lördag 24 augusti 2013

The Sweetness at the Bottom of the Pie av Alan Bradley

The Sweetness at the Bottom of the Pie är en gammaldags deckare av det där slaget där en amatördetektiv mer eller mindre snubblar över ett lik och bestämmer sig för att lösa mordgåtan. I det här fallet är detektiven Flavia de Luce, ett elvaårigt kemisnille. Flavia bor med sin far och två systrar i ett stort hus. Hon ligger i ständigt krig mot systrarna (oklart varför), och fadern är väl ungefär så frånvarande som han kan vara och samtidigt befinna sig i huset. Han finns där vid måltiderna men annars verkar han mest stänga in sig med sina frimärken. Detta ger Flavia massor med tid att ägna sig åt sina intressen, kemi och att jävlas med systrarna. Det förra hjälper henne med det senare. Så en dag hittar Flavia en döende man i köksträdgården och äventyret kan börja.

Jag gillar denna berättelse om frimärken, gamla hemligheter och mord. Det är stundtals väldigt roligt, oftast spännande och jag bryr mig om Flavia. Är det realistiskt med en elvaårig flicka med eget kemilaboratorium? Nej, knappast, men det är just det som är så skönt. Oftast när jag längtar efter att läsa deckare drömmer jag mig tillbaka till en tid innan jag hade läst alla Christie. Här får jag något med samma känsla.

På minussidan finns att det är lite för lätt att lista ut hur allt hänger ihop. Det gör inte så väldigt mycket eftersom jag har trevligt under hela läsningen och definitivt tänker läsa mer om Flavia.

2 Comments:

Bokomaten.. said...

Åh, du har läst den! Jag är ju löjligt förtjust i Flavia de Luce.:) Även om jag håller med om att intrigen emellanåt är lite långsökt. Att det är lite för uppenbart och man undrar varför ingen bara kommer på hur det hänger ihop.. Fast så är hon ju trots allt bara 11 år, Flavia, det är väl se han kommer undan med det:)

Arina Pingol said...

Ja, jag blev väldigt förtjust i Flavia. Jag har lite efterlyst sådan här mysspänning så jag blev glad att jag hittade den här och att det finns fler böcker.