Sagan om Den Stora Romanen

Det var en gång en roman
som var så bra att ingen vågade skriva den.
Det var Den Stora Romanen.

Men i ett land på norra halvklotet bodde en flicka som sade:
"Jag skall skriva Den Stora Romanen."
Och det trodde hon verkligen på.

Så hon satte sig, med penna och papper och stora idéer, att skriva
helt övertygad om att hon skulle lyckas.

Men då hände något konstigt. Hon drabbades av tvivel.
Var hon verkligen den rätta att skriva Den Stora Romanen?
Var hon värdig denna uppgift?
Kunde hon genomföra den?
Och alla hennes idéer, som verkat så levande för henne,
torkade ut och dog.

Så hon skrev aldrig den stora romanen,
och har ingen annan vågat sig på det
så är den oskriven än idag.

Dikt

En del glädje
en del vemod
en del fasa
det är våren för mig

Ljumma vindar får mig att dansa
Älskande par får mig att sucka
Men jag vet att när jag somnar
kommer det en spindel
och kryper in i mitt öra