Det är ju OS! Det är därför jag inte läst något. Nej, jag har knappt sett en minut av själva evenemanget. Faktum är att jag gillar OS och brukar se fram emot det men de grenar jag är intresserad av har gått på olämpliga tider så det har inte blivit av att se något. Men varför har jag inte läst då? Jo jag brukar sitta i tv-soffan när jag läser och den har ju varit ganska upptagen av sambon. Ligga och läsa kan jag inte göra utan att somna och någon annan bekväm läsplats har jag inte tillgång till. Mysteriet är löst. Jag har inte tappat läslusten. (Andas lättad ut.)
torsdag 21 augusti 2008
måndag 18 augusti 2008
Här händer inte mycket
Det är trögt på läsfronten nu. Jag har inte öppnat en bok på en vecka. Serietidningar är min kvällslektyr och när jag lägger pussel lyssnar jag på en ljudbok, men det är allt. Lite pinsamt med tanke på mitt gnäll i förra inlägget. Nåja, så kan det vara ibland. Jag lever i alla fall, ville bara säga det.
Upplagd av Arina kl. 00:11 0 kommentarer
tisdag 12 augusti 2008
Nu längtar jag
... efter att folk skall vakna upp efter semestern och börja blogga igen. Det var förfärligt vad glest det är mellan inläggen. Jag borde väl inte gnälla med tanke på min egen inläggsfrekvens men jag kan ju i alla fall skylla på att jag läser så långsamt.
Kom tillbaka, jag saknar er!
Upplagd av Arina kl. 21:25 4 kommentarer
Kategorier: gnäll
söndag 10 augusti 2008
Ljudbok: Timglaset av Julie Parsons
Jag tycker mycket om att pussla. Innan datorspelen kom in i mitt liv var det jag ägnade mig åt mellan böckerna. Och vad kan passa bättre än att samtidigt lyssna på en ljudbok.
Timglaset av Julie Parsons är en obehaglig deckare (kriminalroman?). Under stora delar får man följa skurken, något jag inte är så förtjust i. Men jag har lite andra krav på ljudböcker än på de vanliga så jag lyssnade vidare. Det rör sig om familjehemligheter, bortadopterade barn, hämnd och mord. Obehagligt som sagt.
Uppläsaren gör ett bra jobb förutom att hon ibland verkar oförberedd på vad som skall komma så att betoningen blir helt fel. Men rösten är ganska behaglig.
Upplagd av Arina kl. 13:54 2 kommentarer
Kategorier: deckare, ljudböcker
lördag 9 augusti 2008
Den stora framtidskongressen av Stanislaw Lem
Den stora framtidskongressen : ur Ijon Tichys minnen är en bok som det är svårt att berätta om utan att avslöja för mycket. Jag utfärdar härmed en spoilervarning.
Det börjar lite försiktigt med att berättaren (Ijon Tichy) bevistar den stora framtidskongressen som har befolkningsexplosionen som tema. Första halvan av boken består av en flödande berättelse där Tichy beskriver vad som händer runt omkring honom. Och det är en hel del som händer. I landet Costricana där kongressen hålls förekommer det oroligheter som ganska snart även drabbar hotellet och kongressdeltagarna. Detta leder till att staden bembas det vill säga bombarderas av droger som får människorna att drabbas av känslor av vänlighet och kärlek till nästan. Naturligtvis går allt åt helsike. Tichy flyr tillsammans med ett antal professorer och hotellpersonal ner i kloakerna.
Bokens andra halva består av Tichys dagboksanteckningar sedan han vaknat upp i en framtid efter att ha varit nedfryst. Den är lite mer samlad i sin berättarstil.
Det är en berättelse med många lager. Dels har vi framtidskongressen dels ett antal hallucinationer som framkallats av bembningen, till slut är det svårt att hålla reda på var man befinner sig. Vilket väl speglar Tichys tillstånd när lager efter lager av "verklighet" skalas bort.
