Maids of Misfortune av M Louisa Locke

 Mrs Annie fuller är en ung änka som förutom att hyra ut rum i sitt ärvda hus även får in pengar genom att ge finansiella råd grundade på sina kunskaper om finansvärlden och handeln med aktier. Men eftersom ingen man skulle ta råd av en kvinna i sådana frågor ger hon råden i sin roll som mediet Sybil. När hennes favoritklient plötsligt dör under mystiska omständigheter bestämmer hon sig för att börja luska i fallet.

Det här är en riktig mysdeckare av det där slaget där en ganska vanlig människa råkar snubbla över en mordgåta. Vi får följa med Annie Fuller under hennes utredning och det är väldigt mycket funderingar fram och tillbaka från hennes sida men det gör inget då jag trivs så bra i hennes sällskap. Stämningen är gemytlig och berättelsen har många personer som det är lätt att tycka om. några det är lätt att ogilla har den förstås också.

Jag hade mina, visserligen ogrundade, misstankar på ett tidigt stadium men det blev ändå riktigt spännande mot slutet. Jag blev riktigt glad när jag såg att det är en hel serie böcker för jag kommer definitivt att vilja återvända till San Fransisco och Annie Fuller.

En dag att minnas

Idag åkte vinterjackan i soporna. Den där jackan jag köpte den 19 januari 2010, en tisdag.

Jag har alltid fascinerats par som firar sådant som när de blev ihop. Hur kan de känna till datumet? Det är ju inte precis som när man var tio och frågade chans på någon. Då fanns det ju möjlighet att skriva in det i dagboken eller nåt, "Idag frågade jag chans på Jonte och han svarade JA!"

Jag har ingen aning om när jag och sambon blev ihop. Det är inte det att jag inte minns, inte bara i alla fall, utan att jag inte kan veta. Jag vet inte när vi gick från att vara vänner till att vara ett par. Det bara blev så. Vi umgicks och pratade och någonstans under allt umgänge och prat visste vi att vi ville vara tillsammans men det går inte att plocka ut ett visst ögonblick då det skedde. Det där är egentligen inte så konstigt men jag vet faktiskt inte ens vilket år det var annat än någon gång mellan december 1990 då jag flyttade till Lysekil och den 5 oktober 1995 då vi flyttade ihop. Det där sista kommer jag ihåg då jag har ett datum att hänga upp det på.

Men jag kommer ihåg när jag köpte min vinterjacka. Den 15 januari opererades mamma för sin hjärntumör. Det var en fredag. Kvällen innan var jag på rovdjursvandring på Nordens Ark med jobbet. Det var Arctic Paper som bjöd och det var en helt fantastisk upplevelse. Där gick jag genom parken i min sommarjacka utan att frysa men visste att jag behövde en vinterjacka. På fredag förmiddag åkte jag ner för att tillbringa en vecka i Göteborg, med dagliga besök på sjukhuset hos en mamma som inte riktigt var där längre. Jag hade nästan inga pengar och telefonens kontantkort var tomt men den 19 januari fick jag min pension och åkte direkt för att köpa en vinterjacka. Undrar om jag alltid kommer att minnas det.

Vittfarnepriset

För några veckor sedan nåddes jag av det väldigt glädjande beskedet att jag tilldelats Vittfarnepriset för bästa svenska kongressrapport 2014-2015. Mindre roligt är att det är det sista som delas ut, det verkar inte ha haft önskad effekt, att få fler att skriva kongressrapporter. Priset består av ett stipendium och ett, eh, konstverk men framförallt glädjer jag mig åt den stor äran. Det är väl kanske ett tecken på hur få rapporter som skrivs att just jag fått priset, men kul är det hursomhelst.

Det var Olovs EuroCon-rapporter som en gång fick mig att upptäcka kongressrapporten och även att på allvar längta efter att själv gå på kongress. De fick mig att förstå vad det handlar om. Efter det satt började jag läsa de rapporter jag kom över, ibland med avundsjukan kramande om hjärtat. Det är roligt att kunna ta del av en kongress man inte kunna åka till själv, det är nästan ännu roligare (och mindre smärtsamt) att läsa om de man faktiskt besökt. Detaljerade redogörelser för olika programpunkter eller en stämningsfull promenad genom kongressen, allt kan vara givande att ta dela av.

Jag har lite dåligt samvete att jag inte skrev en rapport från Archipelacon. Ambitionen fanns, jag förde anteckningar under kongressen för att inte glömma något, men sedan kom livet med intensiv jobbvecka och en segdragen förkylning. Som så många andra planer rann den ut i sanden.

En sak som priset har fört med sig är att jag blev tillfrågad att sitta med i en panel på Swecon men tyvärr fick jag tacka nej eftersom jag inte ska dit. Det svider lite faktiskt för det hade varit så oerhört kul att vara med.

Doll Bones av Holly Black

Doll Bones av Holly Black är en en fin liten berättelse om vänskap. Den är också en stämningsfullt spökhistoria som aldrig blir riktigt otäck, i alla fall inte för mig. Jag vet inte vad den har för effekt på den tänkta målgruppen som jag gissar är betydligt mycket yngre.

Poppy, Alice och Zachary brukar träffas efter skolan för att leka, de skapar fantastiska fantasifull äventyr tillsammans. Sedan en dag händer något som förändrar allt. Just den här händelsen drabbade mig faktiskt riktigt rejält men jag är inte säker på att den skulle påverka andra läsare så mycket. I och med den så tar ett nytt slags äventyr sin början för barnen. De får utstå en del prövningar men det är ändå en hoppfull bok som gjorde mig glad i slutändan.

Var kommer alla dessa böcker ifrån?

När det gäller böcker är jag något av en hoarder. Åtskilliga böcker har släppts hem bara av den anledningen att de är just böcker. Nu anser jag visserligen inte att man måste läsa eller ens planera att läsa alla böcker man skaffar, det kan finns många skäl att vilja ha en bok och att man vill läsa den är bara ett.

Jag har burit hem böcker som är vackra eller som jag har läst och älskar bara för att kunna se dem i hyllan och bli glad. Ibland vill jag vara säker på att en bok finns tillgänglig om jag vill läsa om den. Eller kanske är det en bok jag faktiskt tycker verkar intressant och tror jag vill läsa någon gång.

Men så har vi alla de där andra böckerna. Jag har "räddat" bärkassevis med utgallrade biblioteksböcker bara för att, och ärligt talat är det inte böcker jag blir glad av att se i bokhyllan. Nej, de är förvisade till kassar ute i stugan. De allra flesta av dem tillhör kategorin "den där ser lite intressant ut". Sedan har vi alla dessa böcker som fått följa med hem från bokrean. Det var ju inte direkt så att jag köpte de där lite finare konstböckerna som man ibland kan hitta. Nej, istället bar jag hem en massa jävla deckare som jag lika gärna kunde lånat på biblioteket och som tyvärr står olästa än idag. Det finna ett skäl att jag slutade gå på bokrea.

Mitt köpbeteende har ändrats med åren. Jag har som sagt slutat gå på rean och plockar inte på mig billiga/gratis böcker utan eftertanke. Jag fick ett litet återfall när vi rensade ur mammas lägenhet och det ångrar jag. Det är ytterst få av de böckerna som verkligen gör mig glad att ha i hyllan.

När jag köpte en Kindle förändrades förutsättningarna en hel del. Jag föredrar att läsa på den, det är bekvämare på alla vis. En fördel är att eböcker behöver man inte köpa förrän man verkligen tänkt läsa dem. Det går på någon minut att genomföra köpet och ladda ned den, lite längre om jag köper en bok i fel format. Jättebra! Men som alla som äger en eboksläsare vet så fungerar det inte riktigt så.

Jag köper långt fler böcker än jag faktiskt hinner läsa. Kanske ser jag att någon intressant titel är billig och passar på. Eller så laddar jag ner en massa gratis titlar. Det finns mycket gratis att hämta, första delen i en serie eller böcker som författaren hoppas få recension på. Gillar du erotik finns det hur mycket som helst. Det som blivit den stora fällan för mig dock storybundle.com och humblebundle.com. Det är väldigt svårt att motstå vissa paket. Allt detta leder till att jag har plattan fylld med en massa böcker som jag inte vet när eller varför jag köpt.

Problemet är att jag bara får upp en lista med titlar. När jag hållit en bok i min hand är det så mycket lättare att komma ihåg när och varför jag köpte den. När det är dags att välja nästa bok är chansen stor att det blir den där jag köpte för att jag faktiskt vill läsa den. Inget fel i det men jag kanske missar något bland alla de andra som istället hamnar "på hyllan" bland alla readeckare. Nu har jag i alla fall börjat att skapa Samlingar så fort jag köper en bundle.

Så här ser det ut på kindlen

På telefonen får jag upp omslag men om jag köpt en 
Storybundle och skickat den via epost så visas inte
omslagen förrän jag laddat ned boken. Det gör det
svårt att få någon riktig känsla för de olika titlarna.
Här jag skapat en samling med den senaste Story
Bundlen jag köpte för att få lite ordning.

Jag har i viss mån lyckats stävja mitt impulsiva köpklickande vad gäller datorspel och hoppas kunna göra detsamma vad gäller böcker. Det är inget stort problem, jag lägger inga stora summor och till skillnad från readeckarna tar de ingen plats. Men ändå, det är hundralappar varje månad jag kunde använda på bättre sätt.