Summer of Night av Dan Simmons

Det är sommar 1960 och sista skoldagen för terminen och den allra sista skoldagen i Old Central School. En pojke försvinner och man anar att det är något som inte står rätt till med den gamla skolan. Några pojkar i tolvårsåldern bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt. Det som börjar mer eller mindre som en lek visar sig vara något mycket skrämmande och det blir ett sommarlov fyllt av fasa.

Jag har länge efterlyst bra skräck av det där slaget som får en att dra sig för att släcka lampan på natten. Den här boken uppfyller mina önskningar. Den är stämningsfull och spännande och riktigt, riktigt otäck på sina ställen. Simmons målar upp bilden av ett sommarlov fyllt av möjligheter och låter den sakta mörkna till något fasansfullt. Till och med den växande majsen som alltmer skärmar av omvärlden känns på något sätt hotfull.

Samtidigt finns där bilden av ett sommarlov tillsammans med vänner när hela världen är ett äventyr och skolan känns väldigt långt borta. Det är en berättelse om vänskap och tillit i en värld där de vuxna står för tryggheten i att få mat för dagen men där de egentligen inte kan erbjuda något när det gäller eftersom de tycks leva i en helt annan värld än barnen.

Det enda jag möjligen kan klaga på är att det okända är mer skrämmande så länge det är just okänt, och i den här berättelsen får man veta ganska mycket vilket mot slutet möjligen den mindre skrämmande. Det är kanske lite orättvist att klaga på det eftersom jag förmodligen skulle stört mig på att inte få veta något också. Det är en svår balansgång det där. Spännande är det i alla fall hela vägen och mot slutet var det svårt att lägga ifrån sig boken.

Jag kan varmt rekommendera boken.