Jag skulle så väldigt gärna vilja skriva en lång och intressant recension av Amatka men känner inte att jag kan göra den rättvisa, så därför nöjer jag mig med några korta tankar istället.
Den här berättelsen gav mig ett konstant tryck över bröstet under läsningen och det menar jag inte alls som något negativt. Jag hade samma känsla av instängdhet och ångest som jag hade när jag läste Wool och det gjorde att jag inte kunde läsa i den alls de dagar jag redan kände mig orolig av andra skäl. Men denna känsla är trots allt något som kännetecknar en bra dystopi så det är ett plus.
Språket kändes lika precist som berättelsen och det av förklarliga skäl När man läser boken förstår man så småningom varför allt är precis som det är.
Svamp! Jag älskar svamp och då menar jag inte bara att äta. En av mina favoritböcker genom tiderna är Svamp: som gift, drog och medicin i magi, sex och religion
När jag nu har läst ut boken vet jag inte riktigt om jag känner hopp eller förtvivlan.
Spirou-skandal? Jajamensan!
2 dagar sedan
2 Comments:
Det måste väl vara bland det finaste man kan säga till en författare att deras böcker gav en sådan stark känsla att man påverkades fysiskt? Trist att du behövde må dåligt, dock. Jag förstår dig verkligen, med tanke på den tryckande stämningen i boken.
Äsch, jag mådde inte så dåligt men är ganska noga med att välja när jag läser lite tyngre berättelser. Nu har jag haft en period av stress och oro och då kändes det lite dumt att lägga detta ovanpå. Det är som du säger en bra bok som kan väcka sådana känslor.
Post a Comment