycker om. Men det är klart, vi fäster oss kanske inte vid samma personer så för någon läsare är det nog så.

Det mesta är sig likt. Det krigas och mördas och intrigeras. Jag har fått ett nytt hatobjekt i Cersei men jag behöver egentligen inga nya hatobjekt. Det jag behöver är att få läsa om de personer jag faktiskt tycker om och att det går bra för dem. Tyvärr blir jag oftast besviken.

Jag tycker detta är den svagaste av de fyra som kommit ut hittills. Trots detta är det en mycket bra bok, en svag Martin är starkare än mycket annat. Nu hoppas jag desto mer på nästa del som jag tror kommer att behandla dem som jag bryr mig om. Men eftersom jag har läst i kapp får jag snällt sälla mig till alla andra väntande läsare. Nåja, jag har annat att läsa.

Jag är inte död

Nej, jag har bara varit upptagen med annat. Här följer en lista på vad jag sysslat med på senaste tiden.

Plockat svamp
Läst på om datorbygge
Byggt dator
Fixat inställningar och program på nya datorn
Spelat spel på nya datorn
Flyttat över filer från gamla datorn
Jobbat

Läst A Feast for Crows har jag i stort sett bara gjort till frukosten och eftersom jag inte äter frukost på arbetsdagar och dessutom hade besök förra helgen så har det alltså inte blivit mycket läst. Boken är bra men det finns helt enkelt för mycket annat som lockar.

På senare tid har jag därför bara lyckats hålla bloggen igång med hjälp av diverse utmaningar och på sistone har det inte funnits några sådana som jag känt att jag klarar att deltaga i. De flesta är för svåra helt enkelt.

Men jag har inte lagt av och planerar inte heller att göra det. Det handlar bara om att komma in i läsningen igen, få lite ordning på allt runt omkring och få lust att skriva om böcker. Jag älskar ju böcker och läsning och allt som hör till och vill gärna dela med mig av mina tankar. Men jag har lagt märke till att aktiviteten har varit låg på många av mina favoritbloggar så jag är tydligen inte ensam.