Tematrio - Läsning

I denna tematrio frågar Lyran vad vi läser när vi inte läser skönlitteratur. Jag läser och har läst en hel del genom åren men nuförtiden är jag tyvärr ganska ensidig i min läsning. Det är svårt att komma på tre saker som inte är skönlitteratur men jag skall i alla fall försöka.

1. Bloggar. Det finns en lång lista med bloggar jag läser mer eller mindre regelbundet. De flesta av dem är bokbloggar men det finns några undantag.

2. Datortidningar. PC Gamer är favoriten eftersom den handlar om mitt andra stora intresse, datorspel. Jag har läst den sedan starten.

3. Det tredje är egentligen skönlitteratur men är i alla fall inte in den vanliga romanformen. Jag älskar serier och köper sex tidningar regelbundet. Dessutom har jag en enorm albumsamling som tyvärr inte har utökats på flera år eftersom datorspelsintresset slukar en del pengar.

Tematrio - Filmer

Lyran frågar efter tre favoritfilmer den här veckan och det blir inte helt lätt att välja men jag får väl ta några ur högen.

1. Ett rum med utsikt är nog den film jag har sett flest gånger. Den bygger på en bok (som jag inte har läst) av E M Forster. Det är romantik och vackra miljöer, underbar musik och en hel del skratt. Charlotte Honeychurch åker till Florens med sin något stirriga släkting Charlotte och träffar en del mer eller mindre lustiga människor. Jag såg filmen på bio med mamma och jag blir fortfarande glad av att se den.

2. Magnolia var en film jag inte visste så mycket mer om än att Tom Cruise var med när den visades en kväll. Jag började titta och blev helt fängslad. Den innehåller många berättelser som mer eller mindre hänger ihop. berättelser om trasiga människor och taskiga barn-föräldrar-relationer.Den är underlig och fascinerande, så fascinerande att jag blev tvungen att köpa den för att se den om och om igen och varje gång upptäcker jag något nytt.

3. The Matrix visste jag inte heller något om men hängde med när pappa bjöd mamma på bio. Den målar upp en mörk framtid när maskinerna styr och människornas enda roll är att alstra värme. Det låter dystert men den är så snyggt gjord att det är en njutning att se. Dessutom fungerar berättelsen riktigt bra.

Det finns många fler som jag kanske berättar om en annan gång.

The Big Over Easy av Jasper Fforde

DI Jack Spratt leder Nursery Crime Division, en avdelning av Reading-polisen. Det är en krympande avdelning men det beror inte på att brottsligheten har minskat. Nej, snarare beror det på att Jack inte har chefernas förtroende. Jack är ingen dålig polis. Faktum är att han brukar klara upp de flesta av de brott han är satt att utreda. Tråkigt nog för Jack så lever han i en värld där det inte handlar om att klara upp brotten utan om att bli publicerad. Ju mer invecklat och intressant ett brott är desto större är chansen att berättelsen om det kan komma in i någon av de många tidskrifter med verkliga kriminalfall som finns. Ju fler utredningar du kan få omskrivna desto större chans att du kan bli med i Detectives Guild och med ett sådant medlemskap ökar också chansen att bli publicerad. Jack bryr sig inte om allt det där utan tycker att det borde vara nog att få fast skurken och kanske ge lite upprättelse till offret. Denna inställning har lett till att hans överordnade inte är särskilt nöjda med honom och att allmänheten inte bryr sig över huvud taget.

Förutom krympande anslag och en oförstående omvärld har Jack att kämpa mot den slemmige Friedland Chymes, en av polisvärldens mest publicerade detektiver och en riktigt otrevlig typ. Så en dag dör Humpty Dumpty till synes av ett fall från en mur och livet blir riktigt intressant för Jack.

Det här är alltså en deckare och en ganska skruvad sådan. Den utspelar sig så vitt jag förstår helt och hållet i bokvärlden, samma bokvärld som Thursday Next besökte i serien som började med The Eyre Affair. Till skillnad från i böckerna om Thursday Next så fungerar premisserna ganska bra. Jag finner inga av de logiska luckor som gapade så stora i den förra serien och som jag omöjligen kunde bortse ifrån. Det kan bero på att hela den här berättelsen utspelar sig i en enda värld och att det därför inte uppstår några problem med att jämka samman två helt olika världsbilder med krystade förklaringar och regler som följd. Nej, den här berättelsen är istället smart och rolig, full med ordvitsar och referenser som ibland får mig att önska att jag var lite mer bevandrad i brittisk sago- och rimtradition. Jag kan tänka mig att Ffordes böcker kan vara en översättares mardröm. Dessutom är det riktigt spännande ända till den rafflande upplösningen.

Det är ingen djup berättelse men man har riktigt roligt under läsningen. Jag tycker riktigt bra om Jack Spratt och läser gärna mer om honom och hans assistent Mary Mary.

Tematrio - Titelkvinnor

Lite sent svarar jag på Lyrans tematrio om titelkvinnor.

1. Astas bok av Barbara Vine. Jag minn inte så mycket av den här boken annat än att den var bra. Eller egentligen minns jag inte ens det men jag minns att jag har läst den och alla Barbara Vine jag har läst har varit bra.

2. Carrie av Stephen King. Kuslig och sorglig berättelse om den udda flickan Carrie som visar sig besitta starka krafter som kommer fram en dag när omgivningen driver henne lite för långt. Det hela tar naturligtvis en ände med förskräckelse.

3. Liten Ida av Marit Paulsen minns jag inte heller så mycket av utom att den väckte mycket känslor. Om ett utsatt barn, en "tyskunge".

Tevanor

Jag låter mig inspireras av Martinas svar på Boktokigs fråga om hur vi vill ha vårt te, vi som nu dricker denna ädla dryck.

Jag kommer från en tedrickande familj. Kaffe förekom nästan bara när vi hade gäster, om ens då. Testunden med hela familjen samlad höll vi på länge, i alla fall tills vi barn började droppa av en efter en. Den där kvällskoppen håller jag fast vid än idag. Jag har till och med svårt att sova utan mitt kvällste.

Det skall vara svart te. Förr i tiden drack jag inte smaksatta teer med undantag av Earl Grey, på senare år har jag lärt mig älska blommiga teer. Däremot har jag fortfarande svårt för exotiska frukter och kryddor. Tillagningssättet har också förändrats något. Från att ha låtit teet dra i fem minuter i kokhett vatten så nöjer jag mig nu med någon minut. det är totalt bortkastat att köpa ett fint, väldoftande, blommigt te och låta det dra för länge. Den fina aromen försvinner då. Däremot låter jag min egen blandning av Koh-I-Noor och Lapsang dra lite extra eftersom det kräver det för att den tjäriga smaken skall komma fram. alla sorter, inklusive de lätt parfymerade, dricker jag med mjölk men utan socker.

Grönt te är jag inte särskilt förtjust i och Rooibos är inte te.

Jag dricker helst ur en riktigt stor kopp eller mugg. Den på bilden är favoriten vid datorn eftersom den rymmer hela 6 deciliter och är ganska spillsäker med sitt fat. Annars blir det någon av mina fina Iittala-muggar. Muggen skall helst inte vara helt rak, det är godare att dricka ur muggar som är lite lätt utsvängda. Däremot så vill jag inte ha sådana där väldigt vida tekoppar eftersom det lätt skvalpar över i en sådan.

Te är absolut den dryck jag skulle ha svårast att leva utom, förutom vatten då som är en livsnödvändighet.