Om böcker, litteratur och läsning.
I torsdags blev vi av med telefonen för andra gången i år och denna gång följde internetuppkopplingen med. Det är konstigt hur isolerad man känner sig och hur stressad man blir av att inte kunna läsa sina bloggar på några dagar. Kan det vara ett beroende?
Strax skall jag kasta mig ut i bloggvärlden igen för att se vad som har hänt. Det lustiga är att det kanske inte har hunnit hända så mycket.
Eftersom det går så trögt med allting just nu kan jag ju åtminstone svara på den här bokenkäten som först så hos Martina.
1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Jag kan inte komma på någon nu faktiskt. Jag brukar för det mesta hitta rätt när jag väljer men det finns ju sådant man blir mer eller mindre tvungen att läsa, t ex i skolan. Högläsningen av Flugornas herre var väl ingen hit direkt, jag avskyr verkligen den boken. Förresten, Pojken som kallades Det var ju riktigt gräslig på alla plan.
2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Påverkat hurdå? Sådan där är alltid svårt att svara på. Jag tror inte att någon bok någonsin har förändratt mitt liv eller mitt sätt att tänka, men många böcker har gett mig starka upplevelser. Några titlar jag kommer ihåg och ofta återkommer till i tankar och rekommendationer till vänner är: Kiln People av David Brin, Cyteen av C J Cherry, Songmaster av Orson Scott Card, Narnia-böckerna av C S Lewis och Bartimaeus-böckerna av Jonathan Stroud.
3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Jurtjyrkogåden. Jag var rädd för min katt när jag läste den. Hade ganska nyligen flyttat hemifrån och var väl inte helt van att vara ensam.
4. Vad använder du som bokmärke?
Jag samlar på bokmärken och har långt fler än jag behöver. Inför varje ny bok bläddrar jag igenom dem och väljer ut ett jag tycker passa till just den berättelsen.
5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Oftast på eftermiddagarna. Har försökt läsa på lunchen på jobbet, men det bulltrar för mycket.
6. Vad var den första bok du läste?
Min mormor brukade stolt berätta att jag läste Jorden runt på 80 dagar innan jag började skolan. Det är inte sant. Jag kunde inte läsa innan jag började skolan men jAag lärde mig snabbt när jag väl börjat. Jorden runt kan mycket väl ha varit en av de första böckerna jag läste, mennågot mormor missade var att det var en lättläst version.
7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
JAg älskar inbundet. Det är snyggare och lättare att hantera tycker jag. Men pocket är billigare och väger mindre så det har ju sina fördelar det också. Var jag rik skulle jag dock satsa på inbundet i första hand.
8. Vilken bok läser du nu?
Vad de döda vet av Laura Lippman.
9. Och vilken sida är du på?
Ingen aning, tror jag har en tredjedel kvar ungefär.
10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Det händer. Jag äter gärna när jag läser och det är svårt att undvika at lämna spår. När det gäller egna böcker kan jag ibland göra svaga markeringar i kanten med blyerts om det är något avsnitt jag vill kunna hitta tillbaka till. Hundöron är usch och fy.
11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Ett omslag eller en titel kan få mig att plocka upp en bok men det skall mer till för att jag skall börja läsa.
12. Sidantalet, då?
Nej.
13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Aldrig.
14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Många. De titlar jag nämn under punkt 2 är typiska omläsningsböcker även om jag inte läst om dem alla än.
15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Möjligen under min bibliotekstid då jag hanterade böcker på ett annat sätt än hemma.
16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag är egentligen en manisk fastklängare, men ett antal jobbiga flyttar har gjort mig lite mindre klängig. Numera kan jag till och med kasta skräpböcker.
17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Det har hänt, men jag läser hellre tidningar på toaletten.
18. Just det, läser du i badrummet?
Duschar, men på den tiden jag badade föredrog jag att plaska omkring framför att läsa.
19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag har ibland skrivit upp intressanta titlar på små lappar som jag brukar tappa bort. Förutom bloggen har jag inget system.
..det här testet som jag fann hos Avantgardet.
 I took the "If You Were a Poet..." quiz on gURL.com | |||
 |  | I am... Emily Dickinson Do you have a 19th century sensibility? Or are you an intellectual? Do you write a lot? Because it seems like you have a lot in common with classic American poet, Emily Dickinson. Read more... Which poet are you? | |
Kommer hem från jobbet, trött och grinig efter endast tre timmars nattsömn. Byter om och sätter mig framför datorn för att läsa mail och bloggar. Sniffar lit undrande, fan vad det luktar hundkiss. Vet att Ruffa kissade på golvet i morse, har sambon månne missat en fläck? Kravlar runt på golvet under datorbordet och trevar med händerna, ingenting här, ingenting där. Vad i helsike? Luktar lite på min axel. Nej, hon har kissat på tröjan!
Tror ni jag kommer att sluta slänga mina kläder på golvet?
Just nu ägnar jag mig mest åt min spelblogg. Dels för att det är lite lättsammare, dels för att jag får mycket respons där, vilket känns välgörande just nu. Det har varit en lång vecka med mycket jobb, en hel del e-postkrångel och stor trötthet. Boken jag håller på med verkar lovande men är när jag har tid att sätta mig ner och läsa så är hundarna som mest aktiva, och det är svårt att koncentrera sig när man efter varje mening måste avbryta läsningen för att sära på busarna. De har en tendens att härja inne i vardagsrummet och det mår inte parkettgolvet så bra av. Vi har visserligen täckt det med flera lager mattor men dem sparkar hundarna bort när de blir alltför busiga.
Nu är jag ju ledig i två dagar men jag har en känsla av att en stor del av dem går åt till att ta igen förlorad sömn.
Just nu är jag på jobbet. Min uppgift idag och troligen några dagar framåt är att mata plåt i en stor maskin. Plåtarna kommer ut i andra änden som färdiga tryckplåtar. Det är en ganska simpel uppgift som inte kräver så mycket av min uppmärksamhet. När maskinen varvar ner reser jag mig och tar fram en ny plåt för att sedan stoppa in den när maskinen piper att det är dags. Problemet är att det tar en stund mellan varje plåt, och just nu har jag ingen annan arbetsuppgift att hålla på med medan jag väntar. Därför sitter jag och läser bloggar och skriver detta. Men nu är jag en person som tycker det känns dumt att göra sådana privata saker på arbetstid, men eftersom alternativet är att sitta och titta på hur procenten räknar upp på displayen finns det inte så mycket att välja på. Jag skulle förmodligen somna och vakna med ett ryck när det piper, coh det vore ännu värre.
Jag nästan skrek till av förtjusning när jag hittade den här boken på sf-bokhandeln. En av mina absoluta Heinlein-favoriter. JAg läste den många gånger som ung och frågan är ju i sådana fall alltid om boken är så bra som man minns. Ja! Jag vet inte varför men den här boken tilltalar mig alldeles väldigt.
Berättelsen är enkel som alltid i Heinleins bra böcker. Skådespelaren Lorenzo Smythe blir anlitad att föreställa Bonforte, en högt uppsatt oppositionspolitiker. Bonforte måste vara på en viss plats en viss tid och hans mptståndare har kidnappat honom för att förhindra detta. Alltså anlitas Smythe för att rädda situationen.
Mycket mer finns egentligen inte att berätta. Men Heinleins styrka ligger i att skapa dessa mer eller mindre vanliga människor och placera dem i ovanliga situationer för att engagera läsaren i deras liv och leverne. Det är klart att det tilltalade mig när jag var barn och älskade berättelser om det godas seger och drömde om att själv vara räddaren i nöden. Men vad är det nu som gör att jag kan läsa berättelsen med lika stor behållning. Är jag lika lättrörd och enkel som när jag var barn? Ja förmodligen. Hur som helst talar Heinlein direkt till mitt hjärta och klarar att göra det på 243 inte särskilt tättskrivna sidor. Läs!