Jag kan i senare delen av boken ha vissa invändningar mot vissa händelser och tillstånd. Varför tinar de upp de nedfrysta om nu jorden är så överbefolkad? Eller väcker upp de döda? Nå, alla dessa invändningar rasar när det visar sig att allt är en illusion, en hallucination. Hela boken är som en febrig hallucination, intensiv, flödande. Den förra delen av boken har nästan ingen styckeindelning vilket bidrar till intensiteten.
Jag tyckte mycket om boken när jag läste den för tjugofem år sedan och jag blev inte besviken vid omläsningen. Möjligen är jag mer uppmärksam på språkliga konstigheter. Det är lite slang som jag tyvärr stör mig på, och en del rena fel. Sådant lade jag inte märke till i min ungdom. Men det går att bortse från eftersom berättelsen är så bra i övrigt, så sprudlande och humoristisk. Trots den dystra bild av framtiden som ges skrattar jag högt många gånger. Läs!
Upplagd av Arina kl. 14:02 0 kommentarer
Kategorier: boktips, recension, science fiction
onsdag 30 juli 2008
The Color of Magic av Terry Pratchett
En behändig liten bok att ha som nattläsning, tänkte jag. Inte tung och inte skrämmande. Men oj så rolig! Det var svårt att sluta läsa fast jag var så trött att ögonen gick i kors. Och då hör den ändå inte till de bästa i serien enligt vad jag hört sägas.
Boken handlar om och utspelar sig på Skivvärlden (korrekt översatt?), en värld som är både helt olik men samtidigt helt lik vår. Hur det går ihop måste man läsa boken för att förstå. Jag får en känsla av att precis allting är möjligt trots att världen faktiskt styrs av sina egna lagar och regler. Humorn är skruvad och bisarr, och alldeles underbar. Språket är en stor del av behållningen. I den här delen är den misslyckade trollkarlen Rincewind huvudperson, men alla bokens olika personer får liv. Om jag har förstått saken rätt innehåller serien ett antal starka personligheter som återkommer mer eller mindre ofta, ibland som huvudpersoner, ibland som bipersoner eller bakgrundsfigurer. Fortsatt läsning får utvisa om jag har rätt.
The color of Magic berättar om hur Rincewind tar jobb som guide till turisten Twoflower. Det visar sig bli ett inte helt lätt uppdrag att lotsa runt den aningslöse och entusiatiske turisten. Boken är uppdelad i fyra delar som faktiskt fungerar ganska bra fristående. Det är en tunn men mycket innehållsrik bok. Jag blir glad av den.
söndag 27 juli 2008
Jag vill bara få det sagt
Jag avskyr sommaren, avskyr på gränsen till hatar. Värmen som får mig att flämta och snyfta och drabbas av panikattacker (vilket inte gör saken bättre). Flugorna som kryper i mitt ansikte när jag skall sova och på mina ben när jag försöker se på tv. Försöker se på tv ja, för det förbannade ljuset gör att jag måste hänga stora skynken över alla fönster för att över huvud taget kunna se om tv:n är på. Ljuset gör det också direkt smärtsamt att sitta vid datorn, trots att jag har dragit för ett par tjocka gardiner.
Sen har vi den gassande solen som gör att det inte går att vistas ute utan att drabbas av huvudvärk. Solen som det är meningen att man skall dyrka och offra sitt dyrbara skinn till. Fy, säger jag. Behöver jag säga att jag är blek? Som barn tjatade alla om att jag måste ut och få lite färg. Jag försökte vara till lags och passa in med resultatet att jag brände mig med frossa och klåda som följd. Nu behöver jag bara säga hudcancer om någon skulle få för sig att antyda att jag borde sola.
För mig är sommaren något som måste genomlidas. Redan i mars börjar jag känna depressionen komma smygande. Det jävliga är att man nästan skall behöva skämmas för att man inte tycker om sommaren.
Upplagd av Arina kl. 13:59 2 kommentarer
Kategorier: gnäll
fredag 25 juli 2008
Läst: Every Dead Thing av John Connolly
Detta är en ruskig historia. Det strösslas friskt med lik och detaljerna är riktigt otäcka. Charlie Parkers fru och dotter mördas och boken igenom söker han efter deras mördare, The Travelling Man. Men detta är bara en del av denna vindlande berättelse. En försvunnen kvinna, gangsterkrig och mördade barn är några andra.
Språket är faktiskt riktigt njutbart. Connolly lyckas med konststycket att beskriva människor och miljöer detaljerat utan att för den skull bli tråkig och långrandig. Det fyller sin funktion och ger en närvarokänsla som är mycket tilltalande. Trots den hårdkokta stilen lyckas han hålla intresset uppe hela vägen, och det är inte illa för boken är tjock.
Det jag möjligen kan klaga på är att berättelsen är aningen spretig. Den innehåller för många element, gapar över lite för mycket. Innehållet skulle ledigt räcka till två böcker. Nu är ju inte livet alltid så tilrättalagt att det bara följer en händelsetråd men romaner är oftast det, och inte utan orsak. när jag läser den senare delen av boken har jag redan glömt den tidigare och blir överraskad när tidigare händelser nämns. Ett annat problem är alla lik. Någon kunde väl överleva? Nåja, detta till trots så var det njutbar läsning och jag ser fram emot nästa del som står i bokhyllan.
Upplagd av Arina kl. 12:48 1 kommentarer
söndag 13 juli 2008
Omläst: Singularity Sky av Charles Stross
Efter Glasshouse känke jag en stark längtan efter mer Stross så det fick bli en omläsning av Singulaity Sky. Detta är en absurd berättelse full av bisarr humor och underliga vändningar. Mimare, kritiker, revolutionärer och en åldrig amiral som tror han är gravid är bara några av ingredienserna.
Berättelsen utspelar sig i en ganska avlägsen framtid när människan lever ett gott liv med maskiner som kan framställa vad de än önskar sig. Men Nya Republiken, ett samhälle grundat på gamla Europa, har tagit avstånd från denna dekadens, detta moraliska förfall. Där lever man som i början på nittonhundratalet ungefär. Kvinnorna har inget att säga till om utan skall sköta hemmet och uppträda anständigt, d v s bära långa kjolar och höghalsade blusar. Teknik är förbjudet utom för de högsta skikten i samhället, och även där begränsas den. Till en av Nya Republikens avlägsna kolonier kommer en dag Festivalen.
Festivalen låter telefoner regna över världen och när människor svarar i telefonen blir de ombedda att underhålla. Festivalen kan ge dem vad de än önskar sig i utbyte mot information. Låter det bra? Det är det inte. En befolkning som har hållits nere av de styrande kan inte hantera denna frihet utan löper amok.
Berättelsen innehåller mycket mer. Eschaton, ett mäktigt väsen/folk som finns någonstans i bakgrunden och styr och ställer, två agenter från jorden som försöker förhindra en katastrof, revolution och mimare. Jag tycker mycket om den här boken. Visst, det finns logiska luckor och den är nästan väl absurd ibland, men jag har roligt hela tiden.
Upplagd av Arina kl. 14:29 2 kommentarer
Kategorier: boktips, favorit, science fiction
onsdag 2 juli 2008
Traditionsenligt tisdagsnöje
Ännu en tisdagskväll har tillbringats med Morden i Midsomer. Det är liksom tradition att se serien på sommaren och samtidigt äta någon mat som tar lite tid. Men jag vet inte om jag har blivit djupare eller serien ytligare, jag finner i alla fall mer att irritera mig på nuförtiden. Lik förbaskat sitter jag där och tittar. Traditioner är traditioner.
Upplagd av Arina kl. 00:57 3 kommentarer
Kategorier: tv