Läslängtan

På grund av diverse omständigheter har jag hållit på med God of Clocks i flera månader nu. Det har varit riktigt segt men nu börjar det lyckligtvis lossna. Detta har i alla fall lett till att jag längtar efter att läsa något riktigt lättillgängligt, gärna roligt, men en omläsning av någon gammal favorit brukar också fungera. Därför köpte jag för ett tag sedan Sookie Stackhouse-boxen med de åtta första delarna. Jag har bara läst den första och den var i alla fall väldigt lättläst. Jag har gått och riktigt längtat efter att få sätta tänderna i den.

Men nu har det ju varit bokmässa vilket innebär en hög nya böcker. När jag nu har införskaffat två Banks så behöver jag inte sitta och hålla på Use of Weapons längre och A Dance with Dragons känns också ganska lockande. Sedan har jag precis fått tillbaka Kiln People som skriker efter att bli omläst. Det är riktigt skönt att känna all denna längtan men jag tror jag ska hålla mig till ursprungsplanen och läsa lite vampyrlusta innan jag ger mig i kast med de tyngre titlarna. Varför chansa?

Årets bokmässeskörd

Som vanligt handlade jag mest hos sf-bokhandeln, både i montern och i butiken, men det blev en del serier också. Däremot blev det inga prylar i år.

Jag hade tänkt vänta på pocketutgåvor för både Martin och Stross, eller i Martins fall storpocket men jag kunde inte motstå dem. Inbundet är absolut att föredra och jag hade ju råd så...

Bokmässan - slutrapport

Årets bokmässa blev aningen jobbig för mig. Jag hade konstant värk vilket gjorde att jag inte orkade går runt som jag brukar. Jag höll mig mest till huvudstråken och vandrade mellan mina favoritmontrar och det känns som om jag missat massor. Dag två, fredag, tillbringade jag mest i bokbloggarnas rum på plan 2 men det var faktiskt riktigt givande. Jag fick tillfälle att tala med många nya bekantskaper och det är ju faktiskt en del av det jag vill få ut av mässan nuförtiden.

Det blev bara två dagar för mig i år för jag var helt slut på fredagen men jag fick se det viktigaste, träffa dem jag ville träffa, köpt det som stod på inköpslistan och hann till och med med ett besök i sf-bokhandeln så mässan känns i alla fall lyckad.

Bokmässan - torsdag

Dagen kunde ha fått ett förfärligt slut. När jag kom hem till min syster på eftermiddagen upptäckte jag att handväskan var borta, med hela mässkassan! Vad gör man i det läget? Först grips man av panik. Sedan tänker man att det finns några möjliga tillfällen där man kan ha lagt den ifrån sig. Slutligen bestämmer man sig för att åka tillbaka och leta.

Jag visste att om jag inte hade fått den stulen så fanns det tre ställen där jag kunde ha glömt den, i garderoben, på toaletten eller i montern. Lyckligtvis fanns den kvar i montern, där stod den ganska säkert till och med. Deet besvärliga var att få komma in efter stängningsdags och hämta den. Först blev jag tvungen att ringa min mobil fem gånger för att se om någon svarade men slutligen gick någon med mig in och jag kunde återförenas med plånbok och mobil.

Nu är ju Bokmässan lite mer än borttappade väskor och jag hann gå runt i större delen av lokalerna och kolla in lite böcker jag är intresserad av. Några fick följa med direkt, andra måste jag fundera över ett tag. Man vill ju inte göra av med alla pengarna på en gång.

Jag hann också träffa andra bokbloggare, inga planerade träffar men det blir lätt så att man stöter på varandra ändå. Ännu lättare är det i år när bloggarna har fått ett rum att samlas i. Jag hann prata med Lyran och Calliope men det blev även en del nya bekantskaper.

Nu ska jag försöka samla krafter och hoppas på en rolig dag i morgon också. 

Flyg fula fluga av Patricia Cornwell - LJUDBOK

Cornwell läste jag flitigt förr i tiden men sedan tog det stopp. Jag blev så fruktansvärt trött på den kyliga Scarpetta och hennes eviga skryt om systerdottern, denna övermänniska som inte bara är datorgeni och flyger helikopter utan verkar vara expert på det mesta hon företar sig.
Men ibland sätter deckarsuget in och då är det bra med ljudböcker eftersom jag gärna lyssnar på sådant som jag kanske inte har tid att läsa själv. Ljudböcker måste vara lättlyssnade och spännande, tycker jag.

Det bästa med Cornwells böcker är oftast deckarintrigen och det är väl gott så. Men nog är det roligare att läsa en berättelse där man kan sympatisera med huvudpersonerna och det är inte alltid så lätt med Scarpetta och Lucy. Nej, jag är inte avundsjuk. De känns bara så overkliga med alla sina fantastiska egenskaper och Scarpetta framställs på ett sätt som får henne att verka vara en kall person, ingen jag skulle vilja lära känna.

Så vad tyckte jag då?. Lucy kändes lika trist som vanligt men Scarpetta verkade något mänskligare, kanske beroende på de prövningar hon utsatts för i de närmast föregående böckerna. Det var hur som helst spännande med seriemord och gamla bekantskaper, på både onda och goda. Något jag länge misstänkt visade sig stämma och det blev en hejdundrande final, som vanligt. Boken var tillräckligt bra för att jag skulle låna en till.